Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 833-834 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uddman, Karl Jakob Johan - Uddnäs - Uddrim - Udema (Udenma, Uudenmaa) - Uden, Lucas van - Udenodon - Uder l. Udiner - Udgatar - Udine - Udine, Martino da (Pellegrino da San Daniele) - Udine, Giovanni da

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Muntra fruarna", Baptist i "Muraren", Cerberin i
"Målaren och modellerna", Jousseaume i "Advokaten
Pathelin", Aboulifar i "Oberon", Calchas i "Sköna
Helena" m. fl. Hans jovialiska personlighet var
mycket eftersökt inom sällskap och ordenssamfund och
hans förmåga som rolighetsminister outtömlig. U. tog
afsked från scenen i febr. 1877. Han afled i sin på
Djurgården belägna villa, Godthem, skänkt af hans
vänner och uppkallad efter hans valspråk: "Godt!".

^{A. L.*}

Uddnäs, vattenfall i Kolbäcksån inom Västanfors
socken, Västmanlands län, har en flodområdesareal af
2,250 kvkm., 3,6 m. fallhöjd och en medelvattenföring
af 18 kbm. per sek. Vid fallet äro installerade
vattenturbiner om 480 hkr för dels elektrisk, dels
direkt drift. Årsproduktionen 1916 utgjorde 439,500
kilowattimmar. Anläggningen tillhör Fagersta bruks
a.-b.

Uddrim, metr. Se Allitteration.

Udema (Udenma, Uudenmaa), skpsb. Se Turuma.

Uden [yd-], Lucas van, flamländsk målare, f. 1595 i
Antwerpen, d. där 1672, var son till en ämbetsmålare,
blef mästare i Lukasgillet 1627, samarbetade
därefter med Rubens, David Teniers d. y. och
andra figurmålare.

Lucas van Uden. Efter målning af A. van Dyck.

Hans motiv äro oftast hämtade
från gränstrakten mellan Brabant och Flandern,
där slätten öfvergår till kuperadt land. De små
taflor han målade på egen hand äro genomförda med
miniatyraktig finess. När han samarbetade med Rubens,
blef han kraftfull och lidelsefull. Han är godt representerad i
Dresden, i Petersburgs Eremitage,
i München, i Bruxelles, Wien, Rom o. s. v. I Sveriges
Nationalmuseum äro 2 mindre betydande bilder
tillskrifna honom. Af taflor, i hvilka Teniers
samarbetade med honom, må nämnas ett kuperadt landskap
med regnbåge, i Berlin, bönders affärd med grönsaker,
i Bruxelles, samt ett stort landskap med ett
bröllopståg och ett litet landskap med Paulus Eremita
och S. Antonius, bägge i Dresden. Dessutom finnas
mera än 30 blad raderade af hans hand.

^{C. R. N.*}

Udenodon (af grek. udeis, ingen, och odus, tand),
paleont. Se Anomodontia.

Uder l. Udiner, folkstam i östra Kaukasus, i
norra delen af guv. Jelizavetpol, en ringa återstod,
omkr. 10,000 pers., af ett fordom talrikt folk (hos
Ptolemaios udai, hos Plinius udini) på södra sidan
af Kaukasuskedjan. De betraktas som en sydöstlig
gren af lesgerna (se d. o.) och närmast besläktade
med kyrinerna, äro muhammedaner och ha en särskild
dialekt. Jfr A. Schiefner, "Versuche über die sprache
der uden" (i kejs. ryska vet. akad:s handl., 1863,
7:e ser., bd 6), Dirr, "Udiska språkets grammatik"
(på ry., Tiflis, 1903) samt afh. af Schuchardt (i
"Zeitschrift fur die kunde des Morgenlandes", bd 18
o. 19, 1905).

^{K. F. J.}

Udgatar. Se Rigveda, sp. 285.

Udine [o’d-]. 1. Provins i nordöstra Italien,
omgifven af Kärnten i n., de förra österrikiska
"kronlanden" Görz och Gradisca i ö., Adriatiska
hafvet och prov. Venezia i s. samt prov. Treviso och
Belluno i v. 6,570 kvkm. 673,460 inv. (1915), 103 på
1 kvkm. U. är både till areal och folkmängd störst
af landskapet Venezias provinser, i n. fylldt af
Karniska, Juliska och Friuliska alperna, i s. ett
bördigt, af Tagliamento och Livenzas bifloder
genomflutet slättland. – 2. Hufvudstad i prov. U.,
ligger på slätten vid den från bergsströmmen
Torre utgående kanalen Roggia samt vid järnvägen
mellan Venezia och Italiens nordgräns. 49,695
inv. (1915). Dess gamla murar raserades i slutet af
1800-talet. Gatorna äro smala och krokiga. I midten
af staden ligger på en höjd det gamla slottet,
byggdt 1517 af Giovanni Fontana på platsen för ett
äldre, genom jordbäfning 1511 förstördt residens
för patriarkerna af Aquileja, nu stadsmuseum (Museo
comunale), hvilket liksom ärkebiskopspalatset och
Palazzo del municipio (byggdt 1457 i samma stil
som dogepalatset i Venezia och ombyggdt efter
en eldsvåda 1876) innehåller många värdefulla
målningar. Flera af de adliga palatsen utmärkas
för ädel arkitektur; Pal. Bartolini har ett rikt
offentligt bibliotek. Staden har en staty öfver
Garibaldi (rest 1887), en fredsstaty till minne
af freden i det närbelägna Campo Formio (1797)
samt många vackra allmänna promenader. U. är säte
för ärkebiskop, prefekt, domstol samt handels- och
industrikammare. Det har liflig industri i siden,
bomull, linne, hattar och papper samt handel med lin,
hampa m. m. – U:s ursprung är okändt, och bevis för
dess existens på romartiden saknas. Under medeltiden
var det ett blomstrande och folkrikt samhälle,
hufvudstad (sedan 1222 eller 1238) i hertigdömet
Friuli och sedan 1420 tillhörigt Venezia. 1752
blef det ärkebiskopssäte. Under Världskriget
bombarderades U., särskildt bangården och Instituto
tecnico, af österrikiska flygare 20 aug. och 19
nov. 1915 samt 15 och 17 maj och 28 juni 1916.

1–2. ^{(E. A–t. L. W:sonM.)}

Udine [o’d-], Martino da, italiensk målare, f. före
1470 i Friuli, d. 1547, kallas vanligen Pellegrino
da San Daniele, emedan han var en "främling" (af
slavonsk börd) och som sådan en tid lefde och arbetade
i köpingen S. Daniele nära Udine, i hvilken stad han
jämväl var verksam. Undervisad af sin fader, Battista,
arbetade han först i provinsmålarnas ålderdomliga
maner, så i fresker i S. Antonio i S. Daniele och i
en altartafla i Udines domkyrka (1501). Öfvergång
till en friare stil visar ett altarverk i Aquilejas
domkyrka (1503). Under resor till Ferrara och Venezia
gick han fullständigt öfver till högrenässansens
stil, sammansmälte intryck af sina förebilder
(Giorgione, Tizian, Palma) till en blandstil, som,
ehuru karaktärslös, dock ej gör något dåligt intryck,
på grund af friskhet i konceptionen och skicklig
teknik. Från denna tid härstamma Bebådelsen (1521,
akademien i Venezia) och hans vackraste altarverk,
Tronande madonna med S. Donato och 4 kvinnliga helgon
(1529, i Cividale). Han utförde kopparstick, ytterst
fint genomarbetade (Semeles triumf,
Korsnedtagningen m. fl.),

^{C. R. N.*}

Udine [o’d-], Giovanni da, italiensk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>