döfve och tillhörde Folkungaätten. Han blef "svearnas Jarl" antagligen under Knut långes regering (1229--34) och fortfor att bekläda ämbetet under Erik Eriksson till sin död, 1248, då han efterträddes af sin släkting Birger Magnusson. Jfr Folkungaätten, sp. 794. Ulffers, Ernst, ingenjör, f. 1837 i Koblenz, Tyskland, d. 1919 i Billesholm, Skåne, genomgick bergsskolan i Klausthal och egnade sig åt kolbrytning. Han flyttade till Sverige 1860 och utsågs till grufingenjör vid Höganäs stenkolsverk 1861, sedan han året förut där upprättat en fullständig karta med nivåkurvor öfver grufvan. Svensk undersåte blef han 1886. Vid Höganäs utvecklade U. framgångsrikt arbete och anlade där de första fullt tidsenliga grufschakten i Skåne samt ordnade och ledde kolbrytningen enligt nyaste metoder. Schakten Prins Karl, Oskar II, Jonas Alströmer och Prins Gustaf Adolf äro hans verk, af hvilka i synnerhet den sistnämnda storartade anläggningen på sin tid stod i jämnhöjd med de bästa utländska. Vid Höganäsverkets 100-års-jubileum 1897 erhöll U. afsked med pension och bosatte sig i Hälsingborg, men som konsulterande ingenjör togs han fortfarande ofta i anspråk. E. E. Ulfgropar, sjöv., gammal benämning på större hålor eller sänkningar i hafsbottnen, genom hvilkas påträffande under lodningar navigatören kan frestas antaga, att fartyget befinner sig längre från land eller grund, än det verkligen gör. R. N.* Ulf Gudmarsson. Se Birgitta, sp. 449. Ulfhild. nord. myt., var dotter till en mytisk konung Hadding (se Hadding 3) och gift med en man vid namn Guthorm, hvilken hon lockade att svika hennes fader. Sveket blef upptäckt och förrädaren nedhuggen. Th. W.* Ulfhild, Olof den heliges dotter, följde fadern på hans flykt och stannade, sedan Olof stupat vid Stiklastad (1030), jämte sin moder, Astrid, i Sverige. Hon blef sedermera gift med hertig Ordulf af Sachsen och stammoder för flera fursteätter. Y. N. Ulfhild, drottning, skall ha varit dotter till norske stormannen Håkon Finnsson. Hon säges ha varit gift först med svenske konungen Inge d. y., sedermera, efter hans död, med danske konungen Nils Svensson (d. 1134) i dennes andra gifte och slutligen, sedan hon öfvergett Nils, med konung Sverker d. ä. i dennes förra gifte. Med Sverker hade hon sonen Karl, sedermera konung Karl Sverkersson. Drottning U. berömmes för sin fromhet och sitt kristna nit. S. T-g. Ulfhäll, herrgård i Strängnäs landsförsamling, vid Mälaren, s. om Strängnäs (egor om egor med staden), omfattar Finninge l. U., 4 mtl, samt Norrfinninge l. Larslunda, 2 mtl. allt säteri, tax. till 262,000 kr. (1919). Areal 828,4 har, hvaraf 250 har åker och 560,1 har skog. Corps-de-logiset är ett af stor park och trädgård omgifvet, af presidenten F. Gyllenborg byggdt tvåvånings stenhus (se fig.) med vackert läge invid Mälaren. Finninge omtalas redan 1321 och blef under reformationen reduceradt. Godset bildades af K. K. Gyllenhielm och biskop Laurentius Paulinus genom byte och köp, kallades ända till midten af 1800-talet Olivehäll efter den senares son J. Olivekrans (f. 1633, d. 1707), tillhörde till 1863 släkten Gyllenborg och egdes en tid af grefve Henning Hamilton, som afyttrade till utlandet åtskilligt af byggnadens möbler och konstalster. Egare sedan 1903 är Gunnar Philipson. Sedan 1913 äro till U. förlagda en statens landtbruksskola samt en trädgårdsskola. Manbyggnaden på Ulfhäll (från gårdssidan). Ulfilas. Se Wulfila. Ulf Jarl tillhörde en ansedd svensk släkt, i det han var son till Torgils Sprakalägg, som antas ha varit son till Styrbjörn Starke och Harald Blåtands dotter Tyra. U. följde Knut den store på hans tåg till England. Sedermera fick han omkr. 1015 dennes syster Estrid till äkta och sattes att styra Danmark under Knuts frånvaro samt ha Knuts son Hardeknut i sin vård. Då under Knuts frånvaro konungarna Anund Jakob och Olof den helige angrepo Danmark, förmådde U. bönderna, som voro missbelåtna med, att Knut så sällan var i landet, att taga Hardeknut till konung. U. hoppades därigenom själf få utöfva makten under hans minderårighet. Vid underrättelsen om, hvad som skett, vände Knut 1026 genast om till Danmark och lyckades, särskildt genom U:s hjälp, slå de förbundne konungarnas flottor i Helgeå. Denna U:s tjänst utplånade ej ur Knuts sinne grollet öfver hans uppförande. Under ett gästabud hos U. i Roskilde icke långt därefter råkade de bägge svågrarna vid schackspelet i ordväxling med hvarandra, och dagen därpå (julen 1026) lät Knut en af sina hirdmän döda U. i Trefaldighetskyrkan. Berättelserna om U:s förhållande till Knut och hans ändalykt äro hvarandra motsägande. -- U. var fader till Sven, efter modern kallad Estridsson, och stamfader för den dynasti, den s. k. Estridska ätten, som 1047--1375 regerade i Danmark. Ulf Karlsson. Se Folkungaätten, sp. 794. Ulfklou, Henrik, fortifikationsofficer, f. 21 april 1636 i Stockholm, förordnades 1657 till generalkvartermästarlöjtnant i fält vid P. Brahes armé. Efter krigets slut (1660) ingick U. vid Närkes och Värmlands regemente, men blef 1663 först ingenjör och sedan generalkvartermästarlöjtnant "här i Sverige". 1664 beordrades han att leda fästningsbyggnaden vid Kalmar, och med bibehållande af denna befattning utnämndes han 1665 till öfverstelöjtnant vid Tavastehus läns regemente, men transporterades 1667 till Kalmar regemente. Sedan han vid fästningsbyggnaden inlagt mycken förtjänst samt äfven iståndsatt Kristianopels försvarsverk och raserat gamla Kalmars dittills