med 126 mill., och Afrika, med 94 mill. kg. På de särskilda produktionsländerna fördelade sig produktionen s. å. på följande sätt i mill. kg.: Australien 248,2, Ryssland 145, Förenta staterna 129,5, Argentina 116,9, Nya Zeeland 87,9, Brittiska Afrika 71,6, Uruguay 63, Storbritannien 54,8, Asiatiska Turkiet 40,8, Balkanstaterna och Europeiska Turkiet 40,8, Frankrike 29,4, Indien 27,2, Asiatiska Ryssland 27,2, Spanien 23,6, Kina 22,6, Österrike-Ungern 18,6, Brasilien 15,9, Algeriet 15, Tyskland 11,3, Italien 9,5, Chile 9 och öfriga länder 56,2. Öfver Sveriges ullproduktion 1917 föreligger ännu ingen officiell uppgift; men om man utgår ifrån, att hvarje får årligen lämnar 2 kg. ull (hvilket torde vara normalt här i landet), blir, då fårantalet enligt den officiella husdjursräkningen 1917 i Sverige var 1,344,202, Sveriges ullproduktion s. å. något mer än 2,5 mill. kg. England är medelpunkt för ullhandeln liksom för ylleindustrien, och denna var till slutet af 1700-talet (då bomullen fick öfverhand) landets ojämförligt rikaste inkomstkälla. I Londons dockor hållas stora veckoauktioner på ull. De viktigaste brittiska marknaderna för fin ull äro vidare Leeds och Huddersfield, för medelfin Bradford, för gröfre vara Rochdale. Hufvudorter för tyska ullhandeln äro Berlin och Breslau, i Böhmen Prag, i Ungern Budapest. Benämningar på sorterna (efter finheten) äro superelekta, elekta, prima, sekunda, tertia och kvarta. -- 1917 funnos i Sverige 40 ullspinnerier med 1,102 arb. och ett salutillverkningsvärde af 13,307,320 kr., och ullspinning förekom tillsammans med annan industriell verksamhet s. å. på 84 arbetsställen. Importen af ull af får och af andra djurhår uppgick 1914 till 4,759,633 kg. med ett beräknadt värde af 13,325,155 kr. Största anparten däraf utgjordes af kammad ofärgad ull af får med 2,245,938 kg., värde 7,747,048 kr., samt annan ofärgad fårull med 2,063,910 kg., värde 5,127,128 kr. Af färgad fårull importerades s. å. 95,247 kg. med ett värde af 317,470 kr. Exporten af ull af får och andra djur uppgick s. å. till 32,597 kg. med ett värde af 60,021 kr. De för ullimporten till Sverige viktigaste länderna voro 1914 Storbritannien och Irland (2,549,101 kg.; 8,052,434 kr.), Tyska riket (1,147,680 kg.; 3,471,028 kr.), Danmark (226,568 kg.; 492,420 kr.), Argentina (131,343 kg.; 235,039 kr.), Belgien (114,590 kg.; 431,850 kr.), Frankrike (105,267 kg.; 300,394 kr.), Australien (28,310 kg.; 67,259 kr.), Algeriet (22,667 kg.; 30,058 kr.), Förenta staterna (22,224 kg.; 26,736 kr.), Uruguay (21,948 kg.; 44,326 kr.). -- Om färgning af ull se Färgning. Jfr äfven Garn, Mungo, Shoddy och Ylleindustri. (G. A. W.) Ull (Uller; isl. Ullr), nord. myt., en af asagudarna, enligt Snorres Edda Sifs son och Tors styfson, den ypperste bågskytt och skidlöpare samt god att åkalla i tvekamp. Spår finnas dock af, att U. varit en af de större gudarna: en ed säges aflagd vid U:s ring, och särskildt i Sverige ingår hans namn i många ortnamn, t. ex. Ullevi, och en strof i Eddadikten "Grimnesmal", där han säges bo i Ydalarne (idegransdalarna), synes visa, att han är samme gud som Frej. Namnet är samma ord som got. wulÞus, angls. wuldor, "glans", "härlighet". Th. W. (B-e.) Ulla, kustfyr af 2:a ordningen, n. v. om Aalesund, Norge. Hvitt, rödt och grönt ljus med ljusstyrkor på 590, 148 och 75 normalljus samt ljus-vidder om 12,5, 9 och 7,5 kvartmil. K. G. G. Ullahammeren, kustfyr af 2:a ordningen n. ö. om Aalesund i Norge. Hvitt och rödt ljus med ljusstyrkor på 100 och 25 normalljus samt ljusvidder om 8 och 5 kvartmil. K. G. G. Ullanhaug, en 131 m. hög afrundad ås strax s. om Stavanger, Norge. Härlig utsikt. Radiostation för trådlösa telegram till Amerika (Stavanger radio). K. G. G. Ull-apor, zool. Se Lagothrix. Ullared, socken i Hallands län, Faurås härad. 5,272 har. 723 inv. (1918). Annex till Fagerred, Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. Ullasjö, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 5,588 har. 1,063 inv. (191g). Annex till Svenljunga, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Ullathorne [alöthån], William Bernard, engelsk romersk-katolsk prelat, f. 1806 i Pocklington vid York, d. 1889 i Oscott vid Birmingham, gick vid femton års ålder till sjöss och inträdde 1823 i ett benediktinkloster nära Bath. Ordinerad till präst 1831, kom han 1833 till Nya Syd-Wales som biträde åt romerske biskopen där. Vid den romerska hierarkiens upprättande i Australien genom Gregorius XVI utöfvade U. vidtgående inflytande. 1841 återvände han definitivt till England, där han snart nog kom att intaga en ledande ställning inom sin kyrka. 1847 konsakrerades han till biskop och var 1848 delegerad i Rom vid underhandlingarna om den katolska hierarkiens upprättande i England. Efter dennas genomförande var han 1850-88 biskop i Birmingham och organiserade förträffligt den växande verksamheten inom sitt område. Hans anseende var så stort, att propagandan vid kardinal Wisemans död utsåg honom till dennes efterträdare som Englands romerske primas, men Pius IX föredrog kardinal Manning. U:s själfbiografi utkom 1891. Han författade därjämte flera betydande verk. E. M. B. Ullava [o'll-], socken i Vasa län, Finland, Gamla-karleby domsaga, Pedersöre härad, af skild 1912 från Kelviå till eget under Gamlakarleby kontrakt, Åbo ärkestift lydande pastorat af 3:e kl. Areal 97 kvkm. 1,589 inv. (1918), finsktalande. O. B--n. Ullavasdraget (Ullavattnet), Stavanger amt, Rogaland fylke, Norge, är inköpt af norska staten. Många vattenfall, bland hvilka öfre och Nedre Rjukanfos(s) (40 och 58 m.). Ullavattnet representerar, oregleradt, 17,100 hkr, som genom utbyggning kan bringas upp till 162,500. Vattenområdet är 380 kvkm. K. G. G. Ullberg, Jonas, riksdagsman, f. 9 mars 1767, d. 9 okt. 1844 i Stockholm, blef 1787 student, 1794 juris licentiat och 1796 docent i juridik vid Uppsala universitet och beträdde därefter ämbetsmannabanan. Han vann tidigt rykte som skicklig jurist och förordnades 1800 till åklagare i den ryktbara processen med den s. k. Juntan i Uppsala. 1803 utnämndes U. till borgmästare i Sundsvall, var sedermera under en följd af år sekreterare (1812--34) och suppleant (1823--34) åt justitieombudsmannen, erhöll titel af lagman och utnämndes 1828 till justitieborgmästare i Stockholm. 1809