959 Umbelliferer-Umbra 960 bellater förekomma i tempererade trakter. En äldre indelning är: Orthospermce: fröhvitan å delfrukternas fog (nästan) jämn och rak, Campylo-spermce: fröhvitan å fogsidan med en djup längdfåra, och Goclospermw: fogsidan konkav. Genom halten af flyktig olja, som finnes i de flesta växtdelar, men i synnerhet i frukter och rötter, äro umbellaterna i stor skala använda som kryddor och läkemedel, t. ex. de bekanta frukterna af anis, fenkål, kummin, spiskummin, persilja m. fl. samt bladen af dill, persilja, selleri o. s. v., rötterna af morot, palsternacka, selleri m. fl., hvilka jämte flyktiga oljor innehålla kolhydrat (stärkelse, socker). Många rötter och gummihartser ur dem eller stammarna användas i medicinen, t. ex. angelika, pim-pinella, libsticka, dyfvelsträck, ammoniakgummi, hvarjämte många flera förr användts. Flera um-bellater äro mycket giftiga, såsom Cicuta, Conium och täthusa. Som prydnadsväxter odlas i trädgårdarna arter af Eryngium, Astrantia och He-racleum. O. T. S. (G. L-m.) Umbelliferer, bot. Se U m b el Ii f er se. Umbelliferon [-rån], kem., ett med kumarin (se d. o.) nära besläktadt ämne, som förekommer i tibast (se D a p h n e) och utgör en vanlig produkt vid torrdestillering af umbellaternas hartser, i synnerhet af galbanum (se d. o.). Det erhålles syntetiskt genom inverkan af koncentrerad svafvelsyra på en blandning af resorcin och äppelsyra. Det bildar nålformiga kristaller, som smälta vid 224°; dess lukt påminner om kumarin. Det löses lätt i varmt vatten, och lösningen har vacker, blå fluorescens. Dess sammansättning motsvarar formeln C9 H6_03 (o x i k u m a r i n). K. A. V-g. Umbelliflöråe, U m b e 11 ä l e s, bot., växtserie bland arkiklamydéerna, utmärkt af aktinomorfa, oftast tvåkönade, 4-5-taliga blommor med öfver-sittande hylle och l ståndarkrans, vanligen sittande i flock. Fruktbladen äro 2-5, fröna ha stor frö-hvita. Serien omfattar endast 2 familjer: Aralia-cece, mest tropiska vedväxter med bärlik frukt, och Umbelliferce, mest tempererade örter med klyffrukt. G. L-m. Umbelluläria califVrnica, bot., ett till fam. Lau-racece hörande träd. Se Kalifornien, sp. 624. Umber, zool., bastard mellan den europeiska muff lönen och tamfåret. Umbertide [om-], före 1868 La Frätta, stad i italienska prov. Perugia (Umbrien), på Tibers vänstra sida. 12,917 inv. i hela kommunen (1901). Umberto [ombe7rtå], H u m b e r t, konung af Italien, äldste son till det förenade Italiens förste konung, Viktor Emanuel, och dennes drottning, Maria Adelaide af Österrike, f. 14 mars 1844 i Turin, uppväxte under de betydelsefulla år, då Italiens enhet förbereddes och skapades cch fick redan tidigt taga del i statens värf: han bevistade 1859 slaget vid Solferino och förde under kriget med Österrike 1866 en division, efter kriget medverkade han vid reorganisatio-nen af italienska armén, och efter Eoms ocku-pering anförtroddes honom (1871) högsta befälet öfver den där förlagda armékåren. 9 jan. 1878 afled konung Viktor Emanuel, och U. besteg då tronen. Under en rundresa, som han s. å. företog i riket med sin gemål, föröfvades 17 nov. i Neapel ett attentat mot honom af en kock, Pas- sauante. Konungen sårades därvid helt lätt af Passauantes dolk, men ett svårare sår erhöll dåv. ministerpresidenten Cairoli, hvilken satt i samma vagn som konungen och drottningen. Om U:s regeringstid se närmare Italien, sp. 1058-62. Kedan som kronprins känd för sympatier för Tyskland, behof de han icke uppoffra sina politiska böjelser, då, sedan Italien i Tunisien dragit det kortare strået i täflan med Frankrike om inflytande, den allmänna meningen i hans land 1882 fordrade en anslutning till de redan med hvarandra förbundna centralmakterna, Tyskland och Österrike. Så uppkom trippelalliansen (se d. o.), och den utrikespolitik, som däraf betecknades, fullföljdes alltjämt af U., om än redan under hans regeringstid ett begynnande italienskt närmande till Frankrike förebådade trippelalliansens aftyning. U:s inre styrelse bar prägeln af en sträng konstitutionalism med parlamentarisk anstrykning. Han regerade städse med ministrar af samma färg som majoriteten i representationen; och som denna i allmänhet var mer eller mindre liberal, erhöll hela hans regering en liberal färg, hvilken bäst stått tillsammans med hans personliga åsikter. Han var en öppen och redbar soldat-natur, och sympatiska personliga egenskaper gjorde nog såväl honom som hans gemål, Margareta, prins Ferdinands af Savojen dotter, med hvilken han förmäldes 22 april 1868, i hög grad populära. Nationalsorg väckte det därför i Italien, när U. 29 juli 1900 vid bevistandet af en idrottsfest i Monza mördades af en anarkistisk fanatiker, Gaetano Bresci. Han ligger begrafven i Roms Pantheon, Jfr U. Pesci, "II re martire" (1900), och Pedrotti, "Vita e regno di Umberto I, re d'Italia"_(1901). J-N. (V. S-g.) Umbiliearia, bot. Se Tuschlaf. Umbilicus, lat., nafle (se d. o.). - U. (Romse) var en rund sten, af hvilken fragment ännu i dag äro bevarade och som ansågs beteckna Roms, ja senare hela det romerska rikets medelpunkt. Vid ombyggnaderna under Septimius Severus af den gamla talarstolen på Forum romanum (se R o s t r a) anslöts U. i n. till den halfrund, som mot byggnaderna under Capitolium af slutade Rostra och i s. som afslutning hade Miliarium aureum (se Mil(l)iarium). Se f. ö. planen fig. 3 till art. Rom. J- C. Umbo, med. Se Koppor, sp. 1002. Umbo (plur. umbönes), lat., zool. 1. Den del af musselskalet, från hvilken skalets tillväxt utgår; stundom har den formen af en buckla, stundom är den hornliknande (jfr Diceras). - 2. Hos snäckorna (se B l ö t d j u r, sp. 825) liktydigt med nafvel. 1-2. L-e. Umboi, ö. Se Ruk 1. Umbra, lat., skugga. - En färg (se d. o., sp. 273).