1065 Ungerska vetenskapsakademien-Ungersk gyllen 1066 äldsta tid kunna afläsas. Äldst äro de tjuvassiska lånorden, hvilka framför allt utgöras af termer, hörande till jordbruk och boskapsskötsel. Något senare äro de från de iranske alanerna upptagna lånorden, att skilja från de mycket äldre iranska lånord, som äro gemensamma för ungerskan och flera eller färre af särskildt de östligare finsk-ugri-ska språken. Kedan i sydvästra Kyssland upptogo ungrarna ett och annat slaviskt lånord från ryssarna, men vid sin ankomst till det af slaviska stammar, särskildt slovener, bebodda Ungern kommo de under ett synnerligen starkt slaviskt inflytande, hvilket af speglas i ett tusental (äldre) slaviska lånord från alla möjliga kulturområden; särskildt anmärkningsvärda äro bland dessa de framför allt från den grekiska kulturvärlden härstammande orden för kristna begrepp; från denna tid ha ungrarna sedan alltjämt, både i n. och s., stått i beröring med slaviska folk, mottagit lånord från dem och gett dem andra i utbyte. Från de till Ungern invandrade turkiske polovtserna, petjene-gerna och kumanerna upptogo ungrarna likaså ett och annat ord; under det turkiska herraväldet blef sedermera inflytandet från osmanernas språk kraftigt. Redan under de förste konungarnas tid började det mycket starka tyska inflytandet, som därefter alltjämt fortsatts och i nyare tid vida öfver-träffat alla andra; de äldsta tyska lånorden äro af dels medelfrankiskt, dels österrikisk-bajerskt ursprung. Äfven det italienska inflytandet blef rätt kraftigt, men öfverträffades dock betydligt af det latinska, som äfven sträckte sig långt ned i folkspråket; Ungern var det land, där latinet längst lefde som skol- och förvaltningsspråk (ännu långt in på 1800-talet), och "kökslatinet" var där spridt i de vidaste kretsar. Slutligen kommer härtill den stora skatten af internationella moderna kulturord; de ha likväl i icke ringa utsträckning ersatts med inhemska nybildningar. Å andra sidan har också en del ungerska ord införlifvats med det internationella ordförrådet: hejduk, husar, dolman, tschakå, paprika, gulasch och ännu något annat. - Alla dessa främmande element, till hvilka äfven kommer en och annan grammatisk detalj, kunna likväl icke undanskymma det faktum, att ungerskan är ett finsk-ugriskt språk. Vissa äldre forskare, särskildt H. Våmbéry (se d. o.), ha visserligen velat föra ungerskan till de turko-tatariska språken, men denna alldeles ovetenskapliga ståndpunkt har kullkastats af J. Budenz (se d. o.) och P. Hun-falvy (se d. o.); ännu är den dock populär bland ungrarna, hvilkas nationella själf känsla icke tilltalas af släktskapen med voguler och ostjaker o. s. v. Den första ungerska språkläran utgafs af Janos Sylvester Erdösi 1539; den första ungerska ordlistan återfinnes i en "Nomenclatura sexlinguarum" 1538. Det egentliga, vetenskapliga utforskan-det af språket börjar med Miklos Révai (se d. o.) och har sedan dess bedrifvits med största ifver och framgång, uppfattats som en nationalsak och med intresse följts af alla klasser; det är numera kon-centreradt kring tidskrifterna "Magyar nyelvör" (48 bd sedan 1872; uppsatt af Gåbor Szarvas, se d. o., och nu utgifven af Zsigmond Simonyi, se d. o.), "Magyar nyelv" (14 bd sedan 1905; utg. af Ungerska språkvetenskapliga sällskapet) och "Nyelvtudomånyi közlemények" (45 bd sedan 1862; utg. af Ungerska vet. akad.; äfven behandlande finsk-ugriska och "ural-altaiska" språk i allmänhet). En förträfflig, allmänfattlig öfversikt öfver denna forsknings resultat innehålles i Zs. Simonyis "Die ungarische sprache" (1907), med utförliga bibliografier. - Litt.: Grammatikor: Zs. Simonyi, "Tiizetes magyar nyelvtan" I (1895); M. Riedl, 'Magyarische grammatik" (1858); J. Szinnyei, "Ungarische sprachlehre" (i "Samm-lung Göschen", n:o 595, 1912; jfr V. Tolnai, "Ungarisches lesebuch" i samma samling, n:o 694, 1913). Ordböcker: G. Czuczor och J. Fogarasi, "A magyar nyelv szötåra" I-VI (1862-74), Zs. Simonyi och G. Szarvas, "Magyar nyelvtörténeti szötår" I-III (1889-93), I. Szamota och Gy. Zolnai, "Magyar oklevélszötår" (1902-04), J. Szinnyei, "Magyar tåjszötår" I-II (1893- 1901), K. Szily, "A magyar nyelvujftås szötåra" I-II (1902-08); ungersk-tyska och tysk-ungerska handordböcker af Zs. Simonyi och J. Balassa och (större) B. Kelemen. K. B. W. Ungerska vetenskapsakademien. Se Akademi, sp. 407. Ungerska viner. Ungern är ett af Europas vin-rikare länder. Den med vin odlade markytan utgjorde 1898 365,000 har. Årsproduktionen af vin växlade 1893-97 mellan 12,6 och 21,G mill. hl. Det finnes ungerska viner af en mängd olika typer, från billiga bordsviner till söta och eldiga, dyra dessertviner ("ausbrtiche"); äfven tillverkas musse-rande vin. Mest kända och berömda äro Tokajvin (se d. o.) och därnäst dessertvinerna Ménes från komitatet Ärad och Ruszter från komitatet Oeden-burg. Af öfriga viner må nämnas rödvinerna Ménes och Erlau samt det hvita vinet från Schomlau (se d. o.). - Tidigare ha de ungerska vinerna mycket förfalskats. Sedan 1908 finnes emellertid en lag mot vinförfalskning, enligt hvilken bl. a. användning af russin och framställning af sötviuer genom tillsats af socker förbjudas. Lagen innehåller vidare detaljerade bestämmelser till skydd åt Tokaj-Hegy al j a-vinerna. Under Världskriget såldes i Sverige dåliga s. k. "ungerska viner" af "portvins-" och "madeiratyp" etc. Dessa "viner" voro att anse som konstprodukter. De innehöllo visserligen vin, men den förste importören af desamma har tillstått, att de icke innehöllo ungerskt vin och att de på beställning blefvo tillverkade i Wien med användning af socker, sprit m. m. På grund af dessa krigstidsprodukter under falsk beteckning har namnet "ungerska viner" bland den svenska allmänheten fullständigt oberättigadt fått dålig klang. Th. S. Ungersk gyllen var ett redan under 1400-talet i Sverige förekommande guldmynt. Under Erik XIV och Johan III präglades inom landet mynt Ungersk gyllen, slagen för Erik XIV 1568.