1157 Uppbördsreglemente-Uppenbarelse 1158 sionen innehålles vid redovisning för i vanlig ordning verkställd uppbörd af landstings, vissa försäkringsbolags m. fl, medel, hvilka uppbäras i sammanhang med kronouppbörden. För uppbörd af kronans skatter erhålles däremot icke någon extra godtgörelse. Märk skillnaden mellan uppbördsprovision och indrifningsafgift, som vid utmätning såväl af kronoutskylder och i sammanhang med dem debiterade afgifter som ock af kommunala m. fl. utskylder erlägges till utmätningsmannen för besväret med utmätningen. De nämnda kamerala begreppen förväxlas dock i förordn, om kommunalstyrelse på landet 21 mars 1862, där det talas om uppbördsprovision för indrifning af restförda utskylder. H. U-én. Uppbördsreglemente kallas den författning, hvarigenom kronoutskyldernas debitering och uppbörd regleras. Gällande uppbördsreglemente är af 14 dec. 1917. Debiteringen, d. v. s. utskyldernas påförande på de skattskyldiga, sker i uppbördsbok eller i vissa fall i särskild uppbördslängd, hvarjämte de sålunda påförda utskylderna upptagas på debetsedel, som tillställes enhvar skattskyldig. Uppbörden verkställes för landet genom postverkets försorg i fråga om utskylder, som påförts i uppbördsbok, och i öfrigt genom direkt inbetalning på landet å uppbördsstämma mellan 21 nov. och 5 dec., i stad å uppbördsstämma under vissa dagar mellan l nov. och 15 dec. Restlängd skall sist 3 veckor efter stämmans slut lämnas till utmätningsman för indrifning. Uppbördsreglementet ger därjämte föreskrifter om redovisning, restitution, af-kortning, afskrifning m. m. Rld. Uppbördsskeppare, sjöv. Se Uppbördsman. Uppbördsstyrman, sjöv. Se Styrman. Uppbördsstämma, förv., förrättning, hvarvid skattskyldiga erlägga sina utskylder. För uppbörd af kronoutskylderna i stad utfärdar magistraten kungörelse om uppbördsstämmas hållande under tiden 1 nov.--15 dec. Om uppbörd af kronoutskylder å landet se Uppbörd. I Stockholm uppbäras såväl krono- som kommunalutskylder genom uppbördsverkets försorg å 4 uppbördsstämmor, som hållas å tid, hvarom Öfverståthållarämbetet utfärdar kungörelse. Uppbörd af kommunalutskylder verkställes å en eller flera uppbördsstämmor, i stad genom magistratens försorg och å landet af kommunalnämnden. I regel skall skattebeloppet kontant erläggas; dock är i en del kommuner medgifvet att erlägga skattebeloppet medelst skattepostanvisning, postremissväxel eller check i enlighet med därom å kommunaldebetsedeln gifna anvisningar. Å vederbörlig uppbördsstämma ej guldna kommunalutskylder uttagas hos den restskyldige exekutivt med tillägg af 3 proc. som utsökningskostnad; om ersättning för exekutivt uttagande af oguldna kronoutskylder se Uppbörd. Pensionsafgift à 3 kr. (grundafgift) uppbäres af den myndighet, som handhar kommunaluppbörden, antingen å särskild uppbördsstämma eller ock i samband med annan uppbörd. A. G-m. Uppbördstimmerman, sjöv. Se Timmerman. Uppdracht, holl., fys. Se Hägring, sp. 85. Uppdrag. Se Mandat 1 och Syssloman. Uppdubblering kallas i det militära språkbruket en sådan rörelse, genom hvilken hvarannan afdelning i en kolonn ställer sig bredvid den närmast framför varande ("uppdubblerar"), hvarigenom kolonnens bredd ökas. C. O. N. Uppduka, sjöv., vid ett segels beslående lägga segelduken i jämna vader, eller duk för duk (se d. o.); vid segelbeslagning för tillfället uteslutande arbeta med den lösa segeldukens hopfångande. R. N.* Uppehållelsen (lat. conservatio), teol. Se Försyn, sp. 501, och Skapelse, sp. 895. Uppehållsbok kallas bok, som utfärdas af vederbörande polismyndighet på grund af k. kung. 26 sept. 1918 (Sv. förf. saml. n:r 793 s. å.) för sådana i Sverige vistande utlänningar, hvilka icke inneha pass, och som medger dem rätt att för viss tid uppehålla sig i landet. E. A-t. Uppenbarelse (lat. revelatio), teol., enligt den kristna trosläran hvarje handling af Gud, hvarigenom han gjort eller gör sig känd för människan. Den kristna religionen har det gemensamt med de flesta andra religioner, att den anser sådana handlingar af Gud nödvändiga för ett religiöst förhållande, d. v. s. för ett personligt förhållande mellan människan och Gud, eller m. a. o. för att "religion" skall kunna komma till stånd. Ja, religion och uppenbarelse höra enligt denna uppfattning så nära tillsammans, att man kan betrakta dem som en och samma sak, sedd ur olika synpunkter. Hedendomen känner instinktlikt nödvändigheten af en uppenbarelse och ger denna känsla uttryck i mer eller mindre grof öfvertro och vidskepelse, alltefter den hedniska religionens lägre eller högre ståndpunkt. Kristendomen (och judendomen), för hvilken Gud är en lefvande personlighet, motiverar denna nödvändighet så, att liksom mänskliga personligheter endast genom ord och gärningar kunna få personlig kunskap om hvarandra, likaså kan den mänskliga personligheten få kunskap om den gudomliga endast därigenom, att den senare genom ord och gärningar gör sig känd för den förra. Detta har, säger teologien, visserligen skett redan genom världens skapelse och sker alltjämt genom "Guds röst" i naturen och i människans inre (samvetet); men denna uppenbarelse är alltför obestämd för att ensam kunna ge en riktig kunskap om Gud (därpå äro de många hedniska religionerna lika många bevis), och ännu mindre kan den åstadkomma ett personligt lifs- och kärleksförhållande mellan människan och Gud. En särskild uppenbarelse var således nödvändig, och denna har getts människan genom Jesus Kristus, förebådad genom profetian i gamla testamentet och förkunnad för hela världen genom evangelium i nya testamentet. Såväl det profetiska ordet om den kommande som det evangeliska eller apostoliska ordet om den komne Kristus måste, för att vara pålitligt, vara i viss mening Guds ord och således en del af Guds särskilda uppenbarelse (se Ingifvelse). På grund häraf delade den äldre lutherska teologien uppenbarelsen i 1) den allmänna (revelatio generalis), bestående af a) världens skapelse samt Guds röst och gärningar i naturen, b) Guds röst i människans inre, samvetet, och 2) den särskilda (r. specialis), bestående af a) Jesu födelse och andra i närmare eller mera aflägset sammanhang därmed förekommande underbara tilldragelser, b) det profetiska och apostoliska ordet om Kristus (bibeln). -- Utom af den direkta eller