Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppbördsprovision - Uppbördsreglemente - Uppbördsskeppare - Uppbördsstyrman - Uppbördsstämma - Uppbördstimmerman - Uppdracht - Uppdrag - Uppdubblering - Uppduka - Uppehållelsen - Uppehållsbok - Uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Uppbördsreglemente-Uppenbarelse
1158
sionen innehålles vid redovisning för i vanlig
ordning verkställd uppbörd af landstings, vissa
försäkringsbolags m. fl, medel, hvilka uppbäras
i sammanhang med kronouppbörden. För uppbörd af
kronans skatter erhålles däremot icke någon extra
godtgörelse. Märk skillnaden mellan uppbördsprovision
och indrifningsafgift, som vid utmätning såväl af
kronoutskylder och i sammanhang med dem debiterade
afgifter som ock af kommunala m. fl. utskylder
erlägges till utmätningsmannen för besväret med
utmätningen. De nämnda kamerala begreppen förväxlas
dock i förordn, om kommunalstyrelse på landet 21
mars 1862, där det talas om uppbördsprovision
för indrifning af restförda utskylder.
H. U-én.
Uppbördsreglemente kallas den författning,
hvarigenom kronoutskyldernas debitering och uppbörd
regleras. Gällande uppbördsreglemente är af 14
dec. 1917. Debiteringen, d. v. s. utskyldernas
påförande på de skattskyldiga, sker i uppbördsbok
eller i vissa fall i särskild uppbördslängd, hvarjämte
de sålunda påförda utskylderna upptagas på debetsedel,
som tillställes enhvar skattskyldig. Uppbörden
verkställes för landet genom postverkets försorg
i fråga om utskylder, som påförts i uppbördsbok,
och i öfrigt genom direkt inbetalning på landet
å uppbördsstämma mellan 21 nov. och 5 dec., i
stad å uppbördsstämma under vissa dagar mellan l
nov. och 15 dec. Restlängd skall sist 3 veckor
efter stämmans slut lämnas till utmätningsman
för indrifning. Uppbördsreglementet ger därjämte
föreskrifter om redovisning, restitution, af-kortning,
afskrifning m. m. Rid.
Uppbördsskeppare, sjöv. Se Uppbördsman.
Uppbördsstyrman, sjöv. Se Styrman.
Uppbördsstämma, förv., förrättning, hvarvid
skattskyldiga erlägga sina utskylder. För
uppbörd af kronoutskylderna i stad utfärdar
magistraten kungörelse om uppbördsstämmas
hållande under tiden l nov.-15 dec. Om uppbörd af
kronoutskylder å landet se Uppbörd. I Stockholm
uppbäras såväl krono- som kommunalutskylder genom
uppbördsverkets försorg å 4 uppbördsstämmor,
som hållas å tid, hvarom öfverståthållarämbetet
utfärdar kungörelse. Uppbörd af kommunalutskylder
verkställes å en eller flera uppbördsstämmor,
i stad genom magistratens försorg och å landet af
kommunalnämnden. I regel skall skattebeloppet kontant
erläggas; dock är i en del kommuner medgifvet att
erlägga skattebeloppet medelst skattepostanvisning,
postremissväxel eller check i enlighet med därom å
kommunaldebetsedeln gif na anvisningar. Å vederbörlig
uppbördsstämma ej guldna kommunalutskylder
uttagas hos den restskyldige exekutivt med
till-lägg af 3 proc. som utsökningskostnad; om
ersättning för exekutivt uttagande af oguldna
kronoutskylder se Uppbörd. Pensionsafgift ä 3
kr. (grund-afgift) uppbäres af den myndighet,
som handhar kommunaluppbörden, antingen å särskild
uppbördsstämma eller ock i samband med annan upubörd.
A. G-m.
Uppbördstimmerman, sjöv. Se Timmerman.
Uppdracht, höll., fys. Se Hägring, sp. 85.
Uppdrag. Se Mandat l och Syssloman.
Uppdubblering kallas i det militära språkbruket en
sådan rörelse, genom hvilken hvarannan afdelning i
en kolonn ställer sig bredvid den närmast
framför varande ("uppdubblerar"),
hvarigenom kolonnens bredd ökas.
G. O. N.
Uppduka, sjöv., vid ett segels beslående lägga
segelduken i jämna vader, eller duk för duk (se
d. o.); vid segelbeslagning för tillfället uteslutande
arbeta med den lösa segeldukens hopfångande.
R- N.*
Uppehållelsen (lat. conservatio), teol. Se Försyn,
sp. 501, och Skapelse, sp. 895.
Uppehållsbok kallas bok, som utfärdas af vederbörande
polismyndighet på grund af k. kung. 26 sept. 1918
(Sv. förf. saml. n:r 793 s. å.) för sådana i Sverige
vistande utlänningar, hvilka icke inneha pass, och
som medger dem rätt att för viss tid uppehålla sig
i landet. E. A-t.
Uppenbarelse (lat. revelätio), teol., enligt den
kristna trosläran hvarje handling af Gud, hvarigenom
han gjort eller gör sig känd för människan. Den
kristna religionen har det gemensamt med de flesta
andra religioner, att den anser sådana handlingar
af Gud nödvändiga för ett religiöst förhållande,
d. v. s. för ett personligt förhållande mellan
människan och Gud, eller m. a. o. för att "religion"
skall kunna komma till stånd. Ja, religion och
uppenbarelse höra enligt denna uppfattning så nära
tillsammans, att man kan betrakta dem som en och samma
sak, sedd ur olika synpunkter. Hedendomen känner
instinktlikt nödvändigheten af en uppenbarelse och
ger denna känsla uttryck i mer eller mindre grof
öfvertro och vidskepelse, alltefter den hedniska
religionens lägre eller högre ståndpunkt. Kristendomen
(och judendomen), f or hvilken Gud är en lefvande
personlighet, motiverar denna nödvändighet så, att
liksom mänskliga personligheter endast genom ord och
gärningar kunna få personlig kunskap om hvarandra,
likaså kan den mänskliga personligheten få kunskap om
den gudomliga endast därigenom, att den senare genom
ord och gärningar gör sig känd för den förra. Detta
har, säger teologien, visserligen skett redan genom
världens skapelse och sker alltjämt genom "Guds
röst" i naturen och i människans inre (samvetet);
men denna uppenbarelse är alltför obestämd för att
ensam kunna ge en riktig kunskap om Gud (därpå äro
de många hedniska religionerna lika många bevis),
och ännu mindre kan den åstadkomma ett personligt
lifs- och kärleksförhållande mellan människan och
Gud. En särskild uppenbarelse var således nödvändig,
och denna har getts människan genom Jesus Kristus,
förebådad genom profetian i gamla testamentet
och förkunnad för hela världen genom evangelium i
nya testamentet. Såväl det profetiska ordet om den
kommande som det evangeliska eller apostoliska ordet
om den komne Kristus måste, för att vara pålitligt,
vara i viss mening Guds ord och således en del af Guds
särskilda uppenbarelse ’se Ingifvelse). På grund häraf
delade den äldre lutherska teologien uppenbarelsen i
1) den allmänna (revelatio generalis), bestående af
a) världens skapelse samt Guds röst och gärningar i
naturen, b) Guds röst i människans inre, samvetet,
och 2) den särskilda (r. specialis), bestående
af a) Jesu födelse och andra i närmare eller mera
aflägset sammanhang därmed förekommande underbara
tilldragelser, b) det profetiska och apostoliska
ordet om Kristus (bibeln). - Utom af den direkta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
