Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uralbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällen går en ganska liflig samfärdsel från Beresov
till öfre Petjora och dess syrjänbyar, som ligga
relativt nära västra sluttningen. Grufsamhällena
(järn- och kopparmalm, Tjuval, Ivdel, Visjera)
börja fatta fotfäste omedelbart s. om 61°. —
Mellersta U. (61°—55°) är U:s viktigaste del,
dels beträffande de där utvecklade industriella
möjligheterna, dels beträffande befolkningens täthet
och i samband därmed jordbrukets utveckling. Bredden
är minst i n., men tilltar mot s. och öfverstiger
130 km.; höjdryggarna, utan utpräglade toppar,
äro ansenligast i n., där Denesjkin kamen (1,633 m.),
som länge ansågs vara U:s högsta topp, och äfven
Konshakovskij kamen (i den s. k. Bogoslovska U.) nå
ansenlig höjd (1,462 m.). Söderut aftar höjden,
och de långsluttande dalsidorna äro täckta af mäktigt
vittringsgrus samt dalbottnarna dels af sumpmarker,
dels af rik åkerjord. Blott i de djupare
erosionsfårorna (Tjusovajas på genombrott rika
dalgång) anta höjdryggarna utseende och karaktären
af berglandskap. Utsiktspunkterna äro fåtaliga och
uppvisa kulissformigt långa sluttningar, betäckta
af gles blandskog. Lägre områden på 300 och 600
m. ö. h. underlätta samfärdseln mellan ö. och v., och
där passerar järnvägen vattendelaren mellan Volga
(Kolva) och Ob (Tura) på 360 m. höjd; på samma
höjd korsas U. af den gamla stråkvägen vid
Jekaterinburg. Södra delen uppvisar åter tilltagande
höjder, glesare skogbetäckning och några utpräglade
toppar (Taganai 1,200 m., Jurma 1,077 m.).
Här söker sig den södra järnvägslinjen i oändliga
slingringar genom den starkt kuperade terrängen.
Från de dominerande utsiktspunkterna ter sig U.
här som tydliga och väl utvecklade parallellkedjor.
Befolkningsmängden i afskärningen mellan bägge
järnvägslinjerna öfverstiger 2 mill. och ökas
stadigt, i den mån från de vidsträckta grufdomänerna
och talrika skogskoncessionerna bördiga sträckor
afvittras till förmån för nybildade bysamhällen,
som ofta bildats ur guldvaskningscentra,
sedan de lokala guldförråden utvaskats. — Efter
den omböjning, som U. undergått kring Ufaplatåns
östra utkanter, hvarvid bergsveckningen i hög grad
sammanstukats och vecken delvis skjutits
öfver hvarandra, utbreda sig de senare söderut mera
obehindradt mot s. v. och anta karaktären af
flera parallellkedjor, som dock till hufvudsak
ha floderosionen att tacka för sin utpräglade
isolering; härmed äro Södra U. uppnådda. Liksom i
södra delen af föregående del nå enstaka toppar
relativt ansenlig höjd: Iremel (1,595
m.), Urenga (1,254 m.) och Bolsjoj Jaman Tau
(1,642 m.). Den gamla tredelningen af Södra U.,
som stöddes på geologiska olikheter, ha senare
undersökningar visat vara oriktig, i det att alla
tre kedjorna tillhöra samma geologiska svit, hvilket
bevisas genom grafförkastningar i centrala och
östra delarna, i hvilka sedimentära bergarter af
västlig karaktär bibehållits. Hela detta område
repeterar på större bredd Mellersta U:s struktur,
är dock jämfördt med denna starkare nederoderad,
och de orografiska gränserna beteckna en växling
i berggrundens petrografiska beskaffenhet,
som dels är primär, dels har uppkommit genom
kontaktinverkan från djupbergarternas på östra sidan.
Skogsvegetationen är betydligt glesare jämförd med
föregående delar och är i hufvudsak att finna
på bergssluttningarnas
norra sida, medan de mot s. och s. v. vettande
sluttningarna äro fullkomligt vegetationslösa. Den
petrografiska beskaffenheten och den bristande
vegetationen göra, att Södra U:s kedjor äro betydligt
klippigare och vildare än Mellersta U., och både
toppar och sluttningar bilda stora blockhaf, som
göra all samfärdsel utanför floddalarna ytterst
besvärlig; i synnerhet gäller detta de mellersta
kedjornas kristallina skiffrar. Redan södra
delen af Mellersta U., i synnerhet dess brantare
östra sluttning, är betydligt bättre dränerad
än andra delar af U., och en rad stora, delvis
sammanhängande sjöar inom djupbergarternas område,
från Itkul i n. till Miás-sjön i s., underlättar
afrinningen. Den sydligaste delen af Södra U. är
genom Uralfloden och dess norra bifloder (Sakmara
med tillflöden) ytterligare af erosion sönderdelad
i en rad parallellkedjor. Södra U. är basjkirernas
hemvist; de äro delvis åkerbrukande och bofasta,
delvis halfnomader och boskapsskötare. I s. och
ö. undantränges dock denna sega folkstam genom
administrativa åtgärder af Orenburg-kosacker, ryska
sekterister och tyska kolonister. — Orografiskt
och geografiskt bildar Uralflodens från ö. mot
v. riktade lopp U:s afslutning mot s.; geologiskt
kunna dock U. spåras långt in mot transkaspiska
stäpperna och uppträda där i form af till hälften i
sand begrafna rader af kullar, som bilda mer eller
mindre sammanhängande kedjor. Särskildt gäller detta
de mellersta och östliga kedjorna af Södra U.,
som där äro representerade under namn af Guberlinska
bergen och Mugodjarerna inom kirgisernas land. U:s
struktur träder sista gången i dagen vid södra ändan
af Tsjusjkakul-bergen under 47° n. br.; därefter
vidtar Ust-Urt-platån, under hvilken man kan antaga,
att U. dyka ned. Den hypotetiska fortsättningen
s. om Aralsjön (Sultan-Uisdagh) kan anses ytterst
problematisk. Den orografiska fortsättningen af Södra
U:s västra kedjor mot v., som under namnet Obsjtjij
syrt följer Uralflodens norra strand och fortsätter
i riktning mot Volga, har geologiskt intet att skaffa
med U.
U:s betydelse som klimatisk och geobotanisk gräns
aftar, i den mån befolkningen ökas och kulturen gör
insteg i dess dalstråk, men spåras dock fortfarande
dels i fördelningen af vegetationen (lindens östra
gräns, sibiriska lärkträdets västra gräns o. d.),
dels i motsatsen af tidpunkten för vegetationens
utveckling om våren på östra och västra sluttningarna;
årets isotermer tryckas genom bergskedjans meridionala
riktning långt ned mot s. F. n. förete U. genom en
egendomlig blandning af europeisk och asiatisk flora
(och fauna) en säregen karaktär.
U:s mineralrikedom var känd af grekerna på 800-talet,
och senare utnyttjades den af novgoroderna, som på
1000-talet framträngde dit. Det moskovitiska riket
lyckades utnyttja U:s rikedomar först genom att
anlita vidsträckta koncessioner, som 1558 gåfvos
bröderna Stroganov i form af full dispositionsrätt
öfver området Perm. Där anlades saltsjuderier vid
Kama från Jaiva norrut för att fylla dåv. Rysslands
största behov, järngrufvor upptogos vid Tjusovajas
mellersta lopp och koppargrufvor längst i s. i
trakten af nuv. Jekaterinburg. Peter I:s stora behof
af metaller för kriget med Sverige föranledde nya
koncessioner s. och ö. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
