Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uredineæ, Uredinales, Uredinaceæ, Uredinéer, Rostsvampar - Uredinéer - Uredo - Uredosporer - Uregga - Uremi, Urinförgiftning - Urena - Ureneæ - Uretaner - Ureter - Urethra - Urethritis - Uretrotom, Uretrotomi - Ur-evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(s. å.), P. och H. Sydow, "Monographia uredinearum"
(1904 ff.), och I. Liro, "Uredineæ fennicæ" (1908).
G. L—m.
Uredinéer, bot. Se Uredineæ.
Uredo, bot. Se Rost,, sp. 962,
Sädesrost och Uredineæ.
Uredosporer, bot. Se Rost, Sädesrost
och Uredineæ.
Uregga, fr. Ouréga, landskap i Östprovinsen
af Kongostaten, mellan Kongo från Njangve till
Stanleyfallen, Tanganjika och Albert-Edvard-sjön,
genomflutet af Kongos bifloder Elila, Lulindi och
Lowa, uppgafs af Stanley bestå af tät urskog, men
befanns af Emin pascha, som 1892 drog därigenom från
Ituri till Kongo, och af grefve von Goetzen, som 1894
med en expedition tågade från Kivusjön till Kongo,
till stor del bestå af grässlätter. Den viktigaste
platsen i U. är Schabunda med omkr. 8,000 inv.
E. A—t.
Uremi (af grek. uron, urin, och haima, blod),
Urinförgiftning, med., uppträder inom kroppen,
då urinutsöndringen är störd genom sjukliga
förändringar i njurarna (jfr Njursjukdomar). Njurarna
äro vid dessa tillstånd alltså insufficienta,
d. v. s. förmå icke längre fullgöra sitt normala
arbete. Under normala förhållanden afsöndras genom
njurarna ur blodet ett flertal olika ämnen, delvis
s. k. ämnesomsättningsprodukter, ur organismen. Störes
denna process, hopas naturligtvis småningom dessa
ämnen i större eller mindre grad inom organismen
och förorsaka slutligen förgiftningssymtom genom
en skadlig inverkan, som utöfvas på kroppens
olika organ. Hvilka de ämnen äro, som orsaka
dessa förgiftningssymtom, vet man ännu (1920)
icke. Man har under olika tidsperioder gissat på
olika urinbeståndsdelar, såsom urinämnet och dess
sönderdelningsprodukt kolsyrad ammoniak, diverse
mera sammansatta kväfvehaltiga ämnen, såsom kreatin,
kreatinin, aminosyror m. fl., kalisalterna, organiska
gifter, s. k. urotoxiner (se Urotoxin), men efter
hand måst öfverge alla dessa antaganden. Däremot vet
man, att den s. k. äkta uremien synes för sin uppkomst
fordra, att inom blodet kvarhålles ett ökadt antal
kväfvehaltiga ämnen. Den s. k. äkta uremien medför
vissa symtom, som vanligen uppträda småningom och nå
en mer eller mindre hög grad. Dessa äro: hufvudvärk,
allmän mattighet och andlig slöhet, ofta en uttalad
psykisk depression eller oro, med små ryckningar i
olika muskelgrupper. Vidare kväljning, kräkning och
diarré, oregelbunden andning, låg kroppstemperatur och
slutligen medvetslöshet, s. k. koma, hvilken vanligen
slutar med döden. Från denna s. k. äkta uremi skiljes
numera den eklamptiska uremien, som kännetecknas genom
en vanligen öfver hela kroppen spridd kramp, hvarunder
den sjuke blir medvetslös. Dessa kramptillstånd
orsakas sannolikt genom ödem (vätskesvullnad) i
hjärnan och dess hinnor, ehuruväl andra som dess orsak
antagit en klorförgiftning af hjärncellerna och åter
andra trott sig finna en kramp i hjärnans artärer. Den
äkta uremien förutsätter för sin uppkomst en verklig
njurinsufficiens, orsakad genom sjukdom i njuren,
vanligen s. k. ägghvitsjukdom (se Njursjukdomar)
eller tilltäppning af urinledarna genom njurstenar
eller andra hinder, t. ex. svulstbildning, såsom
någon gång vid lifmoderkräfta (se Kvinnosjukdomar). De
allmänna kramptillstånden, den s. k. eklamptiska
uremien, äro däremot icke ett för njursjukdomarna
karakteristiskt symtom. De uppträda gärna redan
vid akuta njursjukdomar och lättast hos unga
personer, t. ex. hos barn med ägghvita efter
scharlakansfeber. Ofta är den äkta uremien
äfven kombinerad med eklamptiska anfall. Uremi är
ett mycket allvarligt och vanligen lifshotande
symtom. Krampanfallen kunna dock ofta häfvas
och gå till hälsa i den mån, som njurlidandet
kan öfvervinnas. Den äkta uremien är däremot i
sitt utbildade stadium dödande. Genom den moderna,
dietiska behandlingen vid de kroniska njursjukdomarna
söker man så länge som möjligt förhindra dess
uppträdande. Behandlingen består i åderlåtningar,
kväfvefri diet och hjärtstimulation. — Från den äkta
uremien kan mången gång endast med svårighet skiljas
de s. k. pseudouremiska tillstånden, som förete
ungefär samma symtom, men orsakas af blödningar eller
proppbildningar i hjärnan vid åderförkalkning där.
I. H.
Urena L., bot., ett släkte af örter och buskar (6
arter), bildande en särskild grupp, Ureneæ, inom
fam. Malvaceæ. Hela örten är stjärnhårig. Blommorna,
som ha ytterfoder, äro samlade i bladvecken. Stiften
äro 10, frukten en klyffrukt med 5 delfrukter,
som äro försedda med en mängd hullingar. Den
pantropiska (se Ubikvist) U. lobata har
sega fibrer, hvaraf starka tåg beredas; den är
äfven rik på slem och har därför i hemlandet samma
medicinska användning som althæarot hos oss.
G. L—m.
Ureneæ, bot. Se Urena.
Uretaner, kem., organiska föreningar af den allmänna
formeln CO : (NH2) OR (däri R = en envärdig
alkoholradikal), således derivat af urinämne,
hvari den ena NH2-gruppen blifvit ersatt af -OR; å
andra sidan kunna uretanerna betecknas som estrar af
karbaminsyra CO : (NH2) OH. De framställas på flera
olika sätt, t. ex. genom upphettning af urinämnenitrat
med enatomiga alkoholer. Om man härvid använder vanlig
etylalkohol, erhålles vanlig uretan, etyluretan,
CO : (NH2) OC2H5. Uretanerna äro i allmänhet
kristalliserade, flyktiga ämnen, som med neutral
reaktion lösas i vatten, alkohol och eter. Vid
upphettning med ammoniak ge de urinämne. Flera
bland dem ha fått användning som sömnmedel (se
d. o., sp. 225), t. ex. etyluretan, amyluretan
(hedonal) och kloraluretan (uralin).
K. A. V—g.
Ureter (grek. ureter), urinledare. Se Urinorgan.
Urethra, grek., urinröret. Se Urinorgan, sp. 37.
Urethritis (af grek. urethra, urinröret), med.,
katarr i urinröret. Se Urinorganens sjukdomar.
Uretrotom [-tåm], Uretrotomi (af grek. urethra,
urinröret, och tome, snitt). Se Urinorganens sjukdomar.
Ur-evangelium. Enligt en i midten af 1700-talet
uppkommen illa styrkt hypotes skulle till grund för
de tre synoptiska evangelierna ha legat en gemensam
källa, ett ur-evangelium, som än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
