Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ustilagineæ, Hemibasidii, Ustilaginéer, Sotsvampar, Brandsvampar - Ustilago - Ust-Jaisk - Ust-Jug (Veliki) - Ust-Kamenogorsk - Ust-Kiachta - Ust-Kutsk - Ust-Medvjeditskaja stanitsa - Ustrina (Ustrinum) - Ustrjalov, Nikolaj Gerasimovitj - Ust-Urt (Ustj-Urt) - Ustvedt, Nils Yngvar - Usu (Usy) - Usucapio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos flera ustilaginéer föregås sotsporbildningen af en
konidiegeneration. Vid klamydoternas groning bildas en
basidie (s. k. promycel), som hos fam. Ustilaginaceæ
är tvärdelad, med lateral sporbildning, och,
hos fam. Tilletiaceæ är odelad, med apikal
sporbildning. Basidiosporerna eller basidiecellerna
kopulera två och två, hvarigenom det mycel, som
direkt eller indirekt uppstår vid dessa sporers
groning, kommer att bestå af tvåkärniga celler. Den
vid sporernas kopulation inledda befruktningen blir
definitiv, när myceliet bildar klamydoter, hvarvid
de båda kärnorna sammansmälta. Om klamydoterna
gro i ett näringsrikt substrat (t. ex. gödslad
jord), föröka sig basidiosporerna ofta liksom
jästceller genom knoppning. Om det sätt, på hvilket
basidiosporerna angripa växterna, se Sot, bot. –
Sotsvamparna, af hvilka mer än 400 arter äro kända
och som i Sverige äro representerade af omkr. 15
släkten, förorsaka ofta stor skada å kulturväxter
af olika slag, särskildt å sädesslagen (se Sot,
bot.); den skada, som hafrens flygsot åstadkom
i Förenta staterna 1890–93, beräknades till 18
mill. doll. årligen. Urocystis cepulæ åstadkommer ej
sällan stor skada på odlad lök. Innan man kände några
skyddsmedel mot sotsvamparna, blef flerstädes hälften
eller mer af hveteskörden förstörd af stinksot och
det af det sotiga hvetet bakade brödet osmakligt och
skadligt. Sporerna äro giftiga, hvarför sotigt foder
många gånger förorsakat svår sjukdom hos boskapen (se
Sot, bot., sp. 445). Det giftiga ämnet i majssotets
sporer, majsbrand, Ustilago maydis (se Sot, sp. 445),
har, uppges det, verkningar liknande mjöldrygans och
har därför haft samma användning vid förlossningar
(jfr Mjöldryga), men ej fått någon vidare
betydelse. De af Ustilago esculenta uppsvällda skotten
af Zizania ätas i Tonkin som grönsaker. Sporerna af
samma svamp säljas på apoteken i Japan, där de dels
användas till färgning af hår och ögonbryn, dels,
och i stor utsträckning, i lackeringsindustrien till
färgberedning. Litt.: O. Brefeld, "Untersuchungen
aus dem gesammtgebiet der mykologie" (1883, 1895).
G. L—m.
Ustilago, bot. Se Sot, bot., och Ustilagineæ.
Ust-Jaisk, stad. Se Gurjev.
Ust-Jug (Veliki-U., "Stora U."), stad i ryska
guv. Vologda, vid Suchona, som 10 km. längre ned
förenar sig med Jug för att bilda Dvina, har
järnvägsförbindelse mot s. ö. till Vjatka samt
flodfartsförbindelse utmed Suchona till Vologda
(i s. v.) och utmed Dvina till Archangelsk (i
n. v.). Omkr. 12,000 inv. Sågverk och bryggerier,
tegel-, läder-, ljus- och talgfabrikation
samt tillverkning af emalj-, guld- och
silfverarbeten. Belägen lågt utmed floden, har
staden flera gånger lidit af fruktansvärda
öfversvämningar. Den grundlades redan på
1100-talet och hette fordom Gleden, som låg 4
km. längre ned, men efter förfall, på 1600-talet,
flyttades. Ärkebiskopssäte. Många stenkyrkor.
(H. W—k.)
Ust-Kamenogorsk, stad i rysk-asiatiska
prov. Semipalatinsk, 2 km. från högra stranden
af Irtysj, vid den stora vägen mellan
Semipalatinsk och Buchtarma. Omkr. 7,000
inv. En där 1719 anlagd gränsfästning har
för länge sedan förlorat sin betydelse.
(H. W—k.)
Ust-Kiachta, stad. Se Kiachta.
Ust-Kutsk, hamn vid Lena (se d. o., sp. 152).
Ust-Medvjeditskaja stanitsa, kretsstad i Donska
kosackernas land, Ryssland, ej långt från floden
Medvjedsitsas utlopp i Don. Omkr. 15,000 inv.
Ustrina (Ustrinum), lat., var en inhägnad
plats med en upphöjning, belagd med eldfast sten,
för bränning af lik. Särskildt bekant är en sådan
vid Appiska vägen, 7 km. söder om Rom. Enskilda rika
personer hade sina egna ustriner i närheten af sin
grafplats, där askurnan nedsattes. De aflidne romerske
kejsarna brändes, när omständigheterna så tilläto, på
Marsfältet eller på Monte Citorio (se Rom, sp. 661).
J. C.
Ustrjalov [-låff], Nikolaj Gerasimovitj,
rysk historiker, f. 1805, d. 1870, blef 1829
lektor i ryska språket vid Petersburgs universitet,
men egnade sig åt historiska studier, utgaf 1830–33
studier om Falske Dimitrij och furst Kurbskij och
blef 1836 filos. doktor i historia och sedan medlem
af vet. akad. 1837–41 utkom hans Russkaja istorija (5
dlr), byggd på rikt material, och 1847 hans historiska
öfversikt af Nikolaus I:s regering. Hans förnämsta
verk är Peter I:s regeringshistoria, hvaraf dock
endast 4 spridda delar publicerades 1858–64 och som
behandlade blott de yttre tilldragelserna, icke den
inre utvecklingen, men dock ännu behåller sitt värde.
A—d J.
Ust-Urt (Ustj-Urt), landområde i transkaspiska
provinsen Uralsk, utbreder sig på östra sidan om norra
och mellersta delen af Kaspiska hafvet och sträcker
sig ned mot Aralsjön, Det utgöres af en mesozoisk
af fluvial erosion nästan alldeles odelad och öde
platta eller platå, som i branta terrasser sänker
sig mot Kaspiska hafvet, men lutar jämnare ned mot
Aralsjön. Dess yta upptas af "saltpannor" och större
sänka saltområden. Höjden ö. h. är enl. Helmersen
i v. 230 m., i s. 80 m.
H. A—nn.
Ustvedt, Nils Yngvar, norsk läkare och politiker,
f. 29 april 1868 i Vestre Aker, blef 1892
med. kandidat och 1900 med. doktor. 1894 började han
praktisera i Kristiania, blef 1898 sundhetsinspektör,
antogs 1909 till lärare i skolhygien vid pedagogiska
seminariet och är sedan 1916 öfverläkare vid
epidemisjukhuset och klinisk lärare i epidemiska
sjukhuset vid universitetet. U., som 1901–02
företog en resa till Indien för att studera pest och
kolera, har utgett bl. a. Die diphterieprophylaxe
und die bedeutung der gesunden bazillenträger für
die verbreitung der krankheit (i "Zeitschrift für
hygiene und infektionskrankheiten", bd 54, 1906). Han
har tagit verksam del i det kommunala och politiska
lifvet, var 1908–11 ordf. i Kristiania konservativa
förening, blef 1908 medlem af den konservativa
centralstyrelsen och var 1913–15 en af Kristianias
representanter i stortinget.
Usu (Usy), turkiska namnet på Dnjepr.
Usucapio (lat., af usus, nyttjande, häfd, och capere,
taga, förvärfva), rom. rätt, var ett af de af
den gamla nationella romerska rätten (jus civile)
erkända sätten att förvärfva eganderätt, hvilka sätt
därför kallades adquisitiones civiles, i motsats
till adqu. naturales l. adqu. juris gentium. Redan
i Tolf taflornas lagar förekommer, under namn af
usus auctoritas, ett förvärfvande af egenderätt
(i gammal-romersk mening) till en sak, som därtill är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
