Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utnäslöt - Utombords - Utombordsmotor - Utomkveds hafvandeskap - Utomordentligt statsråd - Utopi - Utpala (Bhatta) - Ut pictura poesis - Utpressning - Utprickningssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1918 aftäcktes en minnesvård å heden till
erinran om den tid, då densamma utgjorde
öfningsplats för Lifregementets grenadjärkår
(se fig.).
H. J—dt.
Utombords, sjöv. Se Bord.
Utombordsmotor, liten explosionsmotor med
propeller, monterad å ett stativ, hvarmed den kan
fästas vid relingen å roddbåt eller annan mindre
farkost och användas för dennas framdrifning. Dylika
motorer ha fått ganska stor användning såväl för
nöjesbåtar som för jollar till segelfartyg o. s. v.
Fmn.
Utomkveds hafvandeskap, med. Se
Hafvandeskap, sp. 1008, 1011.
Utomordentligt statsråd, statsr. Se Statsråd,
sp. 1100.
Utopi (nlat. utopia), fantastisk föreställning
om ett mönsterland, i hvilket allt är ordnadt
genom de fullkomligaste lagar och inrättningar;
tanke på eller förslag till en samhällsförbättring,
som i verkligheten ej kan genomföras; idealstat,
fantasisamhälle, "ett himmelrike på jorden". Ordet
(af grek. ou, icke, och topos, ställe, således:
"ett ingenstädes befintligt land") bildades af
Thomas Morus (se denne) och nyttjades af honom, såsom
namn på en ö, i hans stats- eller samhällsroman "De
optimo statu reipublicæ deque nova insula Utopia"
(1516). Den äldsta kända skrift på detta område är
Platons "Staten", hvilken mer eller mindre tjänat
till mönster för de flesta senare kommunistiska
fantasimålningar fr. o. m. Moms’ ofvannämnda
till E. Bellamys "Looking backward" (1888; "En
återblick", 1889) och Th. Hertzkas "Freiland"
(1889). Jfr Kleinwächter, "Die staatsromane"
(1891). – Utopisk, hörande till en drömd idealstat;
fantastisk, drömd, overklig, outförbar. Om utopisk
socialism se Socialism, sp. 191. – Utopist, person,
som sysslar med opraktiska världsförbättringsplaner
eller öfverlämnar sig åt drömmar om en fullkomlig
lycka för alla människor redan i denna världen. Om de
s. k. utopisterna bland socialisterna se Socialism,
sp. 191. Jfr Schlaraffenland.
Utpala (Bhatta U.), indisk astronom. Se
Siddhanta.
Ut pictura poësis, lat., "dikten är som en målning",
citat från Horatius’ "De arte poetica", v. 361,
som betecknar, att skalden i ord skildrar, hvad
konstnären målar med penseln och att sålunda
det finns öfverensstämmelse mellan skalde- och
målarkonsterna. Man talar därför om en målande
dikt, beskrifning o. s. v.
J. C.
Utpressning, jur., plägar man benämna det
brottsliga förfarande, hvarigenom någon i afsikt
att bereda sig eller annan en orättmätig
förmögenhetsförmån tvingar annan till ett för
honom ekonomiskt oförmånligt handlingssätt. Något
allmänt straffbud för dylika förfaranden finnes
ej i svensk lag, såsom fallet ofta är i främmande
strafflagar. Består den handling, hvartill man tvingar
annan i ett utlämnande af en honom tillhörig lös sak
af penningvärde ("gods eller penningar") och används
därvid som tvångsmedel "våld å person eller hot, som
innebär trängande fara", kan gärningen straffas som
rån (se d. o.). Detsamma blir enligt Straff 1. kap. 21
§ 5 förhållandet, därest någon eljest användt
dylika medel för att aftvinga annan skuldebref,
kvitto eller annan dylik handling, hvarigenom
dennes eller annans egendomsrätt kränkas skulle. I
dessa fall är, liksom eljest vid rån, äfven försöket
straffbart. I öfrigt kan straff för dylikt förfarande
inträda endast enligt det allmännare straffbudet
för rättsstridigt tvång (se d. o.). Försök till
utpressning är i dylika fall straffbart endast i
den mån gärningen, såsom innebärande ett straffbart
hot, hemfaller under Straffl. kap. 15 § 23. Jfr
Hot.
N. S—g.
Utprickningssystem. Utsättandet af
sjömärken torde urspr. ha afsett endast att utmärka
farliga undervattensgrund på så sätt, att dessa kunde
undvikas af dem, som kände hvarje märkes betydelse och
grundets läge i förhållande till sjömärket. Prickarna
voro sålunda eg. endast s. k. lotsprickar,
till ledning för lotsar och andra med farvattnet
fullt förtrogna personer. Den växande sjöfarten och
krafvet på snabbare kommunikationer ha emellertid
framkallat den fordran på utprickningen, att såväl de
allmänna farlederna som de där utanför fritt liggande
grunden så utmärkas, att de sjöfarande endast med
ledning af märkenas utseende och beskaffenhet kunna
bedöma, hvar farled går fram, äfvensom ett fritt
liggande grunds läge och utsträckning i en eller
flera riktningar. Ända intill början på 1880-talet
skönjdes ingen målmedveten, internationell sträfvan
att vinna enhetliga grundlinjer för utprickningen. Men
i och med det alltmer framträdande uppsvinget inom
världssjöfarten visade sig detta missförhållande kunna
åsamka sjöfarten alltför stor tidsspillan och onödiga
risker. I England uppgjorde en kommitté 1882–83
förslag till enhetligt engelskt utprickningssystem
under förhoppning, att detta sedermera skulle antas
af öfriga sjöfartsidkande nationer. Förslaget vann
anslutning, ehuru icke i önskvärd utsträckning. Full
internationell öfverensstämmelse torde icke
heller kunna realiseras. Ett lands kuster äro rika
på skärgårdar, ett annat fattigt. För att man i
erforderlig utsträckning skall kunna utnyttja alla
förefintliga möjligheter till framkomlighet inom ett
skärgårdsrikt område, kräfves ett utprickningssystem,
som kan anpassa sig efter de speciella förhållandena
där och icke efter förhållandena vid en kust,
som saknar skärgård. Denna nödiga anpassning
har äfven resulterat i två principiellt olika
utprickningssystem.
Det ena "styrbords- och babordssystemet",
där sjömärkena utvisa farledens styrbords- och
babordssidor, tillämpas numera af de flesta länder med
relativt ren kust; det andra, "kompass-systemet", där
sjömärkenas utseende är beroende af det väderstreck
(n. s. ö. eller v.), i hvilket de placeras i
förhållande till en farleds hufvudriktning eller i
förhållande till ett fritt liggande grund, har kommit
till användning i Sverige, Norge, Finland och Ryssland
(Östersjön).
Vid den internationella hydrografiska konferensen
i Washington 1899 behandlades frågan om enhetlighet
i utprickningen. Som konferensens uttalande ännu i
dag är af grundläggande betydelse och synnerligen
orienterande, anföres detsamma i förkortad form. Med
afseende på styrbords- och babordssystemet framhölls,
att uttrycket en farleds "styrbordssida" anger den
sida af farleden, som är på höger hand, när fartyget
är på ingående från sjön till hamn; och uttrycket
babordssida anger åter den sida, som är på vänster
hand under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
