Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrera, stad i spanska prov. Sevilla - Ut retro - Utricularia, Blåsört - Utriculariaceæ, Utrikulariacéer - Utricularioideæ - Utriculus - Utriggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsa till Guadalquivir, uppfödes en mängd
får, hästar och tjurar; de sistnämnde
säljas till tjurfäktningsarenorna.
(H. W—k.)
Ut retro, lat., eg. "såsom tillbaka", såsom på
omstående sida af bladet (står).
Utricularia, Blåsört, bot., ett släkte af små
örter, hvilka höra till fam. Lentibulariaceæ
(Utriculariaceæ) och i de flesta fall äro
vattenväxter. De sakna rötter och kunna därför drifva
omkring i vattnet. Vid groningen framkomma ur det föga
utvecklade växtämnet samtidigt flera i rosett ställda,
sylformiga blad. Den sedan växande stjälken uppbär
spridda, hårfint sönderflikade, något styfva blad,
som å sidorna ha små, tagglika, spetsiga utväxter
eller borst. Stjälkgrenarna bära i spetsarna hvar
sin rundade knopp af tätt packade, små blad, hvilken
knopp vid hösttiden affaller och öfvervintrar samt
följande år utvecklas till ett nytt exemplar af växten
(se Hibernakel). På bladen
mellan flikarna utvecklas små, halfrunda, mösslika
blåsor, försedda på undre sidan med en inåt sig
öppnande klaff (se fig. 2), som tillåter inträde
i blåsan, men icke utträde ur densamma. Genom
dessa blåsor fångar växten små hinnkräftor, hvilka
delvis upplösas och lämna kväfvehaltiga ämnen,
som upptagas af växten medelst på blåsornas insida
sittande korta glandelhår. Utricularia hör sålunda
till de "insektätande" växterna. Ståndarna äro 2,
med knapparna stundom sammanhängande. Stiftet är
kort, med snedt märke; frukten är en klotrund kapsel,
ojämnt bristande tvärsöfver. Ai släktets omkr. 250
arter höra 4–5 till den svenska floran, af hvilka den
i sjöar, dammar och grafvar förekommande U. vulgaris
L. (fig. 1–2) är den största. Den 20 cm. höga, nakna
stjälken med sin klase af 5–10 blommor höjer sig mer
eller mindre högt öfver vattnet
för pollinationen. Blomfodret är 2-läppigt, likaså
blomkronan, hvars svalg är tillslutet af den huflikt
uppsvällda nedre läppen. Blommorna äro försedda med
hvar sin sporre, som är 3 gånger så lång som
tjock, kägellik och rödbrun till färgen. Blomkronan
är vackert höggul, med mörkt gula strimmor å nedre
läppens uppsvällda del. – I tropikerna finnas arter
af detta släkte, som lefva på land eller epifytiskt
och ha vanliga örtblad.
O. T. S. (G. L—m.)
 |
| Fig. 1. Utricularia vulgaris (blåsört), 1 undervattensgrenar med blåsbärande blad, 2 blomma sedd från sidan, med sporren något skild från underläppen, 3 blomma snedt framifrån, 4 blommande stängel, 5 öfverläppen och de båda ståndarna samt insidan af den nedträngda underläppen, 6 pistillen, 7 fröhus, öppnadt, 8 fångstblåsa. |
|
Fig. 2. Längsskuren fångstblåsa af U. vulgaris. v klaff, a blåsans vägg. (28 ggr nat. storl.) |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
