Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaabenbrödre, De danske - Waadt - Waag - Vaagaa - Vaagan - Vaage - Waage, Peter - Vaagehval - Vaagekallen - Waagen, Gustav Friedrich - Waagen, Wilhelm - Vaagevand - Vaagmær - Vaagsöya (Vaagsö) - Vaagö - Vaagöy - Waal - Vaal, Vaal rivier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverstyrelse och "tilsyns råd". Föreningen hade 1859
öfver 700 medlemmar och 1863 omkr. 5,300. Fredrik
VII blef 1860 föreningens beskyddare, Kristian
IX 1863. Efter kriget 1864 utsträcktes rätten
till inträde i föreningen äfven till deltagarna i
detta krig, en rätt, som dock upphörde 1878. Högsta
medlemsantalet var 30,130 (1870); naturligtvis sjönk
medlemsantalet successivt och var 1919 ej mera än
2,077. Sedan 1906 har föreningen fått ett årligt
statsunderstöd i proportion till medlemsantalet. Under
tidernas lopp ha utbetalats öfver 5 mill. kr. till
understöd åt medlemmar samt 1,7 mill. kr. till
begrafningshjälp och lämnats lån åt medlemmar å
tillsammans 12,3 mill. kr. 1909 var föreningens
förmögenhet 970,000 kr., men hade 1919 sjunkit till
450,000 kr. I likhet med De danske vaabenbrödre
upprättades 1905 den med dessa samverkande
Forsvarsbrödre, som står öppen endast för män,
som tjänat i hären eller flottan. Denna förening
räknade 1909 omkr. 20,000 medlemmar, fördelade på 62
filialer, mot 30,000 medlemmar och 80 filialer 1919.
E. Ebg.
Waadt [vat], kanton. Se Vaud.
Waag [vag], ung. Vág, flod i Tjecho-Slovakien, biflod
från v. till Donau, upprinner med två armar, resp.
Hvita och Svarta W., i Väst-Karpaterna, s. om Tatra,
och faller ut i den s. k. Pressburgska Donauarmen, som
under namnet Vágduna (W.-Donau) vid Komorn förenar
sig med hufvudarmen. Flodens längd är 398 km. Under
sitt snabba lopp för W. med sig en myckenhet slam,
hvarmed den under sina plötsliga öfversvämningar
betäcker omgifningarna. Många öar och sandbankar
bereda flodfarten svåra hinder. W:s nedre dal är
öppen, bred, delvis sumpig, men synnerligen bördig.
A. N—d.
Vaagaa [vågå], förr Vaage, härad och socken i
Opland fylke (före 1919 Kristians amt), öfverst
i Gudbrandsdalen (Norge). 1,299,39 kvkm. med
3,140 inv. (1918). Jordbruk och boskapsskötsel.
K. G. G.
Vaagan [våg-], härad och socken i Nordland fylke (före
1919 Nordlands amt), Lofoten, Norge. 286,17 kvkm. med
6,348 inv. (1918). Härifrån frånräknas numera
Svolvær, som är stad med 1,000 inv. Fiske.
K. G. G.
Vaage. Se Vaagaa.
Waage [våge], Peter, norsk kemist, universitetslärare,
f. 29 juni 1833 på Hiterön, d. 19 jan. 1900 i
Kristiania, blef student 1854 och filos. kandidat
1855. 1858 erhöll han guldmedalj vid universitetet för
en afh. om Syreradikalernes theori, hvarefter följde
hans utnämning till lektor i kemi vid universitetet
1862 och till professor 1866, med hvilken befattning
han sedan förenade föreståndarskapet för kemiska
laboratoriet. Bland hans vetenskapliga arbeten
må nämnas Omrids af krystalografien (tills.
med H. Mohn, 1859), Études sur les affinités
chimiques (tills. med C. M. Guldberg, 1867) och
Untersuchungen über die chemischen affinitäten (tills.
med C. M. Guldberg, 1899; i Ostwalds "Klassiker
der exakten wissenschaften", n:r 104). Därjämte
framträdde han i facktidskrifter och dagspressen
med ett stort antal artiklar af vetenskapligt
och praktiskt värde. Sedan midten af 1870-talet
sysselsatte han sig mycket med undersökningar
af rusdrycker. Vid sidan af sin vetenskapliga
verksamhet inlade han stora förtjänster
om bildandet af ynglingaföreningarna i Norge.
Y. N.*
Vaagehval [våge-], no., zool. Se Fenhvalar, sp. 30.
Vaagekallen [våge-], berg. Se Lofoten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
