Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wagner, 1. WIlhelm Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afseende, och missnöjet däröfver bidrog till, att
han komprometterade sig vid majupproret 1849 medelst
indirekt deltagande däri. Efterlyst af polisen, måste
han fly öfver Weimar och Paris till Zürich, där han
stannade i 10 år och började angripa det rådande
operaväsendet samt sökte teoretiskt grundlägga,
klargöra och försvara sina nyhetsplaner uti flera
agitatoriska skrifter: Die kunst und die revolution
(1849), Das kunstwerk der zukunft (1850; det var denna
skrift, som först framkallade ordet "framtidsmusik",
se d. o.), Kunst und klima (s. å.), Das judenthum
in der musik (s. å.), Eine mittheilung an meine
freunde (1851), Oper und drama (s. å.) m. fl.,
hvarjämte den fullständiga texten, till Der ring des
Nibelungen utgafs 1853. Under tiden hade "Lohengrin"
(1850; genom sin lättillgängliga skönhet kanske den
populäraste af W:s operor) getts i Weimar under Liszt,
som ifrigt verkade för W:s erkännande och oegennyttigt
understödde honom, äfven med penningmedel. Efter en
resa till London 1855, för att på inbjudan dirigera
Philharmonic society, besökte W. ånyo Paris 1859,
gaf där en rad glänsande konserter och lyckades genom
kejsarens befallning få "Tannhäuser" uppförd på
Stora operan där 1861, men mötte så häftigt motstånd
från nationalistiskt uppeggade kotterier, att han
efter den tredje representationen tog tillbaka
sitt verk. — Emellertid hade W. fått amnesti och
kunde efter tolfårig landsflykt återvända till
Tyskland. Förgäfves försökte han i Karlsruhe och
Wien få upp sin redan 1859 under vistelser i Venezia
och Luzern fulländade Tristan und Isolde, hvarmed
inledes hans tredje period, då å ena sidan sången
nästan fullständigt förvandlas till deklamation
("talsång"), å andra sidan orkesterpartiet göres till
ett kompliceradt symfoniarbete med de symboliska
"ledmotiven" såsom tema. Det lidelsefulla vemod, som
genomströmmar Tristanmusiken, är omedelbart ingifvet
af det platoniska kärleksförhållandet mellan W. och
den själsbesläktade Mathilde Wesendonck, hustru till
en hans vän i Zürich. Först 1865 uppfördes denna opera
i München, dit W. året förut blifvit kallad af konung
Ludvig II, genom hvars beskydd han nu ändtligen fick
en tryggad ställning. Kabaler mot honom vid hofvet
och från borgerskapet drefvo dock 1866 W. att slå sig
ned nära Luzern, men med konungen stod han alltjämt
på bästa fot. I München uppfördes 1868 under hänfördt
bifall Die meistersinger von Nürnberg, påtänkt redan
samtidigt med "Tannhäuser" som ett komiskt motstycke
till dess tragiska sångarstrid, samt 1869 Rheingold,
förspelet till Nibelungen-tetralogien. Sedan
W. efter sin första hustrus 1866 timade död gift
om sig 1870 med Hans v. Bülows frånskilda maka,
Cosima (f. 1840), Liszts dotter, flyttade han 1871
till Baireuth, och där såg han ändtligen 1876 sin
länge närda dröm förverkligad att i en enkom efter
hans principer byggd teater (amfiteatralisk, med
nedsänkt orkesterplats), hvartill medel skaffades
genom de uppståndna "Wagnerföreningarna", få
framförd sin stora cykel "Der ring des Nibelungen",
bestående af de tre "musikdramerna" Die walküre,
Siegfried och Götterdämmerung jämte förspelet
Rheingold. Föreställningarna däraf hade ett glänsande
förlopp inför en elitpublik från när och fjärran,
men presskritikens
angrepp verkade därhän, att cykeln efter tre ggr
måste nedläggas och företaget åsamkades en brist af
150,000 mark, som W. under sina återstående år hade
all möda att intjäna. Teatern stod sedan stängd i
sex år. Egentligen skulle festspelsteatern bli en
skådeplats i allmänhet för musikdramatiska mästerverk
af tyskt ursprung, men denna W:s ursprungliga tanke
har lika litet blifvit utförd som hans planer på
en nationell musikskola i München. Hittills har på
wagnerteatern — tid efter annan under somrarna —
getts endast W:s stycken, och det enda nya, som
efter Nibelungencykeln där uppförts, äro mästarens
egna tidigare verk samt framför allt hans sista, det
religiösa festspelet Parsifal, som gafs f. g. 1882
och sedermera flera år upprepats samt ända till
1913 var reserveradt uteslutande för Baireuth,
under det Nibelungendramerna tidigare gjort sin
rund till många större scener, till en början genom
Angelo Neumann (se denne). Under fru Cosima W:s
öfverinseende ha emellertid Wagnerfestspelen
i Baireuth verkat förebildligt i hög grad. —
Af W:s öfriga kompositioner äro att anteckna hans
Huldigungsmarsch (1865), Kaisermarsch (1871; med
kör), Festmarsch (för Philadelphiautställningen)
och orkesteridyllen Siegfried samt 5 sånger med
orkester (delvis förstudier till "Tristan och
Isolde"), af skrifter Über staat und religion
(1864), Über das dirigiren (1869), den djupa och
vackra minnesskriften Beethoven (1870), Über die
ouvertüre, Über schauspieler und sänger m. fl. För att
återhämta sig efter ansträngningarna med "Parsifal",
hvars triumf vardt det godtgörande inseglet på hans
lifsverk, slog han sig ned i Venezia hösten 1882,
och där afled han af hjärtlidande i Palazzo Vendramin
ett halft år senare. Han begrofs i trädgården
till sin villa Wahnfried (fig. 2) i
Baireuth. Den enda yttre utmärkelse W. mottagit
var kallelsen till hedersborgare i Bologna, när
"Lohengrin" gafs där 1872. Statyer öfver honom
ha rests i Berlins Thiergarten 1903 (modellerad
af Eberlein), Leipzig (mod. af Klinger), i
Venezias stadspark 1908 (mod. af Schaper) samt
i Palazzo Vendramin, där ett monument restes
1910. W:s namnteckning återfinnes å pl. II
till art. Autograf. Af W:s operor ha i Sverige
framförts "Rienzi" (1865), "Flygande holländaren"
(1872), "Lohengrin" (1874), "Tannhäuser" (1878),
"Mästersångarna" (1887), "Valkyrian" (1895),
"Rhenguldet" (1901), "Siegfried" (1905) och
"Ragnarök"
 |
| Fig. 2. R. Wagners villa Wahnfried i Baireuth. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
