Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walfish bay, Hvalfiskbukten - Valforsen - Valfria ämnen (Valfrihet) - Valfrihet - Valfrändskap - Valgin - Valgius Rufus, Cajus - Valgmenighed - Valguarnera Caropepe - Valgus - Valhall - Walhalla - Valhallaorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det n. därom belägna Swakopmund. Viktigaste staden
är W., vid kusten, som är frihamn, har väl skyddad
ankarplats och omkr. 1,000 inv., hvaraf 444 hvita,
och i s. ö. ligger platsen Scheppmansdorf.
1—2. A. N—d.
Valforsen, den öfversta 5,2 m. höga afsatsen
i Åkvisslanforsen (se d. o.).
C. K.
Valfria ämnen (Valfrihet) finnas i svenska allmänna
läroverk i fråga om vissa ämnesgrupper. Lärjungarna
såväl i realskolan som på gymnasiestadiet
(för studentexamen) ega "bortvälja" vissa ämnen
enligt bestämmelserna i Stadgan för rikets allmänna
läroverk 8 febr. 1895 §§ 7, 8, 29, 94—110. Äfven vid
enskilda läroverk, ej minst vid flickskolor, eger
sådant bortval rum, i synnerhet i främmande språk.
J. C.
Valfrihet. 1. Psyk., viljans förmåga af själfständigt
val mellan olika bestämningsgrunder (se Frihet,
Val och Vilja). En sådan frihet antas
af indeterminismen, men förnekas af determinismen
(se dessa ord). — 2. Skolv. Se Valfria ämnen.
1. S—c.
Valfrändskap (ty. wahlverwandtschaft), kem., gammalt,
numera obrukligt namn på affinitet (se d. o.).
Valgin, zool. Se Kaberun.
Valgius Rufus, Cajus, romersk grammatiker och skald, konsul år 12
f. Kr., en vän till Horatius och Tibullus, synes
ha varit i besittning af mångsidig bildning samt
företrädesvis hängifven grammatiska och retoriska
studier. I de senare hade han till ledare Apollodoros
från Pergamon, hvars retorik han öfversatte till
latin. Sina grammatiska forskningar offentliggjorde
han i ett nu förloradt arbete, De rebus per epistolam
quæsitis (breflig behandling af grammatiska frågor),
hvilket sedan begagnades af Gellius m. fl. Äfven
skall han ha författat en skrift af naturhistoriskt
medicinskt innehåll. Som skald omtalas han af Horatius
och prisas högt af Tibullus, hvars loford dock
synas vara öfverdrifna. Hans dikter tillhörde dels
epigrammets, dels och måhända i större mån elegiens
område. Af dem finnas några fragment i behåll.
R. Tdh.*
Valgmenighed, da., namn på friförsamlingar inom
danska folkkyrkan, upprättade enligt lagen af 1868
och 1872. En valgmenighed skall själf uppföra sin
kyrka eller bönehus och löna sin valde präst, som
har stor frihet i fråga om psalmbok och kyrkoskick,
men står under vederbörande biskops andliga
uppsikt och kan på klagomål mista det godkännande
från regeringen, hvarpå dess tillvaro hvilar. Nu
(1920) finnas i Danmark 27 valgmenigheder — den
äldsta i Ryslinge, som upprättades redan 1866 (se
Birkedal, V.). Dessa församlingar hylla alla den
grundtvigska riktningen. I likhet härmed har under
det preussiska väldet i Nord-Slesvig upprättats 6
danska friförsamlingar (den äldsta i Röddinge 1874).
E. Ebg.
Valguarnera Caropepe, stad på Sicilien, i
prov. Caltanisetta, 629 m. ö. h., omkr. 30 km. ö. om
sistnämnda stad. 13,900 inv. (1901). I omgifningen
ligga världens rikhaltigaste svafvelgrufvor.
A. N—d.
Valgus, zool. Se Guldbaggar.
Valhall (isl. Valhǫll), nord. myt., den hall i
Asgård, där Oden tar emot och undfägnar alla
enhärjar, de tappre krigare, som efter döden komma
till honom. V. har 540 (640) dörrar, och hvarje dörr
är så bred, att 800 (960) enhärjar kunna jämsides gå
därigenom. Salen är täckt med sköldar. V. betyder
de i strid fallnes sal (se Val-). V. omnämnes
i vissa Eddasånger, men är obekant i andra, där
fallna hjältar sägas komma till Hel, och skalder
från slutet af 800-talet och under 900-talet vackla
mellan de båda föreställningarna. Tron på V. har
alltså uppkommit i slutet af 800-talet, men den
äldre föreställningen om Hel som alla dödas hem
har jämsides hos många fortlefvat. Se Schullerus,
"Zur kritik des altnordischen Valhollglaubens"
(i "Beitr. zur geschichte der deutschen sprache
und literatur", XII, 235, 1887), och G. Neckel,
"Walhall" (1913). — I de flesta europeiska språk
skrifves ordet Walhalla (se t. ex. nästa art.).
Th. W. (B—e.)
Walhalla (se föregående art.), en storartad
marmorbyggnad på en höjd vid Donau, vid Donaustauf,
omkr. 8 km. nedanför Regensburg, uppfördes 1830—42
af Ludvig I af Bajern och egnades åt den tyska
nationaläran. Den invigdes 1841; ritningarna
uppgjordes af Leo von Klenze. Från kullens fot leda
marmortrappor upp till templets terrasslikt anordnade
substruktioner. Templet är en peripteros oktastylos
(8 : 17 kolonner). Gafvelfälten äro smyckade med
reliefgrupper af Schwanthaler: på södra gafveln
ses 15 symboliska figurer, erinrande om Tysklands
återställande efter befrielsekriget mot Napoleon,
med kolossalfiguren Germania i midten, på den norra
slaget i Teutoburgerwald (se fig.). Byggnadens inre, som får
sitt ljus genom öppningar i det med bronsplattor
och förgyllningar rikt smyckade taket, prydes af
segergudinnor af Rauch och af en relieffris af
J. M. Wagner, framställande bilder ur Tysklands
forntid. Under densamma stå på konsoler och postament
marmorbyster af berömda tyska män och kvinnor.
(G—g N.)
 |
Walhallas norra gafvel med Schwanthalers reliefgrupp Arminius’ seger öfver romarna. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
