Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valkendorff (Walkendorff) - Valkendorffs (Walkendorffs) torn - Walker (stad) - Walker, 1. Robert - Walker, 2. Frederick - Walker, John (lexikograf) - Walker, John (sektstiftare) - Walker, Thomas - Walker, 1. Amasa - Walker, 2. Francis Amasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfördes en ny byggnad för 21 alumner). Påståendet,
att V. genom sitt uppförande mot Tyge Brahe
skulle ha bidragit till, att denne lämnade Danmark, synes ogrundadt.
E. Ebg.
Valkendorffs (Walkendorffs) torn. Se Bergenhus,
sp. 1447, och Rosenkrands, sp.908.
Walker [ωå’kə], en af de många städerna i Newcastles
kol- och industridistrikt, Northumberland, belägen
mellan Newcastle och Tyneflodens mynning. 15,786
inv. (1911). Järnverk och kemiska fabriker,
skepps- och båtbyggeri, kolhandel, tegelbruk.
A. N—d.
Walker [ωå’kə], engelska målare. 1. Robert W.,
d. omkr. 1660, tillhörde van Dycks riktning och var
berömd för sina porträtt. Han var Cromwells förnämste
porträttmålare. — 2. Frederick W., f. 1840 i London,
d. 1875, studerade till en början arkitektur, vann
ett namn som illustratör och höjde den engelska
träsnittsstilen, började sedan måla i olja och
akvarell, påverkad af Millais: Badande gossar
(1867), Vagabonder (zigenarfamilj vid en eld;
1868, National gallery), Plogen (1869), Inför rätta
(1872), Tillflyktsorten (The harbour of refuge,
aftonstämning från en asyl för ålderstigna, s. å.,
National gallery). W:s målningar äro alster af en
förfinad, skönhetssökande, känslig och poetisk
konstnär. Monografier af J. G. Marks (1897) och
Clementine Black (1902).
1—2. G—g N.
Walker [ωå’kə], John, engelsk lexikograf, f. 1732,
d. 1807, var skådespelare till 1768, förestod några
år en skola i London och uppträdds därefter med
god framgång som föreläsare i uttalskonst. Hans
förnämsta verk är Critical pronouncing dictionary
and expositor of the english language (1791). Där
sökte W. ange det bildade ("polite") uttalet,
väsentligen i London, under påpekande af och varning
för såväl det vulgära Londonuttalet som de irländska
och de skotska egendomligheterna. W:s Dictionary
har utöfvat stort inflytande och utkommit i många
upplagor, en del af dem mer eller mindre omarbetade;
ännu under åren 1860—62 trycktes i England 6 upplagor
af olika förläggare; den sista synes vara af 1881. För
uttalsbeteckningen använde han ett system, som blef
normgifvande i England, Amerika, Sverige m. fl. länder
långt in i senare hälften af 1800-talet. Man
finner det ännu i den bästa engelsk-svenska ordbok,
som hittills utgetts (Wenström-Lindgrens, 1889).
A. E.
Walker [ωå’kə], John, engelsk sektstiftare, f. 1768,
d. 1833, fellow i Dublins berömda Trinity college och
kaplan vid Bethesda-kapellet, kom omkr. 1800 under
inflytande af lady Huntingdons radikalare metodism,
blef sträng predestinatian och ifrig "evangelical"
och utträdde 1804 formligen ur engelska kyrkan. Hans
sekt, walkeriter, representerade den extremaste
kalvinismen och dref betoningen af de utvalde ända
till förkastandet af ett ordnadt kyrkligt ämbete. Till
omkr. 1815 hade walkeriterna en viss betydelse på
Irland. Sedan förföll sekten, men dess separatistiska
idéer fortforo att verka. Jfr Plymouthbröderna.
Hj. H—t.
Walker [ωå’kə], Thomas, engelsk jurist, gastronomisk
skriftställare, f. 1784, d. 1836, blef polisdomare
i Lambeth (se d. o.) 1829. 1835 började han utge
veckobladet "The Original", innehållande artiklar
af kulinarisk art. Dessa lärda
och roande uppsatser spredo hans rykte öfver hela
England. Efter W :s död utgåfvos de i urval i Amerika
(1837) och i 5 engelska uppl.
J. C.
Walker [ωå’kə]. 1. Amasa W., amerikansk
nationalekonom, f. 1799 i Connecticut, d. 1875 i
Massachusetts, var 1825—40 köpman, men började på
1840-talet hålla nationalekonomiska föreläsningar
i Oberlin college (Ohio). 1849 valdes han till
medlem af senaten i Massachusetts och fick flera
andra förtroendeuppdrag, bl. a. var han president i
Temperance society i Boston och vice president i de
båda första internationella fredskongresserna (London
1843 och Paris 1849). Som nationalekonom ifrade han
i synnerhet för järnvägsväsendets utveckling och
för dubbelt myntsystem (fakultativ bimetallism),
det senare särskildt i arbetet Nature and uses of
money and mixed currency (1857). Hans (tills. med
sonen utarbetade) förnämsta vetenskapliga verk är
Science of wealth, a manual of political economy
(1866; flera uppl.). — 2. Francis Amasa W., den
föregåendes son, statistiker och nationalekonom,
f. 1840 i Boston, d. där 1897, blef som juris
studerande vid Amherst college 1861 volontär och
avancerade under inbördeskriget så hastigt, att han
vid sitt afskedstagande, på grund af sjukdom, 1865,
fick titeln brigadgeneral. Efter att sedan några
år ha varit lärare i klassiska språk blef han 1869
chef för statistiska byrån i Washington. Han hade då
utgett Commerce and navigation of the United states
(2 bd, 1868—69). Han hade högsta ledningen af 9:e
folkräkningen inom unionen, 1870—72. 1863 hade
han blifvit "artium magister" i Amherst, och 1873
blef han professor i ekonomi och historia vid Yale
university. 1878 var W. delegerad för Förenta staterna
vid myntkongressen i Paris. Han blef 1881 president
för Massachusetts Institute of technology. Från
1882 var han ordf. i statistiska och från 1885 i
nationalekonomiska föreningen samt från 1891 vice
ordf. i vetenskapsakademien i Förenta staterna under
flera år. Utom History of the second army corps (1886)
och åtskilliga statistiska verk, bl. a. The tenth
census 1879—81 (24 dlr, 1883 ff.), utgaf W. flera
betydande arbeten i nationalekonomi. Särskildt må
nämnas The wages question (1876; ny uppl. 1891),
den mot georgismen riktade Land and rent (1883),
Political economy (s. å.), First lessons of political
economy (1890). En samling af hans uppsatser i olika
tidskrifter har utgetts under titeln Discussions
in economy and statistics (2 bd, 1899). Genom sina
läroböcker blef han erkänd som den främste amerikanske
nationalekonomen på det området och har på den grunden
betecknats som Förenta staternas J. Stuart Mill. I
myntfrågan stod W. på bimetallistisk ståndpunkt. Denna
förfäktade han bl. a. i böckerna Money (1878; ny
uppl. 1880),
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
