Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vallés, Jules Louis Joseph - Vallesia punctata - Val Leventina - Valle y Caviedes, Juan del - Vallfärd, Vallfart, Vallfartsorter - Vallgata - Vallgevär, Vallbössa - Wallgren, Otto Henrik - Wallgren, Åke Axel - Vallgren, 1. Ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklädd till London, hvarifrån han lämnade anonyma
bidrag till franska tidningar. På grund af amnestien
1880 återvände V. till Paris och återupplifvade 1883
"Cri du peuple". V. var en kraftig och originell
berättartalang, men cynisk, bitter och fallen för
paradoxer och effektsökeri. Han författade skisserna
Les réfractaires (1866) ur Paris’ "undre värld" samt
de själf biografiska romanerna L’enfant (1879),
Le bachelier (1881) och L’insurgé (1886), hvilka
utkommo under samlingstiteln Jacques Vingtras.
(V. S—g.)
Vallesia punctata, bot., en till fam. Apocynaceæ
hörande växt, som har användning som febermedel. Se
Picramnia.
Val Leventina. Se Ticino.
Valle y Caviedes [-i-], Juan del, peruansk skald,
f. omkr. 1652 i Lima, d. 1692, skref bl. a. en stor
mängd decimas och romances. V:s litterära produktion
återfinnes i Documentes literarios del Perú (1873),
utg. af Ricardo Palma, som i sin biografi öfver
skalden bl. a. säger, att V:s poesi är som om den
vore skrifven i våra dagar.
Ad. H—n.
Vallfärd, Vallfart, Vallfartsorter (ty. wallfahrt,
af mht. wallen, vandra). Se Pilgrim.
Vallgata. Se Fästning, sp. 313.
Vallgevär, Vallbössa, ett slags handeldvapen af
stor kaliber, hvilket förr användes i fästningskriget.
H. W. W.*
Wallgren, Otto Henrik, målare, f. 1795 i Skåne, d. 24
maj 1857 i Stockholm, studerade vid konstakademien
under Westin och vann kungliga medaljen 1819, 1820
och 1823. Tre gånger tillerkändes honom det större
målningsstipendiet, sista gången 1828. Året därpå
blef han agré, fick ett resestipendium och gjorde
studier i Paris och Italien. 1837 blef han led. af
akademien och 1854 vice professor. — W. studerade
vid akademien företrädesvis figurmålning och utförde
kompositioner öfver historiska ämnen i tidens stil
— bland dem Cicero anklagar Catilina (1821) och
Heimdal (1824, båda på Rosendal), Burrus kastar sig
för Neros fötter (motiv ur Racines "Britannicus",
Nationalmuseum). W. gjorde en mängd teckningar till
G. H. Mellins "Sveriges store män" (1840—49) och
"Den skandinaviska nordens historia" (1850—55) samt
utgaf Skånska allmogens klädedrägter. Teckningar
efter naturen (22 pl. i färger, 1860—63). Därjämte
var han en flitig porträttmålare, ehuru han aldrig
höjde sig till något framstående konstnärskap.
K. W—n. (G—g N.)
Wallgren, Åke Axel, operasångare, f. 9 nov. 1873 i
Resteröds socken, Bohuslän, studerade till arkitekt
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg
m. fl. tekniska skolor och var därefter J. Günthers
elev i sång vid musikkonservatoriet i Stockholm
1896—98. Efter debut i Göteborg som Tonio i "Pajazzo"
vid E. Lindens operaturné tillhörde han 1898—1900
O. Lombergs operaturné, debuterade 1900 på K. teatern
i Stockholm som Lothario i "Mignon" och Mefistofeles i
"Faust" samt anställdes s. å. vid denna operascen,
som han alltsedan tillhört. Hans röstkaraktär och
majestätiska gestalt hänvisa honom främst till
mera högtidliga roller, hvari han med känsla och
öfvertygelse skänker fulla mått af sin ovanligt
klangmäktiga, fasta och välljudande basbaryton. Den
rena diktionen förhöjer klarheten af hans sång;
i aktionen öfverväger en viss afmätt värdighet. Så
har han med vederbörlig pondus uppburit roller som
Wotan i "Rhenguldet" och i "Valkyrian", Vandraren i
"Siegfried", Günther i "Ragnarök", Hans Sachs och
Pogner i "Mästersångarna i Nürnberg", Landtgrefven i
"Tannhäuser", Härroparen i "Lohengrin", Gurnemanz i
"Parsifal", kung Marke i "Tristan och Isolde",
Wilhelm Tell, Jakob i "Josef i Egypten", Saint Bris
i "Hugenotterna", Germont i "Den vilseförda",
öfversteprästen Ramphis i "Aida", filosofen
Colline i "Bohême", Nilakantha i "Lakmé", Boris
Godunov, Tsar Peter i "Nordens stjärna" och i
"Tsar och timmerman", fursten i "Izeyl" samt
äfven betrotts med uppgifter, där större smidighet
i framställningen påfordras, såsom Mefistofeles
(äfven i operan med samma namn) och Escamillo i
"Carmen". Jämte Wotan kan Hans Sachs betecknas som
hans bästa roll, i kraft af tolkningens värme. W. har
som solist deltagit med sångsällskapet "Orphei
drängar", Svenska Pariskören 1914 och Stockholms
studentsångarförbund på sångarfärder utomlands,
utfört bas- och barytonpartier i flera oratorier samt
1919 och 1920 konserterat i Trondhjem och där då
äfven gett en serie gästspel som Scarpia i "Tosca".
E. F—t.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
