Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 545-546 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walpole, 1. Sir Robert - Walpole, 2. Horace, of Wolterton - Walpole, 3. Horace, of Orford - Walpole, 4. Spencer Horatio - Walpole, 5. Sir Spencer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W., a political biography" (1878), J. Morley,
"W." (1889), och E. Jenks, "W., a study in politics"
(1894). — 2. Horace W., 1:e baron W. of Wolterton,
den föregåendes broder, diplomat, f. 8
dec. 1678 på släktgodset Houghton i Norfolk, d. 5
febr. 1757, invaldes 1702 i underhuset, som han
sedan oafbrutet tillhörde i 54 år. W. ingick 1706 på
diplomatbanan, blef 1716 skattkammarsekreterare
under brodern, afgick jämte denne 1717, blef
1720 sekreterare åt Irlands lordlöjtnant och 1721
ånyo skattkammarsekreterare. Han sändes 1723 i
diplomatiskt uppdrag till Paris, blef envoyé där 1724
och underlättade genom sin intima vänskap med kardinal
Fleury sin broders fredspolitik. Han lämnade Paris
1730, var 1733—40 sändebud i Haag och bidrog där att
hålla England utanför Polska tronföljdskriget. Efter
broderns fall 1742 försvarade han i ett par broschyrer
dennes och sin egen fredspolitik. W. upphöjdes 1756
till peer. Han var en af sin samtids erfarnaste
och klarsyntaste diplomater. Jfr W. Coxe, "Memoirs
of Horatio, lord W." (2:a uppl. 1808), och Ch. de
Baillon, "Lord W. à la cour de France" (1867). — Hans
sonson, generalmajor George W. (f. 1758, d. 1835),
var 1806 understatssekreterare för utrikes ärenden
under Fox. – 3. Horace W., sedermera 4:e earl
af Orford, yngste son till W. 1, skriftställare
och politiker, f. 24 sept. 1717 i London, d. där 2
mars 1797, var i Eton och Cambridge studiekamrat
med skalden Th. Gray och vistades 1739—41 i
dennes sällskap på resor i Frankrike, Schweiz
och Italien. W. var 1741—68 medlem af underhuset
och tillhörde där whigpartiet. Äfven sedermera
följde och upptecknade han noga tilldragelserna i
parlamentet. Han innehade flera ytterst inbringande
sinekurer, lefde ogift samt tillfredsställde
sin håg för lyx och samlandet af rariteter. I sin
storartade villa nära Twickenham vid öfre Thames,
Strawberry hill (i gotisk borgstil), inrymde han
massor af böcker, manuskript, konstverk, medaljer,
porslinspjäser, rustningar o. d. Där hade han ock
sedan 1757 en tryckpress för eget bruk. Han ärfde
peervärdigheten (såsom earl of Orford) 1791. W:s
samlingar såldes på auktion 1842. — W. skref en mängd
arbeten, som vittna om skarpsinne och epigrammatisk
kvickhet, men äfven om en viss tillgjordhet och
en stark lust för paradoxer. En beståndande plats i
litteraturen intar hans brefväxling, som sträcker
sig öfver 60 år och där han med en ofta sarkastisk
skärpa tecknar tidens dårskaper samt detaljerna af de
politiska fejderna och i lekfull ton berättar massor
af anekdoter (af dessa bref, Letters, är den bästa
uppl. utg. af mrs Paget Toynbee 1903—05). Af stort
intresse äro äfven hans väninna madame du Deffands
bref till honom (4 bd, 1810). Hans 1750—83 förda
dagböcker innehålla skildringar ur Englands inre
historia under Georg II och Georg III, intressanta,
men alltför bittra i tonen och inkonsekventa i
afseende på omdömen. De äro utgifna i tre serier,
Memoirs of the last ten years of the reign of George
II af lord Holland 1846, Memoirs of the reign of
king George III senast af G. F. Russell Barker i
4 bd 1894 och Journal of the reign of George III
from 1771 to 1783 senast af A. F. Steuart (2 bd,
1909). Dessutom skref han 1788 sina Reminiscences
(utg. i 2 bd 1819). På det rent vittra området gjorde
W. sig bemärkt genom spökromanen The castle of
Otranto (1765; ny uppl. i serien "King’s classics",
1907), ett första, af W. Scott beundradt försök
i den "romantiska" riktningen, och skräckdramat
The mysterious mother (1768). Bland hans öfriga
arbeten sätta kännare värde på Catalogue of royal
and noble authors in England (2 bd, 1758; flera
uppl.), Anecdotes of painting in England (4 bd,
1762—71; 4:e uppl. 1862) och Historic doubts on the
life and reign of king Richard the third (1768). W:s
"Works" utgåfvos samlade i 5 bd af R. Berry 1798. Jfr
Macaulays essay öfver W. i "Critical and historical
essays", L. B. Seeley, "Horace W. and his world"
(1884), A. Dobson, "Horace W." (2:a uppl. 1893),
och M. A. Havens, "Horace W. and the Strawberry hill
press" (1901). — 4. Spencer Horatio W., sonsons
son till W. 2, engelsk politiker, f. 11 sept. 1806,
d. 22 maj 1898 i Ealing, var 1831—52 praktiserande
advokat och invaldes 1846 i underhuset. Där blef
han snart en bemärkt medlem af torypartiet och var
febr.—dec. 1852 statssekreterare för inrikesärendena
i Derbys ministär. Han tillhörde i samma egenskap
äfven Derbys andra (febr. 1858—Jan. 1859) och tredje
ministär (från juni 1866). Som inrikesminister
förbjöd han juli 1866 ett till Hyde park utlyst
"meeting" med syfte att demonstrera i den då
brännande rösträttsfrågan, hvilket förbud hade till
följd en blodig sammanstötning mellan folkmassan
och polisen. Förbudets upprepande i maj 1867 i
strid mot lagliga former hade till följd, att
W. — sedan mötet utan hinder från myndigheterna
hållits trots förbudet — måste lämna ledningen af
inrikes ärendena, men han afgick ej från sin plats
i kabinettet, förrän detta i febr. 1868 aflöstes
af Disraelis kabinett. I underhuset satt han kvar
till 1882, men tog ej vidare någon mera verksam
del i det politiska lifvet. — 5. Sir Spencer
W., den föregåendes son, engelsk historiker och
ämbetsman, f. 6 febr. 1839 i London, d. 7 juli
1907, var 1858—67 ämbetsman i krigsministeriet,
blef 1867 fiskeriinspektör, 1882 guvernör på ön Man
och var 1893—99 sekreterare i postministeriet. 1898
erhöll han knightvärdighet. Duglig som ämbetsman,
gjorde han sig dock mest känd genom sitt historiska
författarskap. Detta inledde han med en biografi
öfver sin morfader, Spencer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>