Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 625-626 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapen (heraldik)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärtsköld, och dess hjälmprydnad anbragtes på den
mellersta hjälmen eller vid jämnt antal hjälmar på den
högra af de båda mellersta (vid två hjälmar på den
högra). Att ett vapen på så sätt ökats, medför dock
ingen förpliktelse för egaren att använda hela det
förbättrade vapnet, utan han är i sin fulla rätt att
alltjämt använda blott stamvapnet. — Två sköldemärken
kunna förenas äfven därigenom, att sköldarna
blott ställas bredvid hvarandra eller lutas emot
hvarandra. Det vanligaste fallet af dylik förening
är s. k. alliansvapen, d. v. s. mans och
hustrus förenade sköldemärken. Mannens vapen skall
därvid vara placeradt till höger (heraldiskt) och
hustruns till vänster. Bilden i mannens vapen bör
vändas mot hustruns vapen, d. v. s. åt vänster. Detta
kallas "heraldisk courtoisie". — Ett speciellt fall af
vapenförening utgöra de s. k. pretentionsvapnen. Då en
landsherre ansåg sig ega grundade anspråk på besittningsrätten
till ett visst land eller område,
utmärkte han dessa sina anspråk genom att till sitt
sköldemärke foga det åtrådda områdets vapen. Kända
exempel härpå äro de danske konungarnas annektering af
svenska tre-kronorsvapnet och Erik XIV:s upptagande
af Norges och Danmarks vapen i sin sköld (fig. 4;
se äfven Riksvapnet, sp. 402, och Vapenrätt). —
Talande vapen (fr. armes parlantes, ty. redende
wappen) kallas de vapen, där namnets innebörd
och vapnets bildframställning öfverensstämma med
hvarandra. I Sverige äro vid de äldre talande vapnen
namnet bildadt efter vapnet, t. ex. Gyllenstierna,
Leijonhufvud etc.; vid de yngre ha antingen namn och
vapen bildats samtidigt eller vapnet gjorts till en
direkt illustration af namnet.

Fig. 4. Erik XIV:s vapensköld med Norges och Danmarks vapen däri upptagna.

De svenska stadsvapnen ha i allmänhet uppstått
ur ett äldre "signet" (se Sigill), hvilket dock
mestadels saknade rent heraldisk karaktär. Redan
på 1200-talet började i Sverige stadssigill med
någon viss bild uti att användas. De äldsta kända
äro Söderköpings af 1293 (fig. 5) och Stockholms
(se d. o., fig. 45) af 1296, men intet af dessa
visar samma bild som stadens nuv. vapen. Redan 1300
påträffar man emellertid ett sigill för Linköping
(fig. 6), där bilden, ett lejonansikte, är insatt
i en sköld, således ett regelrätt vapen, detsamma
som stadens nuv. Äfven flera andra städer föra under
detta århundrade sigill med i hufvudsak samma bild som
nu, ehuru då ännu icke i sköld, t. ex. Kalmar 1302,
Västerås 1307, Sigtuna 1311, Strängnäs 1315, Skänninge
1316 etc. Under början af nyare tiden fick hvarje
nyanlagd stad sitt "stadsmärke" afsedt för sigill,
hallstämplar o. d. Dessa liksom de ofvan nämnda
sigillbilderna öfverflyttades sedan till en sköld
och blefvo så städernas vapenbilder. Stadsvapen ha
icke hjälm, utan blott en murkrona (se d. o. och
Krona). Fastställandet af stadsvapen tillgår så,
att staden eller riksheraldikern (se d. o.) väcker
förslag, som i förra fallet af riksheraldikern och
i senare af stadens myndigheter godkännes, hvarefter
det inges till K. M:t (Civildepartementet) med
begäran om fastställande. Om de svenska och finska
stadsvapnen se artiklarna om de resp. städerna.

Fig. 5. Söderköpings gamla stadsvapen, 1293.

Fig. 6. Linköpings stads sigill, 1300.

De nuv. svenska landskapsvapnen synas i
allmänhet ha tillkommit under förra hälften af
1500-talet. Emellertid finnas några exempel på,
att landskapssigill användes under medeltiden. För
Ångermanland finnes 1314 ett sigill, hvilket dock är
så skadadt, att man ej kan afgöra, hvad det visat för
bild. Jämtland har i början af 1300-talet ett sigill,
visande en sköld med Norges vapen. Äfven för Gottland
finnes från 1300-talet ett sigill, och detta visar
samma bild som i det nuv. vapnet. För Dalarna (se
d. o., fig. sp. 1148), Gästrikland och Medelpad finnas
sigill från 1400-talet. I handskrifter från slutet
af 1500-talet finnas de flesta svenska och finska
landskapsvapen beskrifna och afbildade. Flertalet
af dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>