Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ward, 1. John William, Dudley - Ward, 2. William Humble, Dudley - Ward, Ann - Ward, 1. James - Ward, 2. Edward Matthew - Ward, William George - Ward, Julia - Ward, John Quincy Adams - Ward, Artemus - Ward, sir Adolphus William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dudley and Ward, sedermera 1:e earl af Dudley,
engelsk politiker, f. 9 aug. 1781, d. 5 maj 1833,
blef 1802 underhusledamot, ärfde 1823 sin faders
viscounttitel och blef af sin intime ungdomsvän
Canning satt till utrikesminister i dennes ministär
(april 1827). Han behöll denna post under Goderich
och sedan under Wellington till maj 1828, då han afgick
med Huskisson och de öfrige "canningiterna". Som
utrikesminister var han synnerligen osjälfständig.
2. William Humble W., earl af Dudley, engelsk
politiker, f. 25 maj 1867, var 1895—1902
parlamentssekreterare i handelsministeriet i
Salisburys tredje ministär och deltog 1899—1900
som yeomanryofficer i boerkriget. Hans takt
och stora förmögenhet ha gjort honom anlitad
på framskjutna representativa poster. Sålunda
var han 1902—06 lordlöjtnant på Irland och
1908—11 generalguvernör öfver Australien. Han
deltog 1915—16 i Världskriget som öfverste för ett
yeomanryregemente i Egypten och på Gallipolihalfön.
1—2. V. S—g.
Ward [ωå’d], Ann. Se Radcliffe.
Ward [ωå’d], engelska målare. 1. James W.,
f. 1769 i London, d. där 1859, studerade för
sin äldre broder William W. (f. 1766, d. 1826),
som var mezzotintogravör, och sysslade själf med
kopparstickskonsten, men öfvergick snart till
måleriet och imiterade till en början sin svåger
Morlands maner. W. målade mest landskap och djur. I
hans landskap påminna bredd och färgrikedom ofta
om Rubens; i formen liknar han ej sällan Paul
Potter. Af hans arbeten finnas i South Kensington
museum Kämpande tjurar i stort landskap och Svin samt
i National gallery ett väldigt Landskap med boskap,
en Alderney-tjur med ko och kalf i naturlig storlek
(1822), enligt målarens egen uppgift utförd för att
täfla med Paul Potters berömda tjur i Haag. Han blef
1811 led. af akademien. — 2. Edward Matthew W.,
f. 1816, d. 1879, studerade vid akademien under
Wilkie och vistades i Rom 1836—39, studerade en
kort tid freskomåleri i München under Cornelius
och utställde efter sin återkomst till England
en bild af Cimabue och Giotto. Han täflade 1843
med en kartong för dekorering af parlamentshuset,
men lyckades bättre med ett par genrer, framför
allt med D:r Johnson i Lord Chesterfields väntrum
(1845). Denna tafla samt Lord Clarendons onåd
(1846), The south sea bubble (börsspelsscen utanför en
bankirlokal 1720 i London; 1847) och Jakob II mottager
rapport om prinsens af Oranien landstigning (1850)
finnas i National gallery. 1852 erhöll W. i uppdrag
att utföra 8 historiemålningar i korridoren till
underhuset. Medlem af Royal academy blef han 1855. Af
hans många arbeten märkas Charlotte Corday föres till
afrättsplatsen (1852), Marie-Antoinette och dauphin
(1856), Napoleon III mottager Strumpebandsorden
(1850, målad för drottning Viktorias räkning),
Karl II:s sista stunder (1861), Rizzios mord (1865)
samt Sista mötet mellan Napoleon I och drottning
Luise af Preussen (1877). Monogr. af Dafforne 1879. —
W:s hustru, Henrietta, född Ward, sondotter af W. 1,
f. 1832, gift 1848, är äfvenledes målarinna (genrer
och historiska ämnen). Hans son, sir Leslie W., f. 1851, adlad 1918, är
porträttmålare och skämttecknare.
1—2. C. R. N.*
Ward [ωå’d], William George, engelsk katolsk teolog,
f. 21 mars 1812 i London, d. där 6 juli 1882, växte
upp i ett anglikanskt hem, kom 1830 till Christ
church i Oxford, nödgades af ekonomiska svårigheter
taga en lärarbefattning i Lincoln college. Han
präglades till hela sitt väsen af en stark, men
ensidig matematisk begåfning. Bestämmande för hans
lif blef, när han 1834 blef fellow i Balliol och
kom under inflytande af Oxfordrörelsen (se därom
Episkopalkyrkan, sp. 713). Här representerade han
ytterlighetsriktningen och bekämpade all moderation,
all form af protestantism äfven i anglikanska
kyrkan, där han dock prästvigdes 1840. Han hade
1839 blifvit utgifvare af traktarianernas organ
"British critic" och skrämde dessa själfva genom
sina våldsamma angrepp på engelska kyrkan. I Ideal
of a Christian church (1844) proklamerade han öppet,
att engelska kyrkan borde underkasta sig Rom; och
när stormen öfver den 90:e traktaten (se Newman)
gick fram, lämnade han i sept. 1845 engelska
kyrkan för den romerska, följd af bl. a. Newman. Han
egnade sig som katolik åt filosofiskt författarskap,
gifte sig och blef professor 1851 i moralfilosofi vid
S:t Edmunds college, Ware, och 1852 i dogmatik. Han
var fanatisk motståndare till all liberal katolicism
och arbetade ifrigt för ofelbarhetsdogmen 1870. Hans
organ var "Dublin review", hvars utgifvare han blef
1868. Hans biografi "W. G. Ward and the Oxford
movement" (1889) är tecknad af sonen, Wisemans
(1897) och Newmans (2 bd, 1912) berömde biograf,
Wilfrid Philip W. (f. 1856, d. 1916).
Hj. H—t.
Ward [ωå’d], Julia, författarinna. Se Howe.
Ward [ωå’d], John Quincy Adams, amerikansk skulptör,
f. 1830 i Ohio, d. 1910 i New York, studerade först
medicin och skaffade sig anatomiska insikter, slog
sig sedan på bildhuggarkonsten, var 1850—56 lärjunge
till Henry K. Brown och öppnade 1861 egen ateljé i
New York, där han 1863 blef led. och 1874 president
i konstakademien. Af hans verk, utförda i kraftig
naturalism, må nämnas Indiansk jägare (Central park),
Barmhärtige samaritanen (i Boston), Den frigifne (på
Capitolium i Washington) samt statyer af commodore
Perry i Newport, Israel Putnam i Hatford, general
Hancock i Philadelphia, Shakspere och Washington i
New York.
(G—g N.)
Ward [ωå’d], Artemus, pseudonym. Se Browne, Ch. F.
Ward [ωå’d], sir Adolphus William, engelsk historiker
och litteraturhistoriker, f. 2 dec. 1837 i Hampstead,
är son till John W., f. 1805, d. 1890, som 1845
blef engelsk generalkonsul i Leipzig och 1860—70
var Englands minister hos hansestäderna. W. fick
sålunda sin första uppfostran i Tyskland, studerade
sedan i Cambridge och blef 1866 professor i
historia och engelsk litteratur vid Owen’s college
i Manchester. Han var 1890—97 denna högskolas
rektor. Sedan 1900 har W. varit "master of Peterhouse"
vid Cambridges universitet. Han var 1899—1901
president i Royal historic society och 1911—13 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
