Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varnhagen von Ense, Karl August - Varnhem - Varnhems kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schlegel och Theremin. Han ingick som fänrik
vid österrikiska armén 1809, sårades i slaget vid
Wagram och tjänstgjorde därefter som adjutant hos
öfversten prinsen af Bentheim, hvilken han äfven
åtföljde på resor. Under fälttågen 1813—14 i norra
Tyskland och Frankrike var han kapten vid ryska
armén och adjutant hos general v. Tettenborn samt
utgaf arbeten öfver tidshändelserna. Kort därefter
inträdde V. på den diplomatiska banan i Preussen,
följde kanslern Hardenberg till Wienkongressen och
till Paris, utnämndes 1816 till ministerresident
i Karlsruhe, men rappellerades på grund af en
indiskretion 1819 och lefde sedan dess i Berlin
med geheime legationsråds titel, emellanåt betrodd
med diplomatiska uppdrag. — Under sin mognare ålder
bedömde V. med stor skärpa de politiska förhållandena,
hvilka han iakttog på nära håll, ehuru i tvungen
overksamhet. I främjandet af tyska litteraturen
ådagalade han till det sista ungdomlig liflighet och
gjorde rättvisa åt dess företeelser med ovanligt
fördomsfri uppfattning. Han hade förvärfvat sig
vidsträckt och djup människokännedom, af hvilken
han drog stor nytta som biografisk-historisk
skriftställare; V. var enligt Goethes uttryck en
"analyserande, sökande, särskiljande och bedömande
natur". Han förstod ypperligt att därvid fylla luckor
och gruppera fakta så, att det hufvudsakliga kom
till sin rätt. Framställningen är med bibehållen
värdighet smidig och konkret, stilen konstnärlig,
men alltför glättad. Bland hans många arbeten
framstå den af V. och Chamisso 1804—06 utgifna
"Musenalmanach", Deutsche erzählungen (1815; 3:e
uppl. 1879), Goethe in den zeugnissen der mitlebenden
(1824), Biographische denkmale (5 bd, 1824—30; 3:e
uppl. 1871—72), Zur geschichtschreibung und litteratur
(1833), Denkwürdigkeiten und vermischte schriften
(9 bd, 1837—59; flera uppl.), Leben des generals
v. Winterfeldt (1836), Leben des feldmarschalls
Keith (1844) och Leben des generals grafen Bülow
v. Dennewitz (1854). V. låg i brefväxling med flera
af sin samtids förnämsta män i Tyskland. Efter
hans död utgåfvos bl. a. bref till honom från
Alex. v. Humboldt, Metternich, Heine, Chamisso
m. fl. samt hans egenhändiga Tagebücher (14 bd,
1861—70; utg. af hans systerdotter Ludmilla Assing,
som därför åtalades), Blätter aus der preussischen
geschichte (5 bd, 1868—69) och Biographische porträts
(1871). V:s "Ausgewählte schriften" utgåfvos i 19
bd 1871—76 (3:e uppl. 1888). — Hans maka, den mest
under namnet Rahel kända Rahel Antonie Friederike V. v. E.,
f. 19 maj 1771 i Berlin, d. där 7 mars
1833, var dotter till en judisk köpman Levin-Marcus
och syster till tyske författaren Ludwig Robert. Hon
förvärfvade sig tidigt rik musikalisk och vitter
bildning, lefde sig hängifvet in i Goethes idévärld
samt blef medelpunkten i en krets af utmärkta
lärde och konstnärer. Med V., hvars bekantskap hon
gjort 1808, ingick hon 1814 ett äktenskap, som blef
lyckligt. Under krigsåret 1813 var hon ytterst verksam
för de sårades vård och gaf uppslag till den första
kvinnoföreningen. — Genom Rahels bref till samtida
eger eftervärlden inblick i hennes sällsynta begåfning
på såväl förståndets som känslans vägnar.
En rik, enhetlig natur med outtröttlig vitalitet och
brinnande kärlek till lifvet och människorna, förenade
hon innerlig känsla med skarpt analytiskt och skapande
intellekt. Hennes aforistiskt framkastade, djärfva och
väckande tankar i konstnärliga, religionsfilosofiska
och sociala spörsmål gå till kärnan af föremålen, och
med osviklig instinkt förutkänner hon tidehvarfvets
rörelser. Hon var en stämningsmänniska, och hela
hennes tänkande och iakttagande kan kallas en
återhållen hjärteroman. Hennes inflytande på de
samtida var stort och hennes hem samlingsplatsen för
Tysklands förnämste: brödraparen Humboldt, Schlegel
och Tieck; Fichte, Schleiermacher, J. von Müller,
Gentz, Kleist, Hegel, Ranke, Chamisso, Heine,
Arnim, Bettina m. fl.; äfven svensken Brinkman
tillhörde hennes krets. Hennes make skref öfver
henne "Rahel, ein buch des andenkens für ihre
freunde" (3 bd, 1833; ny uppl. 1834; bearb. af Hans
Landsberg 1904) och "Galerie von bildnissen aus
Rahels umgang und briefwechsel" (2 bd, 1836). Jfr
Schmidt-Weissenfels, "Rahel und ihre zeit" (1857),
"Briefwechsel zwischen Rahel und David Veit" (2 bd,
1861), "Briefwechsel zwischen V. und Rahel" (6 bd,
1874—75), mrs Vaughan-Jennings, "Rahel" (1876), "Aus
Rahels herzensleben. Briefe und tagebuchblätter"
(2 bd, 1877; utg. af Ludmilla Assing), O. Berdrow,
"R. V." (1902), Emma Graf, "Rahel und die romantik"
(1903), Albine Fiala, "R. und ihre freunde" (1907),
Ellen Key, "R. V." (1907 i ty. uppl., 1908; i sv.,
2:a uppl., 1918), och J. E. Spenlé, "Rahel" (1910).
(R—n B.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
