Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varnhems kloster - Varning - Varnitsa (Varenitsa) - Warnkönig, Leopold August - Warnow - Warnsdorf - Warnstorf, Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har cistercienserna visat sig vara betydelsefulla
föregångare inom byggnadskonsten i vårt land och det
på denna konsts viktigaste område, konstruktionens"
(S. Curman). — Kyrkan är enkelt hållen, den
dekorativa utsirningen sparsam, behandlingen af
materialet högst förtjänstfull. De smala, rundbågiga
fönsterna äro de ursprungliga, likaså rosettfönstret
i norra tvärskeppet och de båda portalerna — den norra
uppvisar stilelement, hämtade från annat håll än från
cistercienskonsten. Det södra af tvillingtornen,
i väster, är ursprungligt, det norra tillkom på
1600-talet, då M. G. De la Gardie lät kyrkan undergå
en omfattande reparation (1668—71). Då förstärktes
midtskeppets sträfpelare med sträfbågar, som stödde
sig på ditfogade starka sträfpelare invid sidoskeppens
yttermurar. Äfven korpartiet fick då sina bastanta
sträfpelare, och då tillkom också det dominerande,
spånklädda midttornet med sin spira öfver skärningen
af långhuset och tvärhuset. Kyrkans yttre fick först
vid denna ombyggnad sin nuv. gestaltning. I vår tid
(från 1911) har först kyrkans yttre blifvit repareradt
med anslag ur De la Gardieska grafkassan. (Ätten De
la Gardie har i kyrkan två ståtliga grafkor.) Med
medel ur samma kassa och med statsanslag har 1920 en
restaurering af kyrkans inre blifvit påbörjad efter
S. Curmans förslag och under hans ledning. Om kyrkans
öden och några dess märkligare grafvar se ofvan,
sp. 703.
Litt.: K. G. Brunius, "Antiqvarisk och arkitektonisk
resa... år 1838" (1839), H. Dahlstein,
"Konsthistoriska anteckningar om V:s kyrka"
(akad. afh. 1874), H. Hildebrand, "V:s klosterkyrka"
(med 5 etsningar af R. Haglund, 1884), S. Curman,
"Bidrag till kännedom om cistercienserordens
byggnadskonst" I (1912) och uppsats i "Svensk
konsthistoria" (utg. af Romdahl och Roosval; 1913).
G—g N.
Varning, jur., är en straffpåföljd, som består i en
af offentlig myndighet skriftligen eller muntligen
tilldelad tillrättavisning. Den plägar komma till
användning i sådana fall, då på grund af förseelsens
obetydlighet andra straffpåföljder framstå som
onödigt stränga eller då deras genomförande skulle
vara förenadt med en onödigt stor omgång från det
allmännas sida. Särskildt ur sistnämnda synpunkt kan
det förklaras, att densamma bringas till användning
äfven i stället för ett lindrigt bötesstraff eller
en villkorlig dom. Sitt egentliga användningsområde
har den sedan gammalt inom disciplinärstraffrättens
område. I Sverige förekommer den sålunda som
bestraffningsmedel så väl i instruktionerna för
ämbetsmyndigheterna som i Strafflagen för krigsmakten
23 okt. 1914 kap. 21 samt i lagen 8 mars 1889 om
straff för ämbetsbrott af präst. Enligt sistnämnda
författning ålägges den af domstol (domkapitel). Men
i andra länder är dess användning icke alltid
begränsad härtill. Enligt tyska strafflagen kan den
af domstol användas i fråga om minderåriga förbrytare
i särskildt lindriga fall, en bestämmelse, som ock
af domstolarna i stor utsträckning utnyttjats;
och i nyare strafflagsförslag har den under samma
förutsättning upptagits som straffpåföljd äfven i
fråga om delinkventer i gemen, ehuru den härskande
uppfattningen i allmänhet åtminstone
synes önska densammas användning inskränkt
till minderåriga. Icke ens införandet af villkorlig
dom har emellertid därvid ansetts göra densamma
öfverflödig, enär villkorlig dom ofta enligt
lagarna icke kan komma till användning i fråga om
bötesstraff, samt densamma särskildt i de länder,
som icke medge åtalsmyndigheterna någon pröfningsrätt
i fråga om lämpligheten af brotts beifrande, ofta
innefattar en onödigt stor apparat i förhållande
till förseelsens lindriga beskaffenhet. En dylik
användning af denna påföljd förekommer emellertid
icke i svensk rätt. Endast för det fall, att en
villkorligt dömd person, utan att under pröfvotiden
ha gjort sig skyldig till brottslig gärning, eljest
åsidosätter någon i den villkorliga domen grundad,
honom åliggande förpliktelse, kan domstol enligt
den nya lagen ang. villkorlig straffdom 28 juni
1918, i stället för att förklara det medgifna
anståndet med straffets verkställande förverkadt,
meddela varning. Dessutom kan i Sverige varning af
administrativ myndighet meddelas den, som gjort sig
skyldig till lösdrifveri enligt lagen 12 juni 1885.
N. S—g.
Varnitsa (Varenitsa), by i Besarabien,
på Dnjestrs högra strand, omkr. 4 km. n. om staden
Bender. Till följd af flodens öfversvämning flyttade
konung Karl XII med sitt folk i juli 1711 från
Bender till V. Där, emellan floden och byn, lät
han åt sig uppföra en envåningsbyggnad af sten med
ovanligt tjocka murar och bestående af 2 salar (bön-
och matsal) samt 8 kammare; ofvanpå var en vind och
öfverst en altan. "Det var extraordinärt". Samtida
författare försäkra, att alla förundrade sig öfver,
att konungen, som eljest var själfva enkelheten,
lät på det härligaste möblera alla rummen, somliga
på franska, andra på turkiska maneret med ståtliga
tapeter och soffor af rik guldbrokad. Rundt
omkring "kungshuset" uppfördes efter hand 5 à 6
byggnader för ämbetsmän (Feif, Grotthuss, Müllern
m. fl.) och baracker för en bataljon å 500 man. Denna
byggnadskomplex kallades vanligen "Lägret". Det var
där och icke i Bender, som den ryktbara kalabaliken
utkämpades 1 febr. 1713.
Warnkönig, Leopold August, tysk-belgisk
rättshistoriker, f. 1794 i Bruchsal (Baden), d. 1866
i Stuttgart, blef juris professor i Liège 1817,
i Louvain 1827, i Gent 1831, i Freiburg 1836 och
i Tübingen 1844 (till 1856). Bland hans arbeten
framstå Flandrische staats- und rechtsgeschichte
bis 1305 (3 bd, 1835-39), Rechtsphilosophie
(1839; 2:a uppl. 1854), Französische staats- und
rechtsgeschichte (tills. med L. v. Stein; 3 bd,
1846—48) och det priskrönta arbetet Histoire des
Carolingiens (tills. med P. A. Gérard; 2 bd, 1862).
Warnow [-å], flod i Mecklenburg, upprinner 10
km. n. om Parchim och dränerar större delen af den
mecklenburgska sjöplatån. Vid Rostock vidgar den sig
till Breitling-sjön. Längd 128 km. Den är segelbar
vid Bützow för smärre, vid Rostock för större fartyg.
A. N—d.
Warnsdorf, stad i nordligaste Böhmen, ej långt
från gränsen mot Sachsen, i det industriella
och tätt bebyggda Lausitzer-gebirge. 23,000
inv. (1907). Textilindustri, särskildt
linneväfverier.
A. N—d.
Warnstorf, Karl Friedrich, tysk botanist,
f. 2 dec. 1837 i Sommerfeld (Lausitz), elementarlärare
i Arnswalde, sedan i Neu-Ruppin, pensionerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
