Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 709-710 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varp (textil, sjöväsen) - Varp (Varphög, bergshandtering) - Varpa - Varpaisjärvi - Varpankare - Varpa skans - Varpgods - Varphög - Varpknut - Varpkrona - Varpkypert - Varpning, Ränning, Kättingsskärning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skydda såväl port som tågvirke, benämnas
varprullar. Numera begagnas uttrycket "varpa"
lika ofta för att beteckna fartygs förflyttning,
äfven då tågen fastsättas i lämpliga föremål
i land, i bojar, i dykdalber o. d. Jfr Dref och
Förhala. — 3. (Notvarp, i södra Sverige drätt,
notdrätt, vaddrätt) Fisk., dels notdragningen
(varpningen), dels ett ställe, där not drages. I
den förra betydelsen kan man sålunda säga, att
man dragit flera varp efter hvarandra på samma
ställe. Med varp i den senare bemärkelsen menas
bestämda, ofta namngifna ställen, där not kan och
brukar dragas. Notvarpen ha ofta blifvit upprensade,
hvarvid stenar, stammar o. a. hinder för notens
dragning blifvit aflägsnade. I en del fiskeristadgar
är det föreskrifvet, att alla eller vissa slag af
notvarp skola vara utprickade, d. v. s. på stället
synligt utmärkta af statens fiskeritjänsteman. Detta
gäller t. ex. strömmingsnotvarpen i Södermanlands och
Östergötlands län.
1. G A. W. 2. R. N.* 3. O. N—t.

Varp (Varphög), bergsh., det vid malmbrytning
genom det brutnas skrädning afskilda ofyndiga
eller mindre värdefulla berget, hvilket måste
uppläggas i särskilda högar ("varphögar"), där det
icke används för igensättning i grufvan. Enligt
äldre gruflagstiftning kunde varphögar inmutas,
men denna rätt borttogs genom 1884 års grufstadga.
Th. N—m.*

Varpa. Se Varp och Varpning.

Varpaisjärvi, socken i Kuopio län, Finland,
Pielavesi domsaga, Idensalmi härad, afskildes 1909
från Nilsiä församling till själfständigt pastorat
af 3:e kl., Idensalmi kontrakt, Kuopio stift. Areal
480 kvkm. 4,983 inv. (1918), finsktalande.
O. B—n.

Varpankare. Se Varp 2.

Varpa skans, af danskarna kallad Himmelsportarne,
i Småland, omkr. 10 km. n. ö. om Jönköping, på
hemmanet Brunnstorps egor i Hakarps socken vid
den s. k. Varpavägen, anlades senast 1567, och
dit retirerade i början af nov. s. å. en svensk
styrka under Peder Kristersson (Sjöblad), som
31 okt. slagits på den s. k. Getaryggen vid Jära
gästgifvargård af Daniel Rantzau, som sedan, 5 nov.,
slog svenskarna äfven vid V. I okt. 1569 förstärktes
befästningen vid Varpavägen, men lämnades sedan
åt sitt öde. Ännu 1776 syntes dock lämningar af V.
L. W:son M.

Varpgods, sjöv. Se Varp 2.

Varphög. Se Varp, bergsh.

Varpknut. Se Knut, sp. 416.

Varpkrona. Se Läss och Varpning.

Varpkypert. Se Kypert.

Fig. 1. Varpkrona.

Fig. 2. Bomullsvarpmaskin.

Varpning, Ränning, Kättingsskärning, text., har
till ändamål att ordna de för en varp (se d. o. 1)
erforderliga trådarna till rätt antal, ordningsföljd
och längd. Vid varpning för hand begagnar man
vanligen en s. k. varpkrona, skärkrona,
varpa (se fig. 1), hvars verkningssätt beskrifvits i
art. Läss (sp. 234, 235). Vid varpning i större skala
begagnar man maskiner af olika slag. Fig. 2 visar
den i bomullsfabrikerna allmännast förekommande
varpmaskinen. Ett i förhållande till tätheten
afpassadt antal (200 à 400) bobiner eller korsrullar
inlägges i en stor ställning (lats), hvarifrån
trådarna ledas till varpningsmaskinen och lindas
kring en bom af ung. samma längd som den blifvande
väfbredden. Denna bom kringvrides genom friktion mot en underliggande
trumma, så att pålindningshastigheten blir konstant
trots bommens tilltagande garnfyllning. Många hundra
meters varplängd lindas kring en och samma bom,
men man brukar icke varpa med
hela trådantalet på en gång, utan med blott en
fjärdedel eller ännu mindre trådantal för att lättare
kunna öfvervaka arbetet och för att ej behöfva
alltför stora latsar. Varpmaskinen är försedd med
sinnrika anordningar för att automatiskt stanna,
när någon tråd brister, och för att långsamt
draga varpen baklänges, tills den brustna
trådändan blifvit åtkomlig för anknytning, hvarefter
den åter sättes i gång. Trådarna från 4, 6 eller ännu
flera sådana bommar skola sedan sammanföras till en
för att bilda tillräckligt tät varp. Detta sker i en
enklare bommaskin eller för ofärgade varpar oftare
samtidigt med klistring och tillhörande torkning i en
stor dress- eller klistringsmaskin. För flerfärgade
eller randiga varpar måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>