Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vas (kärl) - Vasa (kärl) - Vasa (Stockholms län) - Vasa (Finland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från detta färgval öfvergår man mot slutet af
samma årh. till ett h. o. h. motsatt: svart botten
och röda figurer (fig. 6—13; figurernas röda färg
här återgifven i hvitt; jfr äfven fig. 5 o. 6 i
art. Olympiska spelen samt fig. i art. Sirener). De
rödfiguriga vaserna beteckna höjdpunkten inom den
antika vaskonsten, "den sköna stilens" skede. Nu
finner man fullt utvecklad denna öfverraskande rikedom
af former, denna klarhet i uppbyggandet, denna reda
och bestämdhet i ornamentiken, som utgöra den antika
keramikens utmärkande drag. Den tekniska behandlingen
är förträfflig. Mot det djupt rödgula godset afsätter
sig den glänsande svarta fernissan på ett verksamt
sätt. Formen och profilen åskådliggöra kärlets
ändamål. De stora förrådskärlen (stamnos, amfora
m. fl.) och tillblandningskärlen (krater) skilja sig
från öskärlen (hydria, aryballos) m. fl. och kannorna
samt dryckeskärlen (skyfos, kantharos, kylix m.fl.;
jfr Dryckeskärl). I resningen framhållas hvar för sig
kärlets fot, buk, hals och mynning samt karakteriseras
genom hvar sin grupp af ornament. En krans af
upprättstående blad omger sålunda bukens nedre del
och åskådliggör den uppåtsträfvande rörelsen. Buken
omges af en gördel med figurframställningar af
mytologiskt, historiskt eller genremässigt innehåll,
stundom återgifvande populära konstverk. Denna gördel,
det sammanhållande elementet, kantas af band med en
löpande bladranka eller en "à la grecque". Halsen
omges af ett band med omväxlande uppåt riktade och
nedåt vända blad. Mynningen prydes med en krans af ut-
eller nedböjda blad. Öfverallt skönjer man sträfvan
att symboliskt åskådliggöra hufvudrörelsen hos de
särskilda partierna. — Samtidigt förekomma bland
vaserna äfven andra former, t. ex. höga, smala,
flasklika (lekythos, användes mest för olja till
offer på grafvar) med röda konturteckningar på hvit
botten. I dylika figurer finner man lätta isättningar
af skuggor och nyanser. Den äldre teckningsstilen med
en enda genomgående färg för figurerna öfvergår mot
slutet af 400-talet i ett mera fritt behandlingssätt
med större målerisk rikedom och omväxling. Teckningen
blir mjukare samt mera elegant och smidig, utan att
förlora den uttrycksfulla och åskådligt återgifna
rörelsen, som karakteriserar de bästa alstren
af vasmåleriet i dess fulla blomstring. Stilens
enkelhet går likväl förlorad, ju mera tekniken
utvecklas. Motivkretsen har varit gudasagan och
heroernas bragder och därjämte offer, sport, bad,
toalettscener, skolscener, arbete i olika yrken —
dessa motiv utgöra de mest intima dokument af grekiskt
hvardagslif, som blifvit bevarade åt eftervärlden,
liksom vasbilderna utgöra de enda bevarade alstren
af grekiskt måleri, vittnesbörd om dess karaktär,
naturiakttagelse och teknik. Motiv från i litteraturen
omtalade väggmålningar, längesedan ödelagda, återkomma
ofta i vasmålning och ge sålunda en föreställning om
originalen. Under den alexandrinska tiden tillkomma
familjära, idylliska och drastiska motiv, nymfer,
eroter, satyrer framställas med förkärlek, men
äfven på stora praktvaser ses i figurrik skildring
bilder ur gudasagan och från dödsriket (jfr fig. i
art. Eleusinska mysterierna och Dareiosvasen). Om
de antika vasernas plats i det keramiska systemet se
Keramik och Terrakotta. — I Stockholm finnas samlingar
af antika vaser i Nationalmuseum och Tekniska
skolan. Utmärkta samlingar finnas i Köpenhamns
nationalmuseum, i Berlin, Paris, London, Petersburg
och Neapel. Litteraturen om antika vaser är mycket
rik. Bland nyare verk må nämnas Furtwängler
och Loesche, "Mykenische thongefässe" (1879),
och Furtwängler, Reichhold och Hausers praktverk
"Griechische vasenmalerei" samt Dumont och Chaplain,
"Les céramiques de la Grèce propre" (1881 ff.). En
god öfverblick - väl illustrerad - ger E. Buschor,
"Griechische vasenmalerei" (2:a uppl. 1914).
Upk. (G—g N.)
Mycken frihet i grundformer och dekoreringssätt
råder i de vaser, som det österländska och nyare
europeiska konsthandtverkst framställt af sådana
olika material som metall (silfver, brons m. m.),
cellemalj (se fig. 2 i art. Emalj), glas (se fig. 11,
20 o. 22 till art. Glasfabrikation; jfr ock fig. 2
där, den fornromerska Portlandvasen) samt framför
allt porslin och fajans (se Alhambra-vaser med fig.,
pl. IV till art. Japan, fig. 11 o. 15 å färgpl. till
art. Keramik, flera fig. å pl. V till art. Kina,
fig. 4, 7 o. 8 å pl. till art. Porslin).
Vasa (lat., plur. af vas, kärl). 1. Samtliga
i ett apotek förekommande kärl ("privilegier och vasa").
— 2. Vasa sacra, "de heliga kärlen", de kärl, som
användas vid gudstjänsten (kalk, patén, monstrans,
ciborium, rökelsekar, smörjelsekärl o. s. v.).
— 3. Kärl i anatomisk mening, t. ex. Vasa lymphatica,
lymfkärlen (se d. o. och Blodkärl samt Kärl och
Kärlsystem), Vasa vasorum (se Arterioskleros, sp. 97)
och Vas deferens, sädesledaren (se Säd, anat.).
— 4. Om Vasa arretina se Arezzo, sp. 1416,
om Vasa murrhina se Murrhinska kärl.
Vasa, egendom i Skepptuna socken, Stockholms län,
omfattar 4 3/4 mtl, med 176,000 kr. tax.-värde
(1919). Nuv. manbyggningen är ett på 1860-talet
uppfördt tvåvånings trähus med tegeltak, omgifvet af
en vacker trädgård. Till egendomen höra ångkvarn och
något skog. V. är af hög ålder, men har aldrig varit
stort, egdes på 1400-talet af riksdrotsen Kristiern
Nilsson, hans son och sonsöner, biskop Kettil Karlsson
samt dennes broder Erik, som 1461 köpte det för 620
mark. På 1500-talet blef V. kungsgård, tillhörde
på 1600-talet släkterna Lode och Oxenstierna samt
på 1700-talet och senare Leijonhufvud, Falkenberg,
Bergenstråhle, Lilliehorn och v. Francken. Nuv. egare
är A. Köhler.
E. A—t.
Vasa (fi. Vaasa), stad i Österbotten, Finland,
landshövdingeresidens i Vasa län och säte för Vasa
hofrätt, ligger vid Bottniska viken på Klemetsö
udde, delvis äfven på Brandö udde och Vasklot
holme. Areal 4,001 har, hvaraf 480 har äro indelade
till stadsplan. 24.874 inv. (1918), hvaraf ungefär
lika många svensk- som finsktalande. Staden är
reguljärt byggd med vackert läge; genom densamma
äro dragna flera långa esplanader, hvilkas grönska
sommartid utgör en angenäm anblick för ögat. Stadens
utgifter stego (1918) till 5,0 mill. mark; dess
skulder uppgingo till 5,4 mill. mark. Kostnaderna
för fattigvården belöpte sig till 408,935 mark
eller 16 mark 44 penni per invånare. De industriella
inrättningarnas antal var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
