Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 805-806 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vata - Vatatzes - Wateau - Watelet, Louis Étienne - Watellen - Vater, Abraham - Vater, Johann Severin - Vaterblinda - Vaterbom - Vaterbord - Vaterbordsplanka - Vaterbordsplåt - Waterbury - Water clerk - Water closet - Waterford

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vata l. Vayu, ind. myt. Se Matariçvan.

Vatatzes. Se Johannes, östromerska kejsare 3.

Wateau [-tå]. Se Watteau.

Watelet [vatlä], Louis Étienne, fransk målare,
f. 1780 i Paris, d. där 1866, odlade till en början
det historiska landskapet med traditionellt staffage
och erhöll 1810 medalj för ett herdelandskap. Efter
ett tiotal år började han måla utsikter från
Paristrakten; och 1822 utförde han en stor Vy från
terrassen i S:t Germain-en-Laye. S. å. reste han till
Italien och utvecklade därmed sin förmåga, så att kan
kunde i viss mån lösa sig från de gamla akademiska
banden. Följden blef ett par taflor, Nemi-sjön
och Kaskatellerna vid Tivoli, med hvilka han väckte
uppseende vid parissalongen 1824. I Frankrike uppsökte
han vackra trakter i alla provinser och återgaf dem i
akvarell. Hans betydelse är, att han var en bland dem,
som först på allvar läto naturen gälla för hvad den
var och uppfattade den som sådan, men hans förmåga
var, oaktadt skicklighet i det tekniska, alltför tom
att bringa honom ifrån ett visst vacklande mellan
det gamla och det nya sättet att måla landskap.

^{C. R. N.}*

Watellen, bergstopp. Se Ahaggar.

Vater [fa-], Abraham, tysk anatom, f. 1684, d. som
professor i Wittenberg 1751. Se Pacini, F.

Vater [fa-], Johann Severin, tysk språkforskare,
f. 1771, d. 1826, blef professor i teologi och
österländska språk 1796 i Halle, 1800 i Jena, 1809
i Königsberg och 1820 åter i Halle. Han var grundlig
kännare af de semitiska språken och af slaviska språk
samt utgaf på dessa områden flera språkläror. Genom
sitt arbete Ueber die sprache der alten preussen
(1820; katekesen från 1561 med gramm. och ordlista)
gjorde han den lärda världen först bekant med den
sedan 1500-talet utdöda fornpreussiskan. Efter
Adelungs död (1806) fortsatte V. det af denne stort
anlagda språkverket
Mithridates oder allgemeine sprachenkunde,
där han på ett för den tiden ganska förtjänstfullt
sätt bearbetat Afrikas och Amerikas språk. Ett för
språkforskare välbekant arbete är bibliografien
Literatur der grammatiken, lexika und wörtersammlungen
aller sprachen der erde (1815;
ny uppl., utg. af Jülg, 1847).
Hans mest betydande teol. arbete är en kommentar
till Pentateuken (3 bd, 1802—05), där han
försvarade A. Geddes fragmenthypotes.

Vaterblinda (af holl. water, vatten), sjöv. Se Blindrå.

Vaterbom (af holl. water, vatten), skpsb., träspira
eller stålrör, hvars ena ända är fäst till bult
i fartygssidan ungefär tvärs för förliga masten;
vaterbommen är svängbar omkring denna bult såväl i
höjd- som sidoväg. Den manövreras med topp-, för-
och aktergajar, den sistnämnda kallad bomtåget,
samt är försedd med gångbräda, mantåg, båtridare
och lejdare. Vaterbommar användas på örlogsfartyg
och större yachter till förtöjning af båtar samt på
äldre råseglare för underledsegels skotande. Vid
användning ställes vaterbommen ung. tvärs ut från
fartygssidan, vid andra tillfällen ligger den längs
sidan ("långskepps").

^{C. K. S.}

Vaterbord (af holl. water, vatten), skpsb.,
långskeppsgående timmer (se fig.), vanligen af ek,
lagdt i vinkeln mellan däcksbalkarnas öfverkant
och fartygssidan. Det fälles öfver däcksbalkarna
och bultas till fartygssidan. Vaterbordet tjänar som
långskeppsförstärkning och för att hålla däcksbalkarna
på sina platser samt för att slippa nåt
i själfva hörnet mellan sida och däck. För ytterligare
styrka används ofta innanför vaterbordet en eller
flera rader vaterbordsplankor, likaledes fällda öfver
däcksbalkarna. Jfr Däck.

a vaterbord, b vaterbordsplanka, c däcksbalk, d däcksplanka.

^{C. K. S.}

Vaterbordsplanka, skpsb. Se Vaterbord.

Vaterbordsplåt, skpsb. Se Däck, sp. 1193.

Waterbury [ωå’təbri], stad i nordamerikanska staten
Connecticut, vid Naugatuck river, 35 km. n. om New
Haven. 89,200 inv. (1917). Betydande industristad,
mest bekant för sin tillverkning af mässingsplåt samt
arbeten af mässing och nysilfver (omkr. hälften af
unionens hela produktion). Äfven urfabrikationen
är anmärkningsvärd. W. anlades 1677, men blef stad
först 1853.

^{A. N—d.}

Water clerk [ωå’tə klā’k; sv. uttal vaterklerk],
eng. (af water, vatten, haf, och clerk, kontorist),
hand., en skeppsmäklares (skeppsklarerares) bokhållare.

Water closet [ωå’tə klåṡit], eng., förk. W. C.,
vattenklosett. Se Klosett och Kloak, sp. 307.

Waterford [ωå’təfəd]. 1. Grefskap i irländska
prov. Munster, omfattande kuststräckan mellan
mynningarna af floderna Suir i ö. och Blackwater i
v. samt omgifvet af grefsk. Kilkenny, Tipperary
och Cork. 1,868 kvkm. W. är fylldt af berg
med hufvudsaklig riktning v.—ö., endast den
sydöstliga delen är slättland. De högsta bergen
äro Knockmealdowns (795 m.) och Commeragh
(755 m.). Af landets byggnad förklaras, att
ängskultur med boskapsafvel och mejerihandtering
har vida större betydelse än åkerbruk. Hafre och
potatis odlas mest. W. har ej oäfna möjligheter
som mineralproducerande område. Koppar har
brutits och brytes i Knockmahon, marmorbrott
finnas flerstädes. Vid kusten drifves ett rätt
lönande fiske. Bomullsindustrien har ännu någon
betydelse. Folkmängden har under det sista halfseklet
varit i starkt aftagande; den utgjorde 1841 ännu
öfver 196,000 pers., men hade 1891 sjunkit till 98,130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>