Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattengråsugga - Vattengång - Vattenhafre - Vattenhammare - Vattenhjul - Vattenholm - Vattenhyacint - Vattenhåla - Vattenhöjd - Vattenhöjdmätningsstationer - Vattenidrott - Vatten-immersion - Vatteninvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honan bär äggen i en hinnaktig säck framtill under
bröstet.
O. T. S.*
Vattengång, sjöv., den del af fartygssidan, som
befinner sig än öfver, än under vattenytan.
C. K. S.
Vattenhafre, bot. Se Zizania.
Vattenhammare. 1. Fys., ett omkr. 0,3 m. långt
glasrör med omkr. 1 cm. inre diameter samt i ena
ändan en päronformig utvidgning och ungefär på
midten en mindre kula. Röret är till 2/3 fylldt med
vatten, och all luft har genom kokning utdrifvits
före rörets hopsmältning, så att ett tomrum bildats
öfver vattnet. Låter man vattnet rinna öfver till
den rörformiga ändan samt slår upp och ned med
”hammaren”, höres ett starkt ljud, liksom om en
hård, fast kropp sloge mot glaset, och däraf har
apparaten erhållit namnet vattenhammare. Vore
det luft i röret, skulle den förmildra vattnets slag
mot glasväggarna, och det för tomrummet i glasrör,
t. ex. i barometerröret, egendomliga ljudet
skulle ej höras. Låter man vattnet rinna öfver
till den andra ändan och tar den päronformade
utvidgningen i handen, verkar apparaten som
en pulshammare (se d. o.). — 2. Mek. Se
Hammare.
1. A. Bi—n.*
Vattenhjul betecknar i ordets vidsträcktaste
bemärkelse en hydraulisk kraftmaskin, eller vattenmotor,
vid hvilken vattnet verkar på skoflar eller
celler, anbragta vid omkretsen till ett hjul, hvilket
på detta sätt bringas i rotation kring sin axel.
Men i inskränktare och vanligare mening förstår
man med vattenhjul en sådan hydraulisk kraftmaskin,
vid hvilken vattnet inkommer med eller utan
stöt till endast en del af omkretsen af det kring
en horisontal axel rörliga hjulet och bortgår från
detta vid samma del. Turbinerna (se d. o.) skulle
enligt denna definition icke tillhöra vattenhjulen,
ehuru det ges vissa hydrauliska kraftmaskiner, som
stå på gränsen mellan båda. — Vattenhjulen i den
vanliga bemärkelsen kunna indelas i tre klasser:
underfallshjul, vid hvilka vattnet införes
till hjulet nedanför axeln, bröstfalls- l.
medelfallshjul, upptagande vattnet i nära
jämnhöjd med axeln, samt öfverfallshjul,
där vattnet inkommer vid högsta punkten af
omkretsen. Underfallshjulen äro af flera olika slag.
Till dem höra vadhjul, hvilka anbringas i en fri
ström, vanligen mellan två pråmar. Man antar, att
dessa hjul uppfunnos af Belisarius under Roms
belägring år 536, för att med Tibers vatten drifva
sädeskvarnar. Liknande hjul anbringas äfven i en
något lutande ränna, hvarigenom vattnet ledes
genom en pådragslucka mot hjulskoflarna. Men
verkningsgraden blir endast ringa, 0,2 à 0,3, d. v. s.
blott 20 à 30 proc. af vattnets naturkraft tillgodogöras
vid dylika hjul, där vattnet nästan uteslutande
verkar genom stöt, till följd af den förlust
i lefvande kraft, som genom stöten uppkommer.
Man kan bättre tillgodogöra vattenkraften genom
att ge hjulet en sådan anordning, att vattnet verkar
förnämligast genom tryck eller direkt genom
tyngdkraften och lämnar hjulet med minsta möjliga
hastighet. Detta kan vid underfallshjulen ske
därigenom, att man ger skoflarna en passande form,
t. ex. genom att bilda dem af två, i rät vinkel mot
hvarandra hopsatta bräder, eller därigenom, att
man, såsom vid Poncelets hjul, använder krökta
skoflar af järnbleck eller trä mellan två hjulringar.
Vid sistnämnda hjul kan verkningsgraden uppgå till
0,6 och däröfver. — Bröstfallshjulen skilja sig från
underfallshjulen därigenom, att vid de förra
anbringas en botten för att hindra vattnets
utrinnande, hvilken botten icke är nödvändig vid
underfallshjulen, där vattnet inledes vid en lägre punkt
af omkretsen. Vattenhjul af detta slag kunna
tillgodogöra 60 à 70 proc. af vattnets naturkraft. De
kunna med fördel användas vid fallhöjd och vattenmängd
af tämligen betydande storlek. — Öfverfallshjulen
ega kärlformiga skoflar vid omkretsen. De
äro vanligen bildade af två ringar, mellan hvilka
skoflarna af plåt eller trä äro insatta. Vattnet
inkommer vid öfversta delen af hjulet och förblir i
detta, under det att detsamma vrider sig kring
axeln ända till en punkt, nära nedre delen af
omkretsen, där vattnet utrinner. På dessa hjul verkar
vattnet företrädesvis genom sin tyngd. Verkningsgraden
kan uppgå till 0,7 à 0,8, ehuru den visserligen
ofta är vida mindre. Öfverfallshjulen användas
vid fallhöjd af 3 till 10, ja t. o. m. 12 m. och
för vattenmängder af ända till 1 kbm. i sekunden.
De kunna liksom andra vattenhjul byggas nästan
h. o. h. af trä och på enklaste sätt, ehuru äfven
stundom sådana hjul byggas fullständigt af järn.
Gamla vattenhjul finnas ännu i drift i stort antal,
men nyanläggningar komma knappast i fråga. Deras
långsamma gång passar ej till nutidens snabba
maskiner, och där man ännu söker använda dem,
nedsättes verkningsgraden genom den långt drifna
utväxlingen till oekonomiska värden. Nedre vattenytans
stigning, s. k. bakvatten, samt isbildning
under vintern, äro långt mera hinderliga för driften
af vattenhjul än af turbiner. — Angående skvalthjul
se Turbin, sp. 348. Ett gammalt skvalthjul
ses i vänstra fig. till art. Tråddragning.
— Se W. Rebber, ”Konstruktion und berechnung
der wasserräder” (1891).
(Hj. D.)
Vattenholm, liten holme med fyr i södra delen
af Kosterfjorden, s. v. om Strömstad.
G. Brgrn.
Vattenhyacint, bot. Se Eichhornia.
Vattenhåla, skpsb., den fördjupning i
vattenmassan, som uppstår därigenom, att den på vattnet
flytande fartygskroppen undantränger en viss
mängd vatten, i vikt lika med vikten af det
flytande fartyget. Vattenhålan är således till form
och storlek lika med fartygets deplacement.
J. G. B.*
Vattenhöjd, hydrogr. Se Vattenstånd.
Vattenhöjdmätningsstationer, dels själfregistrerande,
dels för direkt afläsning, äro anordnade
längs rikets kuster och stå under vård af
Nautisk-meteorologiska byrån. I våra insjöar och floder finns
dessutom ett större antal vattenhöjdmätningsstationer,
hvilka såväl anordnats som vårdas af Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt.
G. P. R.
Vattenidrott, gemensam beteckning på åtskilliga
idrotter, som utöfvas på eller i vattnet, såsom
simning, med dess underafdelningar kappsimning,
simhopp och vattenpolo, rodd och kanotidrott. Se
Simidrott, Bollspel, sp. 1030,
Roddidrott, Kanot och Kanotidrott. Jfr
Vattensport.
E. B—ll.
Vatten-immersion, fys. Se Mikroskop.
Vatteninvigning. Invigning af dopvatten är ett
urgammalt, redan i den äldsta kristna kyrkan
förekommande kyrkobruk. Flera kyrkolärare,
Tertullianus, Cyprianus m. fl., omnämna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
