Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vattenledning (ty. wasserleitung; fr. eaux, distributions d'eau; eng. waterworks)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| | Kronor | Liter |
1786 | Göteborg | 6,914,612 | 116 |
1861 | Stockholm | 25,958,791 | 112 |
1861 | Karlskrona | 787,006 | 149 |
1864 | Jönköping | 701,881 | 106 |
1873 | Norrköping | 1,630,160 | 149 |
1874 | Uppsala | ——— | 108 |
1876 | Gäfle | 1,720,903 | 168 |
1884 | Hälsingborg | 2,685,427 | 94 |
1886 | Västerås | 858,935 | 119 |
1886 | Örebro | 1,468,390 | 119 |
1887 | Eskilstuna | ——— | 188 |
1899 | Malmö | 4,854,724 | 92 |
Jfr Svenska kommunaltekniska föreningens statistiska
uppgifter 1918.
Vid anläggningen af en vattenledning bör hänsyn tas
till följande hufvudmoment:
1) Den erforderliga vattenmängden är beroende
på antalet invånare, klimatet, temperaturen,
utdelningssättet, antalet industriella inrättningar,
planteringar, badinrättningar, gator, som skola
bevattnas, samt antalet privata badrum, duschar,
vattenklosetter och andra bekvämlighetsinrättningar
samt på behofvet af vatten för eldsläckning. För
vatten till hushållsbehof (dock ej inberäknadt
vatten till bad och tvätt) beräknas 20 à 30 liter
per invånare och dygn; till ett karbad i privat hus
350 l., i offentliga badhus 500 l.; för en häst 50,
nötkreatur 25—50, kalf eller får 8 och svin 13 l. per
dygn. Till spolning af vattenklosett en gång 8 à 10 l.,
för eldsläckning minst 27 sek.-liter o. s. v.
Maximidygnsförbrukningen uppgår till omkr. 1,5 à
1,6 och maximitimförbrukningen till 2,25 à 2,5 ggr
medelförbrukningen. Fig. 2 anger vattenförbrukningens
i Stockholm variation under ett dygn och fig. 3
variationen i månadsförbrukningen under ett
år. Förbrukningen af vatten är naturligtvis mycket
olika i olika samhällen. I Nord-Amerikas städer är
åtgången per individ och dygn i allmänhet större än
i Europas. Så t. ex. är vattenförbrukningen i New
York omkr. 300, San Francisco 230, Philadelphia 500
och Washington 600 l., allt per person och dygn. I
Italien har Rom den största vattenförbrukningen
med ungefär 650 l., och i de större franska städerna
växlar den mellan 120 och 450 l., med Paris liggande
ungefär i midten med omkr. 215 l. per person och
dygn. I Stockholm är förbrukningen omkr. 110 och i
Köpenhamn omkr. 100 l. per person och dygn. I regel
beror onormalt stor vattenförbrukning på, att mätare
ej används i större utsträckning eller att rörnätet ej
erhåller noggrann skötsel, utan stora mängder bortgå
som läckvatten.
 |
Fig. 2. Grafisk framställning af vattenförbrukningens
växlingar i Stockholm under maximidygnet, år 1918. |
 |
Fig. 3. Grafisk framställning af vattenförbrukningens
växlingar i Stockholm under året 1918. |
2) Vattnets anskaffning. Vattenledningsverken
matas dels från grundvattensförekomster,
såsom källor, grundvattensströmmar och
grundvattenssjöar, dels med ytvatten,
såsom floder och sjöar. För att erhålla
tillräcklig kapacitet förstärkas stundom
grundvattensströmmarna genom infiltration af
ytvatten. Grundvattnet utvinnes dels medelst
horisontala grundvattengallerier af murverk, betong
eller gjutjärnsrör, dels genom brunnar
eller brunnsgallerier. Om en flod, som
används som vattentäkt, periodvis är otillräcklig,
kan från dess nederbördsområde regnvatten
magasineras genom uppdämning af floddalen.
Bland märkligare anläggningar af sistnämnda slag
må nämnas Liverpools damm; Vyrnwys floddal i
grefsk. Montgomery har nämligen förvandlats
till en stor sjö (7,6 km. lång, 0,4—1 km. bred,
25,6 m., största djup). Denna behållare rymmer
55 mill. kbm. Dammkrönets längd är 357 m.,
och kostnaden uppgick till omkr. 54 mill. kr.
Möhnetaldammen i Ruhrdistriktet rymmer omkr.
130 mill. kbm., dammhöjden är 32,1 m.,
kostnaden omkr. 20,8 mill. mark. New York hämtar
sitt vatten från en dammanläggning i Crootonflodens
dal med ett uppsamlingsbäcken rymmande omkr.
280 mill. kbm. Crystal-Springs-dammen vid
San Francisco rymmer omkr. 110 mill. kbm.,
och Bombay erhåller sitt vatten från ett
uppsamlingsbäcken med en damm af 270 m.
längd och 35,5 m. höjd. En af de största nuv.
anläggningarna torde vara den vid Puentes i
Spanien, rymmande omkr. 350 mill. kbm.
3) Vattnets beskaffenhet. Vattnet bör
vara klart, välsmakande, färglöst samt fritt från
hälsofarliga föroreningar af organiskt och oorganiskt
ursprung, särskildt smittförande organismer,
ha om möjligt en temperatur af 7°—12° C.
och vara mjukt. Hårdt vatten är mindre
lämpligt, särskildt för industriella ändamål.
Sjö- och flodvatten är vanligen mjukt.
Hårdt är däremot brunns- och källvatten.
Ett i bakteriologiskt hänseende "rent" vatten bör
ej innehålla mer än 100 utvecklingskraftiga
bakteriekolonier per kbcm., och bakterien
coli commune bör ej förekomma på 100
kbcm. Ytterst sällsynt förekommer vatten, som eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfck/0461.html