Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 889-890 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenskalf l. Hafsbäfningar - Vattenskidor - Vattenskillnad - Vattenskinnbaggar - Vattenskorpioner - Vattenskott, Proventivskott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stötar, hvilka dock mera sällan förorsaka
olyckor. Verkningarna af vattenskalfven på hafsbottnen
undandraga sig naturligtvis våra direkta iakttagelser;
däremot ha vi ett synnerligen säkert medel att
konstatera sådana genom de brott och bristningar,
som icke så sällan inträffa på de transoceana
telegrafkablarna. Man har först ganska sent,
i slutet af 1880-talet, börjat närmare studera
dessa fenomen, men det har lyckats att konstatera,
att lika väl som vissa delar af fastlandet äro
mera utsatta för jordskalf (äro mera seismiska),
så äro på samma sätt vattenskalf talrikare inom
vissa områden af oceanerna; särskildt tyckes detta
vara fallet med de stora grafformiga oceandjupen,
t. ex. i Stilla oceanen Kermadec- och Tonga-djupen
samt Filippiner- och Aleuter-djupen. I Atlantiska
oceanen är t. ex. dess ekvatorialområde, i trakten af
den lilla vulkanklippan S:t Paul och Romanche-djupet,
särskildt hemsökt af vattenskalf. Orsakerna till
vattenskalf få sökas dels i tektoniska rörelser
i jordskorpan, dels i submarina vulkanutbrott.
K. A. G.

Vattenskidor, ett slags smala båtar, liknande
skidor, en för hvardera foten, med hvilka
man går på vattnet med en paddelåra som
drifkraft och styre. På 1840-talet såg man det
s. k. muntrationsrådet Höökenberg, bekant för
sina barnfester, på dylika skidor, och rätt
många efterhärmare ha ända in i senare tider
visat sig i Stockholm, till och med på Norrström.
J. C.

Vattenskillnad. Se Flod, sp. 593.

Vattenskinnbaggar, Hydrocoridæ, zool., kallas de
insekter af ordn. Hemiptera (se d. o.), som lefva i
vatten. De kännetecknas alla däraf, att antennerna
ögonskenligen saknas; i verkligheten finnas de kvar
som små bihang, som ofta döljas i en fåra längs
kanten af ögat (häraf namnet Cryptocerata). Gruppen
anses numera vara mycket heterogen och bestående af
element från olika familjer, hvilka anpassat sig till
vattenlifvet och därigenom fått en viss ytlig likhet,
som vilseledt tidigare systematiker. Gruppen delas
i 4 familjer enligt följande schema.

A.	Bakfötterna sakna klor.
	1.	Framfötterna ombildade till en platt, knif- eller sabelformig led, som saknar klor. 1. Fam. Buksimmare, Corixidæ.
	2.	Framfötterna smala, af vanlig form, med två klor. 2. Fam. Ryggsimmare, Notonectidæ.
B.	Bakfötterna ha klor.
	3.	Bakkroppsspetsen med två långa trådliknande bihang, som sammanlagda bilda ett andrör. 3. Fam. Vattenskorpioner, Nepidæ.
	4.	Bakkroppsspetsen saknar bihang. 4. Fam. Naucoridæ.

Buksimmarna kännas lätt igen på sina korta framben
och på framfötternas klolösa knifformiga led, som
används till att fasthålla bytet med. Bakbenen äro
kraftiga simben. Djuren simma med ryggen uppåt och
ha sitt luftförråd magasineradt dels på buksidan, som
är klädd med fina hår, dels under vingarna. Familjen
representeras i vårt land af släktena Micronecta
(Sigara), Cymatia och Corixa, af hvilka det sista
har omkr. 20 svenska arter. Ryggsimmarna ha kroppens öfversida
båtformigt hvälfd och undersidan platt. De simma med
buken i vädret och ses ofta flytande i vattenytan med
buken uppåt och bakkroppsspetsen stickande upp något
öfver ytan. I denna ställning upptaga de luft, som vid
neddykningen kvarhålles i de täta och långa håren på
buksidan, hvilken glänser som silfver. Ryggsimmarna
lifnära sig af andra vatteninsekter och angripa äfven
fiskyngel. Med sin kraftiga snabel kunna de bibringa
smärtsamma stick. De äro goda flygare och kunna höja
sig direkt från vattenytan. I vårt land finnes
släktet Notonecta (se fig. 1), den s. k. hårfoten,
med två arter. Till fam. Nepidæ höra de båda
släktena Nepa med arten Nepa cinerea, klodyfveln
(fig. 2), och Ranatra, vattenskorpionen, med
arten R. linearis. Båda formerna äro tröga djur,
som krypa omkring på bottnen af stillastående vatten
och med tillhjälp af sina till roffötter ombildade
framben fånga sitt byte. Fam. Naucoridæ erinrar
till följd af sin bredt ovala, plattryckta kropp
mycket om dykarna bland skalbaggarna och simma med
stor skicklighet. Frambenen äro rof- eller fångben,
de öfriga simben. Familjen representeras i vårt
land af släktena Naucoris och Aphelocheirus. Nära
Naucoridæ står gruppen Belostomidæ,
hvaraf väl bibehållna rester anträffats i öfre juran
i Bajern och i de miocena aflagringarna i Öningen,
men hvilken numera som relikter finnes i sydöstra
Europa och f. ö. är utbredd i tropikerna. Dess
arter nå betydande storlek, 8—10 cm., och äro
mycket rofgiriga, angripande och öfverväldigande
groddjur och fiskar, dubbelt så stora som de
själfva. Gruppen erbjuder stort intresse genom
den egendomliga vård om afkomman, som visar sig
hos somliga arter, t. ex. den amerikanska Zaitha
fluminea. Efter befruktningen fasthållas nämligen
hannarna af honorna, som på deras rygg placera äggen,
hvilka de måste bära omkring, tills de kläckas.
I. T—dh.

Fig. 1. Hårfot (Notonecta glauca). 2 ggr nat. storl.

Fig. 2. Klodyfvel (Nepa cinerea). Nat. storl.

Vattenskorpioner, zool. Se Vattenskinnbaggar.

Vattenskott, Proventivskott, trädg., benämnas de
sidoskott, hvilka utväxa ur adventivknoppar å stammen
eller å gröfre grenar af träd, i synnerhet odlade
sådana. På lågt förädlade träd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>