Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 901-902 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Watts, Georg Frederick - Watts-Dunton, Walter Theodore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lifvets illusioner (1847), Lifvet, döden och domen (flera
varianter, en i Paulskyrkan), Orfeus med den döende
Eurydike i sina armar (1869), Diana och den sofvande
Endymion (1871), De apokalypliske ryttarna, Paolo
och Francesca da Rimini sväfvande i underjorden,
tryckta intill hvarandra (flera varianter), Kaos
(1882), Psyche, Abels död och som dess motstycke
Kains återkomst (Kain som gammal återkommer ångrande
och följd af sin goda ängel för att dö offrande på
Abels altare — båda dessa i konstakademien i New
Burlington house), Lady Godiva (1885), Sir Galahad
bredvid sin häst, trilogien Eva, Den lycklige krigaren
(Nya pinakoteket i München), Kärleken och lifvet
(en replik i Luxembourgmuseet i Paris), Hoppet (se
fig.), Mammon (sittande på sin tron, trampar
under sina fötter en ung man och en ung kvinna)
och Dödens sändebud (1885), Kärleken och Döden,
Kristendomens ande, Amor triumphans (1900)
och Dödens hof (1902). Jämte de illustrationer
till kända legender eller dikter han målade stå
hans idémålningar ned uppgift att framhålla eviga
sanningar, predika "universella dogmer". W:s konst
är alltigenom intellektuell, uttryck i första rummet
för en etikers och diktares temperament. Idéinnehållet
fängslar vida mera än det rent måleriska. Han ger nya
uttryck för gamla begrepp, hans förkroppsligade idéer
äro ej de i konsten vanliga allegoriska figurerna,
utan hans egen andes skapelser, fullkomligt fria
från konvention, liksom de uttrycka sig utan alla
retoriska åtbörder. De landskap han målade äro
fantastiska färgdikter, som ibland kunna påminna
om Turner (Neapel i solglöd, Syndafloden i storm,
töcken, soluppgång, Ararat under stjärnhimmel). —
Jämte idémålningar skapade W.
en rad porträtt, i regel i bröstbild, af den mest
enkla och rättframma anordning, hufvudvikten lagd på
det själsliga innehållet, på det fasta greppet och
säkerheten i karakteristiken. Han målade porträtt af
Gladstone, Dilke, Salisbury, Carlyle, kardinal Manning
(knästycke), Swinburne, Motley, Rossetti, William
Morris, Walter Crane, Tennyson, lord Stratford,
Rob. Browning, Stuart Mill, A. Panizzi (se d. o.,
där porträttet meddelas) m. fl., dessutom nobla
damporträtt och flera självporträtt från olika
tidpunkter (ett i Uffizigalleriet i Florens).

Fig. 2. Watts’ målning "Hoppet".

W. åstadkom betydande verk äfven på skulpturens
område. Främst bland dem stå Klytia (brons, Tate
gallery), Lifskraft ("Physical energy", en naken ung
man tyglar en eldig häst, i brons i Kensingtonparken,
ett exemplar uppsatt på Cecil Rhodes’ monument i
bergen utanför Kapstaden), ryttarstaty af Hugh
Lupus, earl af Chester, i Eaton hall och lord
Holland framför Holland house. — W. grundlade
1884 Home arts and industries association. Till
denna knöts ett par hundratal industriella skolor,
bland dem en skola i keramik, som stod under W:s
öfverinseende. 1867 hade han blifvit medlem af Royal
academy, men han sökte aldrig spela en roll i den
officiella konstvärlden och afböjde två gånger den
honom erbjudna baronettiteln. En karaktärsstark och
helgjuten personlighet, lefde han ett tillbakadraget
lif, h. o. h. egnadt åt arbete och drömmar. Flertalet
af sina målningar behöll han i sin bostad i Holland
house, där de voro tillgängliga för allmänheten
och där man fortfarande finner den del af hans
kvarlåtenskap, som han ej skänkt till museer i London
och i landsorten. Tate gallery fick 23 af hans mest
representativa verk och National portrait gallery ett
30-tal af hans porträttmålningar. Till utställningen i
Stockholm 1897 utlånade han 8 målningar, bl. a. Paolo
och Francesca, Evas skapelse, Tiden, döden och
domen samt 4 porträtt. Han blef s. å. led. af
svenska konstakademien. Monografier af J. Cartwright
(1896), Batman (1901), Macmillan (s. å.), J. Jessen
(s. å.), O. von Schleinitz (1904), G. K. Chesterton
(s. å.), R. Sketchley (s. å.), M. S. Watts (3 dlr,
1912). Skådespelerskan Ellen Terry (se denna), som
1864 blef hans hustru, har i "Review of reviews" 1907
lämnat en skildring af deras kortvariga äktenskap.
G—g N.

Watts-Dunton [ωå’ts-da’ntn], Walter Theodore,
engelsk författare, f. 12 okt. 1832 i Huntingdon,
d. 7 juni 1914, egnade sig först åt naturforskning,
var sedermera en tid jurist, men sysslade från midten
af 1870-talet endast med litteratur. 1875—98 var han
ordinarie kritiker af poesi i "Athenæum" och bidrog
för öfrigt till en mängd af Englands tidskrifter och
till "Encyclopædia britannica" med poem, uppsatser
eller kritiker. Såsom estetiker utöfvade han ett
icke obetydligt inflytande, dels genom sin ställning
som en af landets ledande kritiker, dels och kanske
ännu mera såsom nära förbunden med flera af Englands
förnämsta skalder. Tennyson rådförde sig med honom,
han var en tid Dante Gabriel Rossettis intimaste vän,
och Swinburne (se d. o.) bodde de sista trettio åren
af sitt lif hos W. 1897 utgaf han diktsamlingen The
coming of love, 1898 prosaromanen Aylwin, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>