Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaughan, Herbert - Vaugirard - Vaujours - Waukegan - Vaulabelle, Achille Tenaille de - Vaulunder - Vaupell, 1. Kristian Theodor - Vaupell, 2. Otto - Vauprivas, A. - Vauquelin, Louis Nicolas - Vauquelin de la Fresnaye, Jean - Vauquois - Vaurien - Wausau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romerske kardinal sedan reformationen vid en
sådan ceremoni. Han utgaf arbeten om bl. a. Tomas
från Aquino och Pius IX och egde två tidningar. Se
J. G. Snedd-Cox, "Life of cardinal V." (2 bd, 1910).
Hj. H—t.
Vaugirard [våʃirār], landskommun, 1860 införlifvad
med Paris (se d. o., sp. 71).
Vaujours [våʃōr], fort. Se Paris, sp. 87.
Waukegan [ωåkī’gən], stad i nordamerikanska staten
Illinois, belägen vid Michigansjön ungefär
halfvägs mellan Chicago och Milwaukee. 21,000
inv. (1917). W. är hufvudort för en trakt med
betydande sädesodling och mejerihandtering. Det erhöll
stadsrättigheter 1859.
A. N—d.
Vaulabelle [vålabä’l], Achille Tenaille de, fransk
historieskrifvare, f. 1799 i dep. Yonne, d. 1879
i Nizza, flyttade 1818 till Paris och medverkade
energiskt i liberala oppositionstidningar, äfven
under julimonarkien. Han idkade samtidigt historiska
forskningar samt författade Histoire de l’Égypte
depuis le départ des français (2 bd, 1835—36)
och Histoire des deux restaurations (8 bd, 1844
ff.; 7:e uppl. 1868 ff.). Under revolutionen 1848
invaldes V. af dep. Yonne i nationalförsamlingen,
blef där medlem af konstitutionskommittén och ordf. i
kommittén för undervisningsväsendet samt var 5 juli—13
okt. undervisningsminister.
Vaulunder, mindre riktig form för Volund (se d. o.).
Vaupell [fa͡upel]. 1. Kristian Theodor V.,
dansk botanist, f. 14 okt. 1821 i Kolding, d. 18
sept. 1862, blef student 1841, teol. kandidat 1847
och filos. doktor 1850. Han egnade sig odeladt åt
botaniken, sedan han som frivillig mist sin vänstra
arm i slaget vid Slesvig 1848. Han sysselsatte
sig mycket med mikroskopiska undersökningar af
torfvens sammansättning och däri bevarade växtdelar
(De nordsjællandske skovmoser, 1851) äfvensom med
växtanatomi. På ett franskt naturforskarmöte i
Auvergne 1856 framställde han för första gången sin
lära om Bögens indvandring i de danske skove och
dess seger öfver de andra träden. Ämnet väckte stor
uppmärksamhet och utvecklades vidare i en dansk afh.
med samma titel (1857). Efter hans död utkom
De danske skove (1863), hvari skildras striden
mellan eken och boken. Hans lärobok Planterigets
naturhistorie (1854) utkom 1885 i 6:e uppl. —
2. Otto V., den föregåendes broder, historiker,
f. 12 dec. 1823, d. 10 april 1899, blef löjtnant 1843
och utmärkte sig flera gånger i kriget 1848—50 som
adjutant hos general Schleppegrell. V. blef därför
kapten redan 1850 med förbigående af omkr. 100 äldre
officerare. I kriget 1864 förde han en bataljon och
blef 1867 öfverste. Äfven sedan han 1886 afskedats,
fortsatte han ända till sin död att vara en ifrig
förkämpe för försvarssaken (flitig medarbetare i
tidskr. "Vort forsvar"). V. skref en liffull, men
mycket subjektiv skildring af kriget 1848—50 (3 bd,
1863—67; ny uppl. i 1 bd 1888) äfvensom en af kriget
1864 (1889). Härtill anslöto sig "Læssöes levned"
(1895) och en serie populära framställningar af
händelser i treårskriget. Vidare skref V. Den
danske hærs historie indtil nutiden og den norske
hærs indtil 1814 (2 bd, 1872—76), men detta var ett
mycket bristfälligt arbete, och V.
hade ej bättre lycka med de två stora uppgifter han
sökte lösa, näml. Rigskansler grev Griffenfeldt
(2 bd, 1880—82) och Drottning Margarethe (1897).
1—2. E. Ebg.
Vauprivas [våpriva’], A., sieur de: Se Duverdier.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
