Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaxholsm fästning - Vaxholms församling - Vaxholms grenadjärregemente - Vaxholms kustartilleriregemente - Vaxholms landsförsamling - Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning - Vaxhud - Vaxkabinett - Vaxljus - Vaxljusmedlen - Vaxläder - Vaxmalen l. Vaxmottet - Vaxmottet - Vaxmåleri - Vaxpalm - Vaxpapper - Vaxplastik, Ceroplastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras byggande afbröts 1919. — Fredsbesättningen
i V. utgöres af Vaxholms kustartilleriregemente,
Vaxholms grenadjärregemente och Svea ingenjörkårs 5:e
(fästnings-)kompani.
L. W:son M.
Vaxholms församling, i Stockholms län, omfattar
Vaxholms stad och en del af Värmdö socken (oegentligt
benämnd Vaxholms landsförsamling). 1,509 har. 3,954
inv. (1919). V. utgör ett pastorat i Uppsala stift,
Roslags östra kontrakt.
Vaxholms grenadjärregemente (n:r 26) bildades (på
grund af 1901 års härordning) genom sammanslagning
af Värmlands fältjägarkår och Hallands
bataljon. Regementet fick två bataljoner, men
ökades genom 1914 års härordning med en tredje. Det
erhåller sitt värnpliktiga manskap från Stockholms
inskrifningsområde. Regementet ingår i Vaxholms
fästnings besättning.
C. O. N.
Vaxholms kustartilleriregemente. Se Kustartilleri.
Vaxholms landsförsamling. Se Vaxholms församling.
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning. Se Vaxholms
fästning.
Vaxhud (ceroma), zool., är namnet på den nakna,
mjuka hud, som hos många fåglar bekläder öfvernäbbens
rot; särskildt stark utbildad är den hos duf- och
roffåglar. Hos de vadarfåglar, som söka sin föda
i dyn, äfvensom hos andfåglarna (jfr Beckasin-
och Andfåglar) är näbben i större eller mindre
utsträckning försedd med en mjuk, med känselkroppar
rikt utstyrd hud, som stundom likaledes benämnes
vaxhud.
L—e.
Vaxkabinett. Se Vaxplastik.
Vaxljus. Se Ljustillverkning, sp. 912.
Vaxljusmedlen, kam., en från kyrkorna i Skåne,
Halland och Blekinge förr utgående afgift till fattiga
studerandes understöd. Från katolska tiden kvarstod
i nämnda landskap, då de kommo under svenska kronan,
bruket att ha brinnande vaxljus på altaret, men genom
k. br. 28 juni 1682 förordnades, att detta bruk
skulle afskaffas och de medel, som varit använda
för ljusen, disponeras till stipendiaternas vid
Lunds akademi underhåll, på sätt ock skedde genom
k. resol. 14 dec. 1682. Efter vidtagna förändringar
åtnjöt Lunds universitet vaxljusmedlen och andra till
fattiga studenter afsedda tillgångar, med skyldighet
att ansvara för de på dessa tillgångar beroende
stipendierna. Vaxljusmedlens debitering grundade
sig på hufvudsakligen under midten af 1700-talet
med ledning af kyrkornas förmögenhet, särskildt
deras behållna kyrkotionde, upprättade och af K. M:t
fastställda repartitioner, hvartill kommit afgifter
af nybildade församlingar. På grund af k. förordn. 14
okt. 1898 ang. afskrifning af den från viss jord inom
Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde har denna
afgift (omkr. 820 kr.) numera upphört mot ersättning
af statsmedel.
C. v. O.
Vaxläder. Se Läder, sp. 172.
Vaxmalen l. Vaxmottet, Galleria mellonella, zool.,
en af våra största mottfjärilar (se d. o.), mäter 35
mm. mellan vingspetsarna. Framvingarna äro askgrå
och beströdda med små rödbruna prickar; framkanten
är brunaktig, bakkanten lädergul. Bakvingarna äro
enfärgadt grå, men med mörka fläckar på de ljusa
fransarna. Larven är fullvuxen något öfver 25
mm. lång, till färgen benhvit med en svagt rödlätt färgton, samt
har brunt hufvud (se fig. 14 och 14 a å pl. till
art. Bi). Vaxmottet lägger sina ägg i bikupor, där
larverna lifnära sig af vaxkakorna, särskildt gamla
yngelkakor, i hvilka de göra sig gångar klädda med
en tunn väfnad. Fjärilarna föröka sig starkt, där de
en gång innästlat sig, så att såväl vaxkakorna som
bilarvernas proviant konsumeras och i värsta fall
hela bisamhället ödelägges. Renlighet och regelbunden
förnyelse af yngelkakorna äro nödvändiga för att
förebygga en invasion af vaxmottet. Rökning med
svafvel används som utrotningsmedel. — Arten mindre
vaxmottet, Achroia grisella, mäter 16—24 mm. mellan
vingspetsarna. Framvingarna äro enfärgadt silfvergrå
och fettglänsande. Larven är ljusgrön med rödbrunt
hufvud. Larvernas näring utgöres hufvudsakligen af
den frömjölshaltiga biprovianten.
I. T—dh.
Vaxmottet, zool. Se Vaxmalen.
Vaxmåleri. Se Enkaustik och Väggmålning.
Vaxpalm, bot. Se Ceroxylon.
Vaxpapper, Charta cerata, farm., var förr
officinelit, men bereddes i allmänhet icke på
apoteken, utan fabriksmässigt, t. ex. på vissa
tryckerier. Beredningen tillgick på så sätt, att
en för ändamålet inrättad låda af plåt uppvärmdes
medelst ånga, som genomströmmade rummet mellan lådans
dubbla bottnar. På denna låda lades ett ark papper
af nödig fasthet och passande storlek, vanligen
s. k. postpapper, hvilket sedan öfverströks helt
tunt med en finare svamp, doppad i smält hvitt vax,
som genomdränkte papperet och genast stelnade,
hvarefter "vaxpapperet" var färdigt. Sådant
papper nyttjades till kapslar, i hvilka starkare
luktande eller ömtåliga pulver expedierades
från apoteken. Vaxpapper ersättes numera med
paraffinpapper (som beredes på motsvarande sätt
med paraffin i st. f. vax). Jfr Pergamentpapper.
O. T. S. (C. G. S.)
Vaxplastik, Ceroplastik (af lat. cera, vax), konsten
att i vax forma reliefer eller rundfigurer, används
hufvudsakligen som hjälpteknik vid modelleringen
af smärre reliefer, t. ex. som förebild för drifna
arbeten eller inom medaljgravyren, men äfven
vid formandet af de första, smärre skisserna för
ett större plastiskt arbete. I äldre tider hade
denna konstart en mera själfständig betydelse;
man framställde under renässansen i vax äfven
byster i naturlig storlek, naturligtvis då öfver
en fastare stomme. Ett berömdt exempel på detta
slags plastik är porträttbysten af en ung flicka
i Lilles museum. Ryktbar har äfven den Florabyst
blifvit, som i Kaiser-Friedrich-museet i Berlin går
under Lionardo da Vincis namn. Under 1700-talet
och långt in på 1800-talet användes vaxplastiken
som en motsvarighet till miniatyrmåleriet för
framställning af porträttmedaljonger i litet format,
ofta efter naturen. De förekomma ej sällan i Sverige,
särskildt serier af regenterna i bröstbild, utförda
i rosenrödt vax mot en svart skifferbotten. Af vax
förfärdigas äfven konstgjorda frukter, blommor,
pärlor och anatomiska preparat samt dockansikten
och panoptikonfigurer, plastiska framställningar af
personer i naturlig storlek, med verkliga kläder
samt endast de nakna delarna utförda i vax och
målade. Samlingar af sådana figurer kallades förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
