Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vecht - Vechta - Vechte - Wechter, Esaias - Vecka - Veckelaks - Veckelbjörnen (Honungsbjörnen, Kinkaju)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn den utfaller i Zwolsche diep n. ö. om
Kampen. Längd 190 km. På flera ställen har man
uppdämt V. för att utvinna drifkraft och för att
mata kanaler, som ganska talrikt afgrena sig från
floden. Bland sådana må nämnas Ems—Vechtekanalen
(se Ems), Syd—Nordkanalen till Bourtanger
moor, Overijsselsche kanaal mot s. till Almeloo
samt Dedemsvaart mellan Gramsbergen och Hasselt.
1—2. A. N—d.
Vechta [fe-], stad, fordom fästning, i förra
storhertigdömet Oldenburg, vid Vechta, en biflod till
Hase. 3,895 inv. (1905). V. hölls efter Trettioåriga
krigets slut besatt af svenskarna (till 1654), tills
tyskarna betalt i freden stipulerade 5 mill. rdr.
Vechte [fe-], flod. Se Vecht 2.
Wechter, Esaias, industriidkare och riksdagsman,
f. 1701, d. 17 maj 1776, nämnes som handlande i Åbo
1722 och anlade där 1738 en ylle- och klädesfabrik,
som blef en af stadens förnämsta industriella
inrättningar. Dessutom egde han ett färgeri och
blekeri vid Littois i dess närhet. Han var en ledande
man bland stadens äldste, valdes 1734 till den ene af
dess två riksdagsmän och representerade staden ensam
vid 1738—39 års riksdag, då han, som slöt sig till
mössorna, hade plats i Sekreta utskottet och dess
Mindre sekreta deputation och bl. a. uppträdde
med kraft för förslaget, att domarämbeten i
Finland skulle anförtros endast åt personer, som
voro finska språket mäktiga. 1742 valdes han, då
rådman, ehuru med ringa majoritet, till den ene af
stadens två riksdagsmän och var äfven då medlem
af Sekreta utskottet. Vid riksdagsmannavalet
1746 var W. handtverkarsocietetens kandidat
emot handelsmännen, hvilka senare segrade. Men
W:s anhängare utverkade sig genom besvär hos
landshöfdingen rätt att välja en särskild fullmäktig
för handtverkarsocieteten, och som riksdagsman å
handtverkarnas vägnar tog W., efter förnyadt val,
plats i borgarståndet, hvars hattvänliga majoritet
genom beslut af 18 okt. 1746 emellertid betog
W. säte och stämma i ståndet för den pågående
riksdagen. Efter detta nederlag drog han sig
tillbaka till privatlifvet. Jfr M. G. Schybergson,
"Riksdagsmannavalen i Åbo under frihetstiden" (i
"Sv. litteratursällskapets i Finland förh. och upps.", 5, 1890).
M. G. S.
Vecka (fnod. vika, eng. week, ty. woche,
da. uge), benämning på en tidsperiod af
(vanligen) 7 dagar. Tidräkning med sjudagarsvecka
(grek. hebdomas, lat. hebdomas och septimana,
fr. semaine), hvars uppkomst torde ha stått i
samband med månens skiften, var vanlig hos de
äldsta folken, såsom kaldéer, egypter, judar,
araber, greker och romare. De sistnämnde använde
dock länge en åtta-dagars-vecka betingad af de
regelbundet återkommande marknadsdagarna (se
Nundinæ). Afvikelser från 7-talet finna vi äfven
hos andra folk, t. ex. en femdagarsvecka (pentad)
hos aztekerna, en tiodagarsvecka (dekad) under
tiden för den republikanska kalendern i Frankrike
(1793—1805; se Kalender), och en trettondagarsvecka
hos mayafolken i Yucatan. I den hedniska Norden tyckes
likaså ha funnits en femdagarsvecka, och antagligen
var det angelsaxiska missionärer, som där införde icke
blott sjudagarsveckan, utan äfven namnet "vecka"
(angls. wicu) och benämningarna på veckodagarna
(utom "lördagen"). Om de kristna folkens namn på veckodagarna
och dessa namns uppkomst se Dag och artiklarna
om de särskilda veckodagarna. — Veckodag, som ej
är sön- eller helgdag, kallas på svenska "hvardag"
eller "söckendag" (söknedag), fsv. sykn (sökn)
dagher l. suknudagher, hvilket urspr. betydde
dag, då man kunde "sökia" (sykia), söka någon
inför rätta, d. v. s. dag, då rättegångsmål kunde
förehas. Söckendagarna voro fordom (då helgdagarnas
antal var mycket stort) vida färre än nu. —
Om "Dymmelveckan" l. "Stora veckan" l. "Heliga
veckan", stundom äfven kallad "Stilla veckan", se
Dymmeldagar och Påskveckan. Om "Hvita veckan" se
art. därom. "Fruntimmers"- l. "Flickveckan" benämnas
dagarna 18—24 juli, emedan de bära idel kvinnonamn (så
när som på Fredrik). Denna tid har i Sverige dåligt
rykte om sig för beständigt regnande. Emellertid säger
H. H. Hildebrandsson (i "Antiqvarisk tidskr. för
Sverige", VII, 1883): "Jag har undersökt denna
veckas nederbörd i Uppsala för 15 af de senaste åren,
för 15 år i början af detta århundrade samt för 15
år i midten af det förra, men icke kunnat finna
någon nämnvärd olikhet mellan den ifrågavarande
veckan och den närmast föregående och efterföljande
i detta hänseende. Emellertid hafva alla tre det
gemensamt, att de infalla kring tiden för den största
nederbörden under året i vårt land. Nederbörden är
nämligen här störst i juli och augusti månader". Då
nu fruntimmersveckan infaller i slutet af juli, så är
det klart, att den nära sammanfaller med maximum af
nederbörd. — "Försakelsevecka", en vecka, hvarunder
man inskränker kosthållet eller aflägger ett eljest
brukadt njutningsmedel o. s. v. för att lämna de
sålunda inbesparda penningarna till ett välgörande
ändamål (uttrycket begagnas hufvudsakligen inom
Frälsningsarmén; se d. o.).
Veckelaks (fi. Vehkalahti), kustsocken i Viborgs
län, Finland, Kymmene domsaga och härad, pastorat
af 1:a kl., Fredrikshamns kontrakt, Nyslotts
stift. 577 kvkm. 10,160 inv. (1918), finsktalande.
O. B—n.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
