- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
993-994

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veen, Otto van (Vænius, Venius) - Veen, Jan van der - Weenix, 1. Jan Baptist - Weenix, 2. Jan - Weer, Ellen - Weert - Weert, Jan de - Weert, Jean de - Weesp - Vef l. Vefsläng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

fullbordade i Italien 1576—81, dels för E. Zucaro i
Rom, dels under inflytande af venezianska skolan. Han
återvände till sitt hemland 1581, blef hofmålare
hos Alessandro Farnese, flyttade efter dennes död,
1592, till Antwerpen och blef 1594 mästare i dess
målargille. Han utnämndes 1620 till hofmålare hos
ärkehertig Albrekt, och från den tiden bodde han i
Bruxelles. V:s största förtjänst är att som Rubens’
lärare ha inledt det stora århundradet inom den
flandriska skolan. Själf var han en representant för
den italianiserande riktningen, men han hemföll icke
åt manierismen. Han är samvetsgrann och förståndig,
men därmed följer ock, att han blir tråkig. Af
hans verk finnas Lasarus’ uppväckelse i Gents
katedral, Den helige Andreas’ martyrskap i Antwerpens
Andreaskyrka, Matteus kallas till apostel m. fl. i
Antwerpens museum, Den heliga Katarinas förmälning
i Bruxelles’ museum, Kristus jämte fyra botgörare i
Mainz samt porträttgrupp af mästaren och hans familj
i Louvre. Stockholms Nationalmuseum eger Allegori
öfver ungdomens frestelser
(signerad) samt porträtt
af ärkehertig Albrekt af Österrike och af dennes
gemål. Bildserier till Marias lefnad och Den katolska
kyrkans triumf
finnas i Schleissheims galleri. V. var
en bildad man, skref historiska och moraliserande
böcker, som han illustrerade med kopparstick.
C. R. N.*

Veen [fēn], Jan van der, holländsk skald,
f. 1578 eller 1587 i Haarlem, apotekare i Deventer,
d. där 1659, skref bl. a. Overzeesche Zege-en
bruyloft-zangen
(1627 ff.; 3:e uppl. 1641), de
förra hållna i antikatolsk och antispansk anda,
förhärligande arfståthållaren Fredrik Henriks
segrar eller satiriskt gäckande de i Belgien
kvarblifne flamländarna, bröllopssångerna,
i tidens herdestil, trots genrens karaktär af
gedigen halt. V:s Zinnebeelden ("emblemata")
oft Adamsappel, synbarligen under intryck af
Const. Huygens’ "Zedeprinten", äro tillegnade hans
fädernestad Deventer; de omnämnas af svenske skalden
Sam. Columbus i hans å universitetsbiblioteket i
Uppsala förvarade anteckningsbok från hans långa
utländska resa (1674—79), och den i 1600-talets
Holland populära diktgenren torde ha öfvat inflytande
såväl på Columbus’ egen som andra samtida svenskars
epigramdiktning. Jfr E. Wrangel, "Sveriges
litterära förbindelser med Holland" (1897), och
"De betrekkingen tusschen Zweden en de Nederlanden
op het gebied van letteren en wetenschap" (1901).
Hj. P—r.

illustration placeholder

Weenix [vēn-], holländska målare. 1. Jan
Baptist W
. (tecknade sig vanligen Giovanni Baptista),
f. 1621 i Amsterdam, d. 1660 i närheten af Utrecht,
var lärjunge hufvudsakligen af Claes Moeyaert och
Abr. Bloemaert, uppehöll sig i Italien 1643—47, var
sedan mestadels bosatt i Utrecht, i hvars målargille
han 1649 var ordf. W. målade under sin första tid företrädesvis
italiensk natur, klassiska ruiner, folklif,
landskap och hamnar med figurer (Hamn med antika
ruiner,
sign. 1648, i Stockholms Nationalmuseum),
öfvergick senare till stilleben och framställning af
hönsgårdar. Någon gång väljer han ämne ur bibliska
historien, t. ex. Jakob och Esau (i Dresdens
galleri), eller ur poesien, t. ex. Erminia hos en
herdefamilj
(ur Tassos "Gerusalemme liberata",
i Berlin). Genretaflor af W. finnas i Antwerpen,
Paris, London, Wien, Schwerin, Petersburg m. fl. st.
Till hans senare tid i Utrecht höra Kök med en katt
(1652, Schwerins museum), ett par stilleben i Wien
och en förträfflig Hönsgård i Dresden. — 2. Jan W.,
den föregåendes son och lärjunge, f. 1640 i Amsterdam,
d. där 1719, synes ha studerat äfven för sin släkting
G. de Hondekoeter, var verksam i Amsterdam och en
kortare tid i Utrecht, där han 1664 och 1668 finnes
antecknad som ledamot af målargillet. En längre tid
uppehöll han sig hos kurfursten Johan Vilhelm af Pfalz
i Düsseldorf, hvilken 1702—12 sysselsatte honom med
målningar för slottet Bensberg. I sin ungdom målade
W. liksom sin fader italienska hamnar med folklif
(finnas i Nîmes, Wien, Louvre). Han målade äfven
goda porträtt, t. ex. A. de Sadeleer och hans hustru
(1686, i Haarlem). I hans tidigare stillebensmålningar
förekomma människor eller lefvande djur tillsammans
med döda föremål; så på ett par taflor med jaktbyte
samt jägare med hundar (i München), en tafla med en
papegoja (i Köpenhamn) o. s. v. Hufvudsak är vanligen
dödadt vildt, omgifvet af jaktredskap eller blommor
och frukter, med praktföremål, statyer, arkitektoniska
detaljer och diskret gifven landskapsbakgrund, som
bildar en stämningfull fond för den förträffligt
utförda "nature morte". Arbeten af sådan art finnas
i Berlin, Haag, Dresden, London, Wien, München,
Schleissheim, Petersburg, Stockholms Nationalmuseum
(Död hare, upphängd i en nisch) och flerstädes.
C. R. N.*

Weer, Ellen, pseudonym. Se Wester 3.

Weert [vērt], stad i västra delen af holländska
prov. Limburg, belägen vid kanalen Zuid-Willemsvaart
mellan Maastricht och ’sHertogenbosch. 8,700
inv. (1900). Bränneri; torfindustri. I staden finnes
ett birgittinkloster, Mariehaart.
A. N—d.

Weert [vērt], Jan de. Se Holländska
litteraturen
, sp. 984.

Weert [vērt], Jean de. Se Werth.

Weesp [vēsp], stad i holländska prov. Nord-Holland,
belägen vid Vecht, omedelbart ofvanför dess mynning
i Zuiderzee. 6,700 inv. (1900). Berömd kakaofabrik
(van Houten).
A. N—d.

Vef l. Vefsläng, mek., en från en maskinaxel
utgående arm, s (fig. 1), vid yttre ändan försedd
med en med axeln parallell tapp, veftappen, för
öfverföring af mekanisk energi eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free