Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1163-1164 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wennerberg, 1. Gunnar - Wennerberg, 2. Gunnar Brynolf - Wennerberg, 3. Gunnar Gunnarsson - Wennerberg, 4. Sara Wennerberg(-Reuter) - Vennerholm, John Georg Heriberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starkt efterklangsromantiska "Trollrunor" och det
fjärde af en samling "Smärre dikter" från olika
tider. Sin plats inom vår litteratur har W. vunnit
genom "Gluntarne", hvilka äro ett pregnant uttryck för
1840-talets studentlif i Uppsala. Man träffar i dem
som ett grunddrag den sorglöshetens romantik, som lätt
nog blir hemmastadd bland de glada ungdomsskarorna
vid ett småstadsuniversitet, helst under en tid,
då "öfverliggeriet" var vanligt. W. ser hela
denna lifsåskådning med själfironikerns godmodigt
observerande blick och framställer den i en
humoristisk belysning, med briljant lynne och
äkta kvickhet, med verklighetskär realism och på
samma gång ideell syn på lifvet. Beundransvärd är
den dramatiska kraft han ådagalägger i dialogen,
likaså ledigheten i meter och rim, så mycket mer
som "ordval och ordföljd äro tagna ur den vanliga
hvardagsprosan, uppblandad med studentslang och
emellanåt höjande sig till lyrik". Omedelbarhet,
naturlighet, "improvisation", dramatisk liflighet
och fint lyriskt natursinne äro hufvudegenskaper
hos "Gluntarne" liksom hos deras stora föregångare
"Fredmans epistlar". — W:s namnteckning meddelas på
pl. IV till art. Autograf. Statyer öfver W. ha rests
i Uppsala (på Slottsbacken 1912, åstadkommen genom
nationalinsamling, mod. af T. Lundberg; se fig. å
sp. 1162), i Minneapolis (mod. af K. Eldh, 1915) och
på Djurgården (reproduktion af Eldhs staty, bekostad
af grosshandlaren J. Josephson, 1916), hvarjämte hans
byst (en herm, mod. af Eldh) på hans hundraårsdag
aftäcktes i Lidköpings stadspark. Hans marmorbyst
(mod. af J. Börjeson, 1897) finns i Nationalmuseum. —
Se Signe Taube (W:s dotter), "G. W. Bref och minnen"
(3 dlr, 1913—16), och S. Almquist, "Om G. W., hans tid
och hans gärning" (1917), samt uppsats af K. R. Nyblom
i "Ord och bild" 1900.

2. Gunnar Brynolf W., den föregåendes broder,
målare, f. 16 aug. 1823 i Lidköping, d. 3
okt. 1894 i Göteborg, studerade i Düsseldorf och
Paris, målade till en början mytologiska ämnen och
porträtt, öfvergick efter hand till djur- (speciellt
häst-)målning i förening med folklifsskildring:
Hemfärd från marknaden, Representanter på det hala,
Spannmålskörare, Hästtransport m. fl.

3. Gunnar Gunnarsson W., son till W. 1, konstnär,
f. 17 dec. 1863 i Skara, d. 20 april 1914 i Paris,
blef student i Uppsala 1882, öfvergick snart till
konststudium, begaf sig till Paris, där han 1886
blef elev af Bonnet och Gervex, slog sig på
porträtt-, men hufvudsakligen på blomstermålning,
ofta i pastell, öfvergick så till keramik, som
han studerade i Sèvres och flerstädes i utlandet,
började på detta område med modern tillämpning af
Wedgwoodtekniken med motiv ur växtvärlden,
gjorde sedan intressanta försök med sgraffitomaner i
blått, hvitt och grönt och slutligen med stengods i
rika färger, här under påverkan af Dammouse.
I arbetet på höjande af den svenska konstindustrien
var W. en af banbrytärna. 1892—1908 var han
artistisk ledare vid Gustafsbergs porslinsfabrik.
Han var äfven med framgång verksam på textilkonstens
område — flera af hans kompositioner väfdes af
Handarbetets vänner och Licium. 1908 återvände han
till Paris och vann där en aktad ställning, ritade
bl. a. åt Sèvresfabriken och utförde gobelänger,
vaser, målningar och möbler
för slottet Les Bouleaux vid Chantilly, doneradt till
Franska akad. 1916. W. är representerad i Louvre
med glas- och porslinsarbeten och i Nationalmuseum
(Rejmyreglas, en gobeläng, en blomstermålning, ett
hundratal afbildningar af svenska blommor m. m.).

4. Sara W. (-Reuter), dotter till W. 2,
tonsättarinna, f. 11 febr. 1875 i Otterstads
socken, elev af Elfrida Andrée, af konservatorierna
i Stockholm och Leipzig samt M. Bruch i Berlin,
organist vid Sofiakyrkan i Stockholm sedan 1906,
gift 1907 med filos. licentiaten H. Reuter,
har komponerat omtyckta sånger och manskvartetter,
Skogsrået för soli, kör och orkester m. m.
1. K. W—g.* E. F—t. 2—3. G—g N.


Vennerholm, John Georg Heribert, högskollärare
och författare i veterinärvetenskap, f. 10 maj
1858 i Falkenberg, aflade mogenhetsexamen 1878
och veterinärexamen 1882 samt utnämndes s. å. till
distriktsveterinär i Sala. 1887 studerade han kirurgi
och oftalmologi i Danmark och Tyskland och har sedan
på offentligt uppdrag i utlandet inhämtat kännedom
om det civila veterinärväsendets administration
och med statsunderstöd studerat veterinärskolors
organisation och byggnadssätt. V. tjänstgjorde
vid Veterinärinstitutet i Stockholm 1888—89 som
t. f. professor i kirurgi och blef 1890 professor i
detta ämne jämte operationslära och obstetrik samt
chef för kliniken för yttre sjukdomar. Genom V:s
enastående teoretiska och praktiska insikter och
stora skicklighet inträdde undervisningen i dessa
ämnen i ett nytt, epokgörande skede, och genom hans
energiska arbete har den kirurgiska afdelningen
utbildats till en mönsterinstitution. 1902 utnämndes
V. till föreståndare för Veterinärinstitutet
(sedan 1915 rektor för Veterinärhögskolan)
och har i denna egenskap inlagt synnerligen
stora förtjänster om veterinärundervisningens
höjande; tillkomsten af det 1911 färdigbyggda nya
Veterinärinstitutet och det forna institutets
omorganisation till veterinärhögskola och
likställighet med öfriga högskolor är i väsentlig
grad hans förtjänst. 1896—1919 var V. ordf. i Svenska
veterinärläkareföreningen och har mycket bidragit
till den raska utveckling, som veterinärväsendet
under denna tid genomgått i såväl administrativt
och organisatoriskt som socialt och ekonomiskt
hänseende. Sin stora kirurgiska erfarenhet har han
framlagt i Handbok i allmän veterinärkirurgi (1894),
Handbok i allmän veterinäroperationslära (1895),
Grunddragen af hästens operativa speciella kirurgi
(1901; äfven utg. på ty.) och Grunddragen af hästens
icke operativa speciella kirurgi (1914). V. har vidare
skrifvit Krankheiten der weiblichen geschlechtsorgane
und der milchdrüsen, incl. ovariotomie (i
Bayer-Fröhners "Handbuch der tierärztlichen chirurgie
und geburtshilfe’’, III, 1897) och i facktidskrifter
en mängd afh. samt är sedan 1896 utgifvare
af "Svensk veterinärtidskrift". V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>