Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verga, Giovanni - Vergara - Vergara y Vergara, José Maria - Wergeland, 1. Nicolai - Wergeland, 2. Henrik Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med all objektivitetens styrka få fram det
ursprungliga. Icke minst hans kvinnogestalter äro
oförgätliga genom sin heta, naturliga lidelsefullhet;
typen la lupa (varginnan) framträder gång på gång i
hans berättelser. — En af hans noveller, Cavalleria
rusticana, har både som skådespel och opera (med
musik af Mascagni) blifvit världsbekant. Se B. Croce,
"Critica" (III, 1905), Maurice Muret, "La littérature
italienne d’aujourd’hui" (1906), pseudonymen Jean
Dornis, "Le roman italien contemporain" (1907), och
H. E. Kinck, "Gammel jord" (s. å.). Till svenskan
äro öfversatta blott några berättelser i "Italienskt
folklif" (1884) och "Från det nya Italien" (1890).
R—n B.
Vergara. 1. (Bergara) Stad i spanska
prov. Guipuzcoa, vid kustfloden Deva. 6,200
inv. (1900). Bergsskola. Där slöt carlistgeneralen
Maroto 31 aug. 1839 ett fördrag med regeringen i
Madrid (Espartero), hvarigenom inbördeskriget fick
ett slut. — 2. Stad. Se Dávao 3.
1. A. N—d.
Vergara y Vergara [-i-], José Maria, kolombiansk
författare och diplomat, d. 1872 i Bogotá,
förvärfvade sig stort anseende genom Historia literaria
de Colombia, som fått beröm för noggrannhet
i uppgifter och stilistisk talang. Af V:s öfriga
arbeten må nämnas Olivos y aceitunos todos son
unos och Versos en borrador, båda i bunden form.
Ad. H—n.
Wergeland [-la’n]. 1. Nicolai W., norsk
författare, präst, politiker, f. 9 nov. 1780 af
bondesläkt på gården Verkland i Sogn, efter hvilken
han tog sitt namn, d. 25 nov. 1848 i Eidsvold,
visade redan som gosse rika anlag och förhjälptes
till katedralskolan i Bergen, hvarifrån han utgick
som student till Köpenhamn 1799. 1803 tog han
teol. ämbetsexamen med utmärkelse och erhöll vid
universitetet medalj för en teol. afh. Under sin
vistelse i Köpenhamn utgaf han berättelsen Haldor
Smeks smaa tildragelser. 1806 utnämndes W. till
adjunkt vid Kristiansands lärda skola och skref 1811
afh. Mnemosyne om upprättandet af ett universitet i
Norge, hvilken väckte stort uppseende och belönades
med första premien af Selskabet for Norges vel. 1812
utnämndes han till komminister i Kristiansand
och gjorde sig bemärkt som utmärkt predikant samt
blef stadens förste representant i församlingen på
Eidsvold 1814. Där uppträdde W. mycket häftigt och
ofta utmanande som ifrig anhängare af det wedelska
partiet, hvilket betraktade Kristian Fredrik och
hans sträfvanden med mycket misstroende och i stället
arbetade för en förening med Sverige. Vid valet till
urtima stortinget 1814 blef han förbigången. 1815
utnämndes han till hofpredikant och 1816 till
kyrkoherde i Eidsvold. S. å. utgaf han sin våldsamma
och ensidiga broschyr Danmarks politiske forbrydelser
imod Norge, hvilken uppväckte häftig strid och
framkallade skarp kritik i "Nationalbladet". Längre
fram (1833) utgaf W. till försvar för sin son
Henrik Retfærdig bedömmelse af Henrik Wergelands
poesi og charakter och gjorde äfven några inlägg i
"dæmringsfeiden". Därjämte skref han psalmer och
predikningar. W:s personlighet kännetecknades af
våldsam lidelsefullhet och brinnande äregirighet,
hans skriftställarskap präglas af skarp logik och
klar framställningskonst. Se Hj. Christensen,
"N. W." (1899).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
