Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vergennes, Charles Gravier - Vergerio, Pier Paolo - Vergers, Des, M. J. A. N. - Vergilia - Vergilio l. Virgilio, Polidoro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsättandet af en sådan. Därigenom kom V.
att spela en roll vid den af Frankrike gynnade
revolutionen 19 aug. 1772. Den instruktion, som han
vid sitt affärdande erhöll, gick dock blott ut på,
att han skulle söka åstadkomma en försoning mellan de
svenska partierna, och i öfverensstämmelse
därmed understödde han också Gustafs sträfvanden för
den s. k. kompositionen (se d. o.) vid riksdagen
1771—72 samt visade sig, påverkad af Axel v. Fersen,
i början föga benägen för de planer på
en statshvälfning, som började uppstå hos konungen,
sedan kompositionsförsöket misslyckats. Bakom V:s
rygg eggades dock konungen till sådana af franske
utrikesministern d’Aiguillon (se d. o.), och slutligen
lät V. sig ryckas med, förmedlade underhandlingarna
om revolutionsplanen mellan Gustaf III och
Ludvig XV och försträckte penningar till utförandet.
Den lyckliga utgången af revolutionen förvärfvade
honom stort anseende i Frankrike, och efter
Ludvig XVI:s tronbestigning hemkallades han 1774
för att bli utrikesminister. Som sådan visade
han visserligen ej någon högre genialitet, men
klokhet, fosterlandskärlek och en större aktning
för tro och heder, än som vanligen utmärkte denna
tids statskonst. Frankrikes utrikespolitik under
hans ledning utgör kanske det vackraste bladet i
Ludvig XVI:s historia. 1756 års förbund med
Österrike hade dittills för Frankrike medfört
beroende och förlust af dess kolonialvälde till
England. V. lyckades väl icke återställa detta
välde, men genom att låta Frankrike understödja de
nordamerikanska koloniernas resning åvägabragte
han dock ett väsentligt bakslag mot Englands makt.
Förbundet med Österrike lät han bestå, men
med fullt själfständig politik för Frankrike, som
genom att flera gånger med framgång motsätta sig
kejsar Josef II:s ärelystna planer började
återvinna sitt under Ludvig XV:s slappa regering
förlorade anseende i Europa. V:s förtjänster
härom voro så mycket större, som han vid
genomförandet af denna själfständiga politik hade
att kämpa mot drottning Maria Antoinettas sträfvanden
att inverka på konungen till förmån för sin broder
kejsar Josef II. Däremot var hans inflytande på den
inre styrelsen ej lika lyckosamt. Kostnaderna för
hans yttre politik ökade förvirringen i det franska
finansväsendet och påskyndade därmed revolutionen.
Han hade ej nog verklig statsmannablick för att
kunna tyda de tecken, som förebådade denna, och
inse, att den endast genom kraftiga reformer
kunde afvändas, utan motarbetade i stället Turgots
sträfvanden i denna riktning. Och då han, sedan
premiärministern Maurepas 1781 aflidit, fick ökadt
inflytande äfven på den inre styrelsen (sedan 1783
som president i finanskonseljen), använde
han det till förmån för den aristokratiska reaktion,
som då följde och som i ej ringa mån orsakade,
att motsatserna under revolutionen sedan blefvo
så oförsonliga. Då statsbristen började verka
förlamande äfven på den yttre politiken, öppnades
dock slutligen hans blick för nödvändigheten
af inre reformer, och han gillade de förslag om
sådana, för hvilka Calonne (se denne) ville
försöka vinna notabelförsamlingen (herredagen).
Men innan förhandlingarna därom hunno börja, afled
V., hvarefter Calonne, beröfvad stödet af hans stora
anseende, misslyckades i sitt försök. Jfr Bonneville
de Marsangy, "Le chevalier de V. Son ambassade
à Constantinople" (2 bd, 1894) och "Le comte
de V. Son ambassade en Suède 1771—74" (1898),
H. Doniol, "Politiques d’autrefois. Le comte de V. et
P. M. Hennin 1749—1787" (1898), och V. Söderbergs
kritik af Marsangy i "Hist. tidskr." (1899).
S. B.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
