11 Veröcze-Veselovskij 12 Veröcze [vä'rötsä], ung. Se V i r o v i t i c a. Vesa, en synnerligen i norra Sverige bruklig benämning på mullblandad mojord. Ves?.ius. Andreas, belgisk anatom, f. 31 dec. 1514 i Bruxelles, d. 15 okt. 1564 på Zante. Om hans tidigare lefnadsöden är intet med säkerhet bekant; blott det vet man, att han på 1530-talet studerade först i Montpellier, sedan i Paris, där på den tiden bl. a. Jacob Sylvius, Fernel och Günther von Andernach voro anställda som lärare. Men den anatomiska undervisningen inskränkte sig till. kommentarer of ver Galenos, och när någon gång en dissektion af ett människo-eller djurlik förekom, var det ej professorn, utan en barberare, som utförde preparationen. Y. blef otålig öfver det sätt, hvarpå denne gjorde detta, och det dröjde icke länge, innan han själf lade handen därvid. 1536 lämnade han Paris för att som läkare deltaga i kejsar Karl Y.s fälttåg, och han begaf sig först till Louvain, därifrån till Bruxelles. Om hans deltagande i fälttåget är emellertid intet kändt. Efter fredsslutet reste han i kejsarens följe till Italien och blef 1539 med. professor i Padua. Där bemödade han sig framför allt att utdrifva den gamla metoden från de medicinska skolorna samt bevara allt godt, som fanns hos de äldre författarna, och grundligt undersöka hvarje del af människokroppen. Snart kom han till den öfvertygel-sen, att den efter Galenos upprepade beskrifningen af människokroppen icke stämde öfverens med naturen, utan var gjord efter apan. Redan 1538 offentliggjorde han en del af sina nya rön i en af honom redigerad upplaga af Galenos' anatomi enligt Günther von Andernachs bearbetning. 1539 utgaf han sex anatomiska taflor som ett profstycke af det arbete, i hvilket han ville framlägga summan af sina anatomiska studier. Detta utkom 1543 under titeln De humani corporis falrica. Genom detsamma frigjordes människoanatomien, och därmed medicinen, från det auktoritetsförtryck, som den varit underkastad i halftannat årtusende, i det att där den omedelbara, af inga förutfattade meningar klafbundna naturiakttagelsen åter upptogs som den enda riktiga metoden. Med harm och ovilja möttes arbetet emellertid från de tongif-vande kretsarna, och V. framställdes af sin forne lärare Sylvius som ett monster af okunnighet och ett exempel på den allra farligaste gudlöshet. - För att öfvervaka sin boks tryckning, hvilken skedde i Basel, hade Y. lämnat Italien, och han återkom först 1546 till Padua. Men där mötte honom endast obehag af flera slag. Han lämnade därför sin lärostol och begaf sig öfver Basel till Bruxelles, där han lefde flera år sysselsatt med en omarbetning af sitt hufvudarbete, hvilken utkom 1555. 1556 flyttade han till Madrid, såsom en af Filip ILs läkare, och lefde där åtta år. Slutligen blef vistelsen där honom odräglig, och han öfvergaf Spanien för att företaga en färd till den heliga grafven. Yägen dit tog han genom Italien, underhandlade där om att åter erhålla den professur han förut innehaft i Padua samt mottog i Jerusalem den definitiva kallelsen därtill. Han vände genast hemåt, men hans skepp förliste 2 okt. 1564 vid ön Zante, och han dog på ön. Efter hans död utgafs hans Chirurgia magna, som dock är en oblyg förfalskning. Hans samlade skrifter utkommo genom Albinus' och Boerhaaves försorg i 2 band 1725. Jfr R. Tigerstedt, "Andr. Y." (i "Minnesteckningar", 1902), och E. Holmgren, "A. Y." (pro-motionstal; i "Hygiea", 1912). R. T-dt. Ve'santo [-tå], socken i Kuopio län, Finland, Kautalampi domsaga och härad, tidigare kapell under Bautalampi församling, af skildes 1904 till själf ständigt pastorat af 2:a kl., Kuopio kontrakt, Kuopio stift. 330 kvkm. 3,934 inv. (1919), finsktalande. . O. B-n. Wesel. stad och fästning i Khenprovinsen, vid Lippes utlopp i Ehen och e] långt från holländska gränsen. 24,441 inv. (1910), däraf öfver hälften katoliker, öfver Rhen leder en pontonbro samt en 1,950 m. lång järnvägsbro. S. v. om staden ligger i Rhenfloden den befästa ön Büderich, och staden skyddas dessutom af 3 fort, af hvilka ett tjänar som brohufvud på vänstra Rhenstranden; enceinten slopades 1890. Bland byggnaderna må nämnas stadshuset (från 1396), den stora Willi-brordkyrkan i sengotisk stil (invigd 1181, fullb. i sin nuv. form först 1521) samt kommendantshuset (från 1417). Frihamn med liflig skeppsfart och handel med fisk. Tillverkning af läder, tobak, tvål, handskar, papper m. m. - W., fordom kalladt Lippemünde, var en af de punkter, från hvilken Karl den store riktade sina operationer mot de hedniske sachsarna. Under medeltiden var W. en blomstrande handelsstad, medlem af hanse-förbundet och ännu 1495 fri riksstad. Sedan 1666 har det med några afbrott tillhört Brandenburg (Preussen). Efter Yärldskriget besattes det 18 febr. 1919 af belgierna. A. N-d. L.W:sonM. Wesel, Johannvon. SeRuchrath. Veselirnovic [-vitj], Janko, serbisk författare, f. 1862, d. 1905, prästson från Matsjva vid Save, blef folkskollärare i sin hembygd och utgaf i slutet af 1880-talet novellsamlingen Bilder från by, som med både realism och psykologisk sanning målar det gamla serbiska bondelifvet och dess patriarkaliska förhållanden med starkt betonande af familjelifvets helgd. öfver dessa realistiska idyller ligger något af Turgenevs vemodiga stämning. Romanen Bondkvinnan är ett landtligt epos med kulturhistoriskt och etnografiskt värde. Men då Y. i romanen Bonden sökte skildra den sociala och politiska brytningstiden efter 1877, sveko honom de konstnärliga krafterna, och då han 1893 flyttade till Belgrad för att behandla det anfrätta hufvudstadslifvet, blef det ett litterärt fiasko. På svenska finnas två öfversättningsprof i A. Jensens "Från Serbien och Montenegro" (1891). Jfr A. Jensens "En serbisk bynovellist" (i "Från Balkan", 1916). A-d J. Veselo'vskij, ryska författare. 1. Aleksandr N i k o l a j e v i t j Y., f. 1838, d. 1906, blef 1870 professor vid Petersburgs universitet och 1877 akademiker. Hans första större lärda verk. II