Parti af saltgrufvan i Wieliczka.

omkr. 100,000 ton salt, tillhörde urspr. Polen, men kommo genom delningen 1772 till Österrike; efter Världskriget, hvarunder W. 1--7 dec. 1914 hölls besatt af ryssarna, tillföllo de 1919 åter Polen. Befolkningen är rent polsk. A. N-d. Vielle [viä'l], fr., mus. Se Lira, sp. 749. Vielliebchen [f?ll?bchen], ty. Se F i l i p p i n. WielopoMski, Aleksander, grefve, polsk statsman, markis Gonzaga-Myszkowski, f. 1803, d. 1877 i Dresden, skickades efter polska resningens utbrott 1831 i en resultatlös diplomatisk mission till England, för hvilken han redogjorde i "Mémoire presenté à lord Palmerston". Efter bondeoroligheterna i Galizien 1846 sökte han åstadkomma ett polsk-ryskt närmande genom den uppseendeväckande skriften Lettre d'un gentilhomme po-lonais au prince de Metternìch (2:a uppl. 1848). Efter den ryska bondeemancipationen 1861 blef W. direktör i kyrko- och undervisningskommissionen och ståthållaren storfurst Konstantins adjoint som chef för civilförvaltningen. Han måste dock omedelbart före den andra polska resningen (1863) frivilligt lämna landet och bosatte sig i Dresden. Jfr Lisickis biografi (på polska, 1873; fr. öfv. 1880). _ A-d J. Wieluh [vj?lonj], ty. W?ljun, kretsstad i polska guv. Kalisz nära Öleschniza, en biflod till Warthe. 7,850 inv. (1897), hvaraf 34,7 proc. judar. Bryggerier och såpfabriker. Wiemer [v?mer], Anders, skolman, läroboksförfattare, f. 1819 i Yimmerby landsförsamling, d. 11 juli 1900 i Nybro, filos. doktor i Uppsala 1848, var lektor i matematik, fysik och kemi vid läroverket i Kalmar 1856-86. Han utgaf flera matematiska läroböcker (bl. a. Elementerna i algebra jemte serier och logarithmer 1857, 7:e uppl. 1893; InZed-ning till geometrien 1875, 3:e uppl. 1889), som varit mycket använda vid de svenska läroverken, och en edition af Euklides (1862), hvarjämte han öfver-satte och bearbetade arbeten i fysik af J. Muller och J. Frick. S-e. Wien [vin], ung. Bécs, fr. Vienne, eng. Vienna, hufvudstad, förr i Österrikisk-ungerska monarkien, nu i republiken Österrike, ligger med sin största del på högra stranden af den i flera armar förgrenade Donau under 48° 12' n. br. och 16° 22' ö. lgd, på 170 m. höjd, vid östra foten af Alpernas yttersta utlöpare (Wienerwald) och början af den slätt, som sträcker sig österut till Karpaterna. Donaus hufvudarm, hvilken för en kostnad af omkr. 64 mill. österrikiska kr. 1870--77 på en 13 km. lång sträcka fick en ny, 284 m. bred bädd, hvarigenom man kunde förekomma de öfversvämningar, af hvilka W. och en stor del af Nedre Österrike nästan årligen hotades, går genom stadens nordöstra del, och en annan arm af floden, den 1869--73 reglerade Donaukanalen, går i en stor båge v. om hufvudfloden genom staden, som sålunda genom Donau tredelas (se den till art. hörande, färglagda kartan). Till Donaukanalen, som genom slussar skyddas mot högt vatten och isgång, går genom södra W. en smutsig och i allmänhet obetydlig, 31,5