581 Wilson 582 ley, d. 1813 i Philadslphia, uppväxte på lands-bygdan som väfvargesäll, men skref samtidigt dikter, vardt en förfaren jägare och iakttog noggrant naturföreteelserna. Som kringvandrande krämare sålde han därefter sina egna poem, men arresterades för en smädevisa och utbytte 1794 fosterjorden mot Amerika. Där blef han efter några år skollärare i Pennsylvania och förvärfvade sig under sina strof-tåg grundlig kännedom om Nord-Amerikas fågelvärld, öfver denna utarbetade han ett synnerligen framstående arbete, American ornithotogy (9 bd, 18Q8-14), af honom själf försedt med trogna af-bildningsT. Arbetet står mycket högt i lefvande skildringsförmåga. Det fortsattes af Lucien Bona-parte (4 bd, 1825-33). Bland W:s dikter blef Watty and Meg (1792) mycket omtyckt och troddes vara af Bums. W:s staty restes 1874 i hans födelsestad, och s. å. utgåfvos hans samlade arbeten. (L-e.) Wilson [oilsen], sir Robert Thomas, engelsk general, skriftställare, f. 1777 i Lcndon, d. där 1849, son till landskapsmålaren B. Wilson, blef 1794 officer och deltog intill 1806 i krig i Flandern, Irland, Holland, Egypten, Brasilien och Kap. Anställd vid general Hutchinsons beskickning till Petersburg, följde W. ryska hären i kriget mot Napoleon 1807. När Ryssland sedermera förklarade England krig, skyndade han till London för att, innan krigsförklaringen hann anlända, utverka embargo på ryska fartyg i engelska hamnar. Han organiserade 1808 i Portugal den "lusitanska legionen", med hvilken han 1809 framträngde nära Madrid, och återvände efter legionens upplösning till England. 1812 tillhörde W. beskickningen i Konstantinopel, men slöt sig under Napoleons tåg mot Ryssland till ryska arméns högkvarter, hvar-efter han 1813 följde österrikiska högkvarteret. Sedan han i jan. 1816 hjälpt grefve de La Valette (se denne) på flykten, dömdes han af assisdomstolen i Paris till tre månaders fängelse, och engelske prinsen-regenten förklarade i en proklamation till armén W:s uppförande ovärdigt. W. utgaf några skrifter, bl. a. A sketch of the military and politi-cal power of Russia (1817), som ej kastade något fördelaktigt ljus öfver de förbundna makternas politik i kampen mot Napoleon, och begaf sig 1818 till Syd-Amerika att kämpa under Bolivar. 1819 invaldes han i underhuset. Till följd däraf att han tog parti för drottning Karolina i processen mot henne, afskedades W. och gick 1823 i spanska cortes' tjänst, men blef svårt sårad vid Coruna. 1826-30 var han ånyo led. af underhuset. Åter upptagen i tjänst, utnämndes han till generallöjtnant 1830, till general 1841 och till guvernör på Gibraltar 1842. W. skref bl. a. Historical account of the british expedition to Egypt (2 bd, 1802; flera uppl.) och Account of the campaigns in Poland in 1806 and 1807 (1811). Hans efterlämnade dagböcker utgåfvos 1860-62 af Randolph i 5 bd. Biogr. af densamme (2 bd, 1863). C. O. N. Wilson [wi'lsen], John, skotsk skald och essayförfattare, f. 18 maj 1785 i Paisley, d. 3 april 1854 i Edinburgh, studerade 1803-07 vid Oxfords universitet och bosatte sig, efter erhållen filos. grad, vid sjön Windermere i det vackra Westmorland, njöt där af huslig sällhet och plägade förtroligt umgänge med "sjöskolans" män (Wordsworth, Cole-ridge m. fl.). Han vann ett ansedt skaldenamn genom sin poetiska berättelse The isle oj pzlms (1812), scm i veka drag skildrar en tropisk idyll, cch den dramatisarade The city of the plague (1813), som upprullar tafior af pestens härjningar i London. Sedan han genom en anhörigs svikliga förfarande mist sin ansenliga ärfda förmögenhet, slog han sig ned som advokat i Edinburgh, 1815, utan att dock förvärfva någon praktik. I stället utöfvade han ett ovanligt flitigt och långvarigt skriftställarskap i den 1817 uppsatta tidskriften "Blackwood's magazine", som till sin politiska hållning var högtoryistisk, men i litterära och andra ämnen mycket vanvördig mot gällande auktoritet. Sedan hans vän Lockhart, som i början var den egentliga redigerande kraften, 1826 flyttat till .London, vardt W. ensam själen i nämnda pressorgan, och hans pseudonym Christopher North var känd vida omkring. Ganska oväntadt utnämndes han'1818 till professor i praktisk filosofi vid universitetet i Edinburgh, och i denna egenskap förstod han att genom sin stora vältalighet och högst sympatiska personlighet väcka entusiasm hos ungdomen. 1852 tog han afsked från professuren. - Det finnes mycken friskhet i W:s prosaskisser Lights and shadows of scottish life (1822; ny uppl. 1866) liksom i hans romaner The trials of Margaret Lyndsay (1823; ny uppl. 1866) och The foresters (1825), men de blefvo snart nog glömda. Hans verkliga genius framlyser egentligen i hans prosauppsatser, i synnerhet i de på sin tid så beundrade Noctes ambrosianœ (4 bd, 1843; bästa uppl. i 5 bd 1863), ett slags bordssamtal, hvari politik, litterär kritik cch skämt omväxla. En ej mindre intressant samling är hans Miscella-neous essays (utg. i 4 bd 1866). En öfverflödande genialitet har tryckt sin prägel på dessa W:s skrifter. Man träffar där skarpsinne och rik vältalighet, ömsom den mest varma medkänsla, ömsom en djärf humor, som ej skyr grotesken. Hans förmåga att skildra och måla med ord är högt upp-drifven; för det vekaste och det vildaste finner han lika sanna färger. I den tvifvelaktiga, men inom vissa gränser berättigade af art, scm kallas poetiserande prosa, kunde W. åstadkomma passager, hvilka ej lätt öfverträffas. Å andra sidan kan man ej undgå att finna honom öfverdrifven och bullersam; smak och förfining trifdes ej väl med hans öfver-mått af liffullhet. Han är skildrad i en "Memoir", utg. i 2 bd 1862 af hans dotter mrs Gordon. W:s Poetical works utgafs 1874. (R-n B.) Wilson [Ohlson], HoraceHayman, engelsk-indisk ämbetsman, universitetslärare, en af de störste sanskritlärde, som funnits, f. 26 sept. 1786 i London, d. där 8 maj 1860, studerade i början medicin och kemi, blef 1808 läkare i Ostindiska kompaniets tjänst, fick därefter anställning vid myntet i Calcutta och blef 1811 sekreterare i The asiatic society of Bengal. 1820 begaf han sig till