793 Virvaselven-Visborg 794 vissa, för hvarje sjukdom karakteristiska mikroorganismer. Beträffande andra känner man ännu ej naturen af deras specifika virus. - V i r u-1 ern s, egenskapen af virus, en egenskap, som genom vissa inflytanden kan ökas eller minskas. Se Vaccin. - Virul ern t. som har egenskapen att vara ett virus^ t. ex. virulent bakteriekultur; som är förorsakad af ett virus, in-fektiös. smittsam, t. ex. virulent katarr, virulent sår. J. E. J-n. Virvaselven. Se Råna, sp. 990. Virvelbill. Virveldjur o. s. v. Se Hvirf-velbill, Hvirfveldjur o. s. v. Wirzjärw (estn. Vörtsjärve), Livlands största sjö, 35 km. lång. 12 km. bred, 276 kvkm. stor, har genom nedre Embach aflopp till Peipussjön. Förnämsta tillflödena äro Embach fr. s. samt Tennasilm fr. v.; den senare ån kommer från sjön Fellin, som genom Os jo Fellin 1. Ninigal har aflopp äfven till floden Pernau och Riga-viken. A. N-d. Vira, bruksegendom i Björkviks socken, Södermanlands län. Se S t a f s j ö. Virån, i sitt nedre lopp kallad T un a- 1. Jädersån, vattendrag i södra Södermanland, upprinner på Kolmården inom Östergötland i två grenar, hvilka strax inom Södermanlands gräns förena sig i sjön Virlången på 51 m. höjd öfver hafvet. Ån har ett flodområde af 550 kvkm. och från nämnda sjö en längd ned till hafvet af 45 km., bildar det gemensamma afloppet för alla vattendrag, som upprinna på Kolmården, följer norra sidan af denna skogstrakt genom det bördiga och tätt befolkade Jönåkers härad och faller ut strax s. om Nyköping i Byfjärden af Östersjön. J- V. E. Vis, lat. (plur. vìres), kraft, styrka, makt, våld. - V. arm?ta, väpnad styrka. - V. c?mica. Se d. o. - V. inefrtiæ, mek., materiens tröghet (se Tröghet). - V. l?gis, lagens kraft. - V. medic?trix nat?rœ, naturens förmåga att läka. - V. proba!ndi, beviskraft. - V. veva, mek., rörelseenergi, l ef vande kraft (se K i n e t i s k energi). Vis, ö. Se Lissa 2. Wis. (W i s c.), officiell förkortning för W i s-c o n s i n, en af Nord-Amerikas förenta stater. Visa. 1. En af den lyriska poesiens hufvud-grupper. Se Lyrik, sp. 82. Som visor från vidt skilda stämningsområden må framhållas den andliga 1. religiösa visan (mindre högstämd än psalmen), bord- 1. sällskapsvisan, ofta identisk med dryckesvisan (jfr t. ex. V al er i u s, sp. 429), dansvisan (se Dans, sp. 1316 och 1324-25), folkvisor (se d. o.), gatvisan (mestadels odlad af positivspelare och ofta ockrande på primitiv sentimentalitet eller smak för gräsligheter), historiska och politiska visor, t. ex. biskop Tomas' Engel-brektsvisa. Dalvisan om slaget vid Brunbäcks färja. Sinclairsvisan (se O d e l och Sinclair l samt I. Fehr, "Studier i frihetstidens vitterhet. Den politiska visan", 1883; se ock Hyltén-Cavallius' och Stephens' samling "Sveriges historiska och politiska visor", I. 1853), vidare nidvisan (se d. o.), hvars forntida brännmärkande beskhet har hos vissa nutida ordenssällskap omformats till vänskapligt gyckel med föremålet, samt vaggvisor (se d. o.) och slutligen varieté- 1. kab ar elvisor, som gärna ha en frivol bismak. Jfr ock Ballad, Chanson, Eomans och Visböcker. - 2. Mus. Se L i ed och Melodi. Visa, sjöv., ange riktningen. Så säges ankar-kättingen "visa upp och ner", då den är lodrätt, "visa stagsvis", då den går i stagens riktning, o. s. v. Man säger "visa ut" en ända eller parterna i en tälja, för att få dem klara. - Visa flagg, upphissa nationalflaggen. R. N.* Visarga, sanskr., eg. upplösning, upphörande, slut (äfven visarjaniya), "hörande till slutet", i den inhemska indiska grammatiken namn på ett ljud, hvars bokstafstecken gemenligen plägar transkribe-ras h. Dess exakta fonetiska karaktär är svår att ange, i det de inhemska indiska läroböckerna ha olika beskrifningar: än som en icke tonande - svagt artikulerad - struphufvudsfrikativa (= h), hvilket är det vanliga uttalet, än - i vissa ställningar - som guttural frikativa. Dess etymologi-ska ursprung är alltid ur ett slutljudande -s (-s) eller r (i pausa) t. ex. acvah nom. sing. 'häst' (af acvas), punah 'åter' (af punar). Från pausa i stor utsträckning infördt i satsinljud (acvah, punah o. d.). ' K-F-J"- Visarlogg. Se Logg, sp. 977. Visartelegraf. Se Telegraf, sp. 730. Visarvåg. Se Våg. Visavi 1. (fr.) Vis-à-vis (eg. "ansikte mot ansikte"), gentemot; med afseende på; midtför; motdansare eller motdansande par i kontradanser (jfr Dos-à-dos); midtöfver sittande bordsgranne; en vagntyp (se K a l e s c h). Visayaer, folkstam. Se Filippinerna, sp. 229, och Visayas. Visayas 1. Bisayas [vi-], ögrupp bland Filippinerna, s. om Luzon och n. om Mindanao, uppkallad efter de malajiske visayaerna (se F i l i p-p i n e r n a, sp. 229), en kristen folkstam på omkr. 3 mill. pers., som är spridd äfven på Mindanaos norra och östra kuster. Gruppens största öar äro Panay, Cebú, Negros, Leyte, Bohol, Samar, Masbate och Paragua. E. A-t. Wisbech 1. W i s b e a c h [öii^b?tJ], stad i engelska grefsk. Cambridge, i marsklandsdistriktet invid floden Nen (se Wash), 17 km. ofvan-för dess mynning i Wash. 10,822 inv. (1911). Floden, som genom W.-kanalen blifvit satt i förbindelse med öuse, har fördjupats, så att den ger tillträde till fartyg om inemot 500 ton. Stadens främsta betydelse ligger i dess odling af frukt och grönsaker, hvilka föras söderut för försäljning i London. A. N-d. Visborg, slott i sydvästra hörnet af Visby, var måhända påbörjadt aí Tyska ordens fogde Johan Tethvitz, men dess egentliga anläggning räknas från konung Eriks besök 1411, efter hvilket det åtminstone först fick sitt namn. Byggandet fortgick, under det att skånske riddaren Thrugot Hass var höfvitsman på ön. Då Erik från 1437 hufvudsakligen uppehöll sig på Gottland, var slottet hans residens, och det var så befäst, att han där kunde uthärda en långvarig belägring af konung Karls trupper 1448. Uet var sedan säte för danske höfvitsmannen Olof Axelsson (Tott) 1449-64 samt dennes bröder Filip Axelsson och Ivar, under hvilkens tid det ytterligare tillbyggdes. Då Ivar