samt Semipalatinsk och Kaschgar, genom den bördiga jorden i omgifningen, rik vattentillgång från floden Almatinka samt tillgång på byggnadstimmer och bränsle från Ala-taus dalar har V. vuxit, så att det 1913 hade 41,600 inv. Staden har flera gånger hemsökts af jordskalf, bl. a. 9 juni 1887, då ett tusental hus sammanstörtade och öfver 300 pers. omkommo. A. N-d. VjeYnyi. stad. Se V j e r n o j e. Vje^tník Jevro'py (ry., "Europeiske budbäraren"), två ryska tidskrifter. 1. Den ena uppsattes 1802 i Moskva af Karamzin och hade till medarbetare Derzjavin, Dmitrijev, Zjukovskij, V. L. Pusjkin m. fl. Sedan öfvertogs redigeringen af M. T. Katjenovskij och Zjukovskij. Det hufvud-sakliga innehållet bestod af litterära uppsatser och vittra öfversättningar. Månadsrevyn upphörde 1830. - 2. Den andra uppsattes 1866 af M. M. Stasiulevitj, existerade till 1917 och betraktades som det förnämsta periodiska språkröret för den västerländska kulturriktningen i Ryssland. Den räknade bland sina medarbetare många af Rysslands förnämsta författare på det politiska, historiska och skönlitterära området under 1800-talets senare hälft. Efter 1909 redigerades tidskriften af M. M. Kovalevskij. 1-2. A-d J. Yje^je, ry., folkförsamling. Se Novgorod, sp. 92, och P s k o v, sp. 509. Vjodr, flod. Se Öder. Vjuga, ryskt namn för våldsam snöstorm på stäppen. V. L., förkortning för lat. vtvus leg?vit, förordnande, medan han lefde, och för Vattenlagen. Vlaamsch [fl?ms-ch], höll. Se Flamländska, sp. 536. Vlaamsche beweging [fl?ms-che], flå. ("flamländska rörelsen"). Se Flamländska och W i 1-1 em s. Vlaamsche bibliophilen [fl?ms-che], flå. Se Vlaemsche bibliophilen. Vlaardingen [fl?r-]. 1. Stad i nederländska prov. Syd-Holland, 10 km. v. om Rotterdam på högra stranden af Nieuwe Maas. Omkr. 18,000 inv. V. är näst Scheveningen Nederländernas främsta fiskehamn med framför allt betydande export af sill (till Tyskland, Belgien och Förenta staterna). Tillverkning af kondenserad mjölk. - 2. Frihamn på Celebes. Se M a k a s s a r. 1. A- N-d. Vlacher, detsamma som va l ak er (se d. o.). Viachos (Blachos), Angelos, ny-grekisk författare, f. 1838 i Aten, studerade juridik där samt i Berlin och Heidelberg. Han blef 1859 attaché i utrikesministeriet, 1863 byråchef i inrikesministeriet, 1865 sektionschef i kultus-ministeriet och 1875 i utrikesministeriet, hvarest han 1880 befordrades till understatssekreterare. 1885 valdes han till representant för Ättika i nationalförsamlingen. På vitterhetens område har V. gjort sig känd genom diktsamlingar (Horai, 1860; Ek ton enonton), flera öfversättningar af tyska diktverk, en prisskrift öfver de homeriska sångernas historia (To homeriko'n z?tema etoi historia ton homerik?n ep?n, 1866) m. ra. Sitt intresse för fäderneslandets språk och litteratur har han vidare ådagalagt genom utarbetande af Grammatik der neugriechischen sprache (1864; 4:e uppl. 1883), "Neugriechische chrestomathie" (1870; 2:a uppl. 1883) och en ny-grekisk-fransk ordbok (1871). Vlacic [vla^sitj], Vlacich, Matija. Se F l a c i u s, M. I. Vlacq, Vlack [nVkk] 1. Vlaccus, Adriaan, holländsk matematiker, f. 1600 i Gouda, d. i slutet af 1666 eller början af 1667 i Haag, bokhandlare, kompletterade Briggs' logaritmtabeller genom att uträkna logaritmerna till talen 20,000 -90,000 : Arithmetica logarithmica, sive logarith-morum chüiades centum. Edit. secunda aucta (1628; äfven på holländska och franska s. å.). Dessa logaritmtabeller innehålla äfven logaritmerna för sinus, tangenter och sekanter för hvarje minut af kvadranten och med 10 decimaler, hvilken tabell han 1633 kompletterade med Trigonometria arti-ficialis, innehållande logaritmerna för sinus och tangenter för hvar 10:e sekund af kvadranten. V. utgaf vidare Ephemerides motuum cælestium ab anno 1633 ad annum 1636 (1632) samt (tills, med Gellibrand) Briggs' Trigonometria bri-tannica (1633). Vlad, vojevod. Se Valakiet, sp. 368. Vladika. Se VI a dy k a. Vladikavkas ("Styr-Kaukasien"), stad i Kaukasien, förutvarande hufvudstad i ryska prov. Terek (se d. o.), nu Terek-republiken, på 703 m. höjd, vid båda stränderna af floden Terek, nära dess källa. 79,343 inv. (1913). V. bildar ändpunkten af den från Syd-Ryssland (Rostov) anlagda järnvägen och är genom den berömda Grusinska härvägen öfver Dariel-passet förbundet med Tiflis. Vid den nuv. staden anlades 1784 ett fort till behärskande af denna väg, och kring detta fort uppväxte sedan V. Befolkningen består till öfvervägande del af ryssar, armenier och judar. A. N-d. Vladimir. 1. Guvernement i mellersta Ryssland, n. ö. om Moskva. Areal 48,744 kvkm. Det sträcker sig öfver östra delen af mellersta Rysslands centralplatå, som har en medelhöjd af 240--280 m., och är djupt fåradt af floddalarna, så att det därigenom får ett kuperadt utseende. Berggrunden består till större delen af kolförande sandsten, betäckt med ett tjockt lager af krosstenslera, hvilken anses vara bottenmorän under Nord-Europas istäcke och i sin ordning är i sänkorna betäckt med yngre bildningar. Utom i distriktet Jurjev, där vissa sträckor ha "svart jord", är marken föga bördig, och spannmål måste vanligen införas, ehuru lin, hampa och trädgårdsalster produceras för export. Järnmalm förekommer mångenstädes äfvensom porslinslera och gips. Hufvudfloden är Oka, som är segelbar genom hela guv. och upptar Kljazma, som är segelbar till Kovrov. Stora kärrtrakter och flera småsjöar finnas, af hvilka en, Plesjtjejevo (långt i v.), har historiskt intresse, emedan det var där Peter den store som gosse vann sin första kunskap i segling. Folkmängden uppgick 1915 till 2,225,900 pers., hvaraf 99,8 proc. ryssar, 0,1 proc. polacker och 0,1 proc. judar. I intet ryskt guv. är den rent ryska befolkningen procentuellt så talrik som i V. Religionsvis fördelar sig befolkningen så, att 99,73 proc. tillhöra grekisk-ortodoxa kyrkan, 0,03 proc. islam, 0,1 proc. romersk-katolska läran, 0,05 proc. äro protestanter och 0,09 proc. judar. Af befolkningen, som till 90,3 proc. utgöras af bönder, äro