- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
79-80

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägsteklar - Vägstyrelse - Vägstämma - Vägsyn - Vägtal - Vägtistel - Vägtorn - Vägunderhåll - Vägvisare - Vägvisarkapten - Vägvårda - Währung - Vähäkyrö - Väinämöinen - Väinö - Väjern (Veijern) - Väktaren. Tidning för stat och kyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

79 Vägstyrelse-Väktaren används emellertid bytet till näring åt jägaren själf, d. v. s. åt honan, medan hannen skaffar sig sin föda genom blombesök. Arterna af släktet Ceropales fånga ej själfva sitt byte, utan lägga sina ägg på spindlar, som andra vägsteklar infångat och för- lamat. De lura därför på dessa och lägga vid lämp- ligt tillfälle sina ägg på spindeln, hvarvid de blixtsnabbt införa dessa i de sprickor, som leda in i spindelns lungsäckar, så att de ej synas utifrån. Släktet Pompilus omfattar öfver hälften af alla våra vägsteklar och tillika både de största och de allmännaste arterna. Dess honor äro vanligen för- sedda med gräfborst på framfötterna, och de flesta gräfva sina bon i lös sand, men några arter lägga i likhet med släktet Ceropales sina ägg på andra Pompilus-arters byte. Släktet Wesmaelinius upp- söker spindlarna i deras bon, förlama dem där och belägga dem med sina ägg. Arterna af släktet Priocnemis använda ofta redan färdiga hålor och förfärdiga ej sällan flera celler utmed samma huf- vudgång, hvarvid de ofta inbära hvarjehanda växt- affall som stängningsmateriel i boet. Arterna af släktet Ageria gräfva aldrig, utan ta i besittning redan förut färdiga håligheter, såsom maskhål i stubbar, stockar och bark eller vittringshål i gamla murar, hvarvid själfva ingången brukar stängas med barr och växtaffall, hvari inblandas spindelväfstrå- dar. Släktet Prosalius, uppställdt af Chr. Aurivil- lius, är hittills funnet blott i Sverige. I tropikerna förekomma jättelika vägsteklar, i Amerika släktet Pepsis, hvars praktfullt blåskimrande arter t. o. m. förmå öfvermanna de stora fågelspindlarna, och i Gamla världen släktet Salius. I- T-dh. Vägstyrelse. Se V ä g l a g. Vägstämma. Se Väglag. Vägsyn. Se Väg, sp. 63, och Väglag. Vägtal. Se Väglag. Vägtistel, bot. Se T i s t e 1. Vägtorn, bot. Se R h a m n u s. Vägunderhåll. Se Väg och Väglag. Vägvisare. 1. Ett märke (vanligen en med armar försedd stolpe), som enligt lag skall vara anbragt vid vägskäl för att upplysa vägfärande om, hvMrf^ de särskilda vägarna leda. Vidstående fig. af bildar en vägvisare af helt säregen typ. - VHgvisaro af sten och egendomlig typ, upptill stympad, i Södra Unnaryds socken, Jönköpings län. 2. Sjöv., i riggen anbragta kauser, block, ge- nomborrade klot o. d., genom hvilka tåg ledas i afsedda riktningar för att hindra skamfilning (nötning), 2. R- N.* Vägvisarkapten (fr. capitaine de guide) till- sattes någon gång vid svenska armén under Karl X:s och Karl XII:s krig och var ett slags fältingenjör, som tillhörde fortifikationsfältstaten och hufvudsakligen hade sig anförtrodt "såväl vägarnas rekognoscerande och kolonnernas förande som vägarnas reparation". Till sitt biträde hade vägvisarkaptenen under Karl XII:s tid 8 vägvisare (2 för artilleriet, 2 för kavalleriet, 2 för infanteriet och 2 för bagaget) och som förgångsmän vid reparationer 4 handtverkare. Första gången en väg- visarkaptensbefattning omtalas är 1657 vid M. G. De la Gardies armé, och sista gången en "guide- capitaine" namnes är 1708. L. W:son M. Vägvårda, bot. Se Cichorium intybus. Währung, ty., myntfot (se d. o.). Vä'häkyrö, finsk socken. Se L i 11 k y r o. VäTnämöinen, den förnämsta hufvudpersonen i det finska nationaleposet "Kalevala" (se d. o.), i hvilket han skildras som en vis, sång- och troll- kunnig åldring ("den gamle trygge V., den evärde- lige siarn"), som med sina mäktiga trollrunor behärskar sina medmänniskor och hela naturen och tjusar allt med sin sång och sitt kantelespel. I den tryckta "Kalevala" framträder W. som son till Luftens jungfru och en af de förnämsta verkande personerna vid världens skapelse. Det är äfven han, som skapar den första kantelen (se d. o.). Han griper sällan till svärdet, utan litar i stället till ordets och andens makt. Se f. ö. Kalevala, sp. 605. - Man har varit tveksam, huruvida V. eller V ä i n ö, såsom han äfven kallas, urspr. uppfattats som en gud eller som en heros. Tidigare har man tydt V. som en ursprunglig vattengud och härledt hans namn ur fi. väinä, "bredt lugnvatten i en älf", "sel", hvilket äfven förekommer i ortnamn (Väinäjoki, Duna), men man har senare blifvit mera benägen att uppfatta honom som en heros, hvars namn varit knutet till Diinafloden. I M. Agricolas finska öfv. af psaltaren 1551 uppträder Äinemöinen som en gud hos tavasterna; hans syssla att "smida sånger" tyder dock snarare på en människa och en skald än på en gud. K. B.W. Väj'nö. Se Väinämöinen. Vajern (Veijern), municipalsamhälle (jäm- likt k. br. 22 dec. 1905), i Askums socken, Göte- borgs och Bohus län, 30 km. från Dingle station vid järnvägslinjen Göteborg-Strömstad. 8 har. 325 inv. (1920). Tax.-värde å bevillningsskyldig fastighet 90.5CO kr., tax. inkomst af kapital och arbete 86.550 kr. (1920). Fiskeläge. Väktaren. Tid ning för stat och kyrka, en konservativ politisk och kyrklig veckotidning, som utgafs i Stockholm fr. o. m. 7 dec. 1853 till 28 dec. 1888. Den uppsattes af dåv. aktuarien i Riksarkivet friherre Johan August Posse (se Posse 9), som 29 nov. 1853 erhöll utgif- ninssbevis på denna tidnine, hvilken han med stor skicklisrhet och omsorg redigerade till sin död, 5 juni 1865. Friherre Fredrik Filip Hierta blef då tidningens ansvarige utgifvare och redak- tör, i hvilka befattningar han 19 dec. 1878 efter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free