Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskrigets politiska och ekonomiska följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Världskriget
hållanden sig sträckande följder kunna ännu ej
ens i sina allmänna drag på långt när öfverskådas;
relativt klarast framträda de politiska följder, som
sammanhänga med de genom fredsfördragen be-
stämda territoriella förändringarna.
I det vapenstillestånd, som Tyskland 11 nov.
1918 ingick med de allierade och associerade
makterna, förband det sig bl. a. att omedelbart
utrymma allt i Belgien, Frankrike och Luxemburg
ockuperadt område, Elsass-Lothringen samt allt tyskt
område v. om Rhen och inom en neutral 10-km:s
zon på högra Rhenstranden. Det i Tyskland ut-
rymda området v. om Rhen och brohufvnden om
30 km.-s radie på högra Rhenstranden vid Mainz,
Koblenz och Köln skulle på tysk bekostnad hållas
ockuperade af allierade och amerikanska trupper.
På alla öfriga fronter skulle alla tyska trupper
hemkallas inom Tysklands gränser, så snart de
allierade med hänsyn till det inre läget i de dit-
tills tyskockuperade områdena funno tiden därför
lämplig. Vapen af alla slag, lokomotiv, järnvägs-
vagnar, automobiler, krigsfartyg o. s. v. skulle
i stor utsträckning genast utlämnas i de kvantite-
ter konventionen i detalj bestämde, uppbringade
handelsfartyg återlämnas, krigsfångar och inter-
nerade civila frigifvas (utan motsvarande åtgärd
på segrarsidan). Blockaden af tyska hamnar
skulle fortsättas under stilleståndet och tyska han-
delsfartyg till sjöss utanför territorialområdet kunna
uppbringas. Dessa villkor underkastade sig Tysk-
land under den uttryckliga och af president Wilson,
efter förhandling med de allierade, tyska regeringen
delgifna förutsättningen, att den kommande fre-
den skulle stå i öfverensstämmelse med de af
Wilson (jfr d. o., sp. 592) i en rad jan.-sept.
1918 hållna tal sammanfattade fredsprogrampunk-
terna (med två af de allierade makterna formule-
rade ändringar). Främst bland dessa därigenom
med rättsligt bindande kraft utrustade program-
utfästelser märktes de s. k. Fjorton punkterna i
Wilsons tal i Washington 8 jan. 1918. Enligt
dessa innefattade "det enda möjliga programmet
för världens fred" bl. a.: 1) öppna fredsfördrag,
öppet åstadkomna med förbud för framtiden mot
alla "privata internationella öfverenskommelser af
alla slag"; 2) hafvens frihet (denna punkt före
stilleståndet utesluten ur programmet); 3) jämlik-
het i handelsvillkor mellan alla nationer; 4) gif-
vande och tagande af tillräckliga garantier för att
nationella rustningar inskränkas till den lägsta
punkt, som är förenlig med inre säkerhet; 5) alla
koloniala krafs af görande enligt grundsatsen om,
att vid suveränitetens bestämmande infödingarnas
intressen betyda lika mycket som vederbörande
regeringars rättmätiga kraf; 6) utrymning af allt
ryskt område och välkomnande af Ryssland i de
fria nationernas samfund under institutioner af
dess eget val; 7) utrymning och återställande af
Belgien; 8) frigörande af allt franskt område, åter-
ställande af ockuperade områden, godtgörande af
den orätt Preussen 1871 tillfogade Frankrike i
fråga om Elsass-Lothringen; 9) reglering af Italiens
gränser enligt klart skönjbara nationalitetslinjer;
10) fritt tillfälle till autonom utveckling af folken
i Österrike-Ungern, "hvars plats bland nationerna
vi önska se garanterad och tryggad" (denna
punkt genom en amerikansk not till Wien uteslu-
ten ur programmet); 11) utrymning af Rumänien,
Serbien och Montenegro, återställande af ockupe-
radt område, fritt tillträde för Serbien till hafvet,
Balkanstaternas förhållanden reglerade "enligt
historiskt gifna suveränitets- och nationalitetslin-
jer" med internationell garanti för deras politiska
och ekonomiska oberoende samt territoriella integri-
tet ; 12) tryggad suveränitet åt det ottomanska
rikets turkiska delar och för öfriga nationaliteter
därinom otvifvelaktig säkerhet till lifvet och absolut
ohindradt tillfälle till autonom utveckling, Dar-
danellerna ständigt öppna som fri passage för alla
nationers fartyg och handel under internationella
garantier; 13) upprättande af en oberoende polsk
stat, innefattande de områden, som bebos af odispu-
tabelt polska befolkningar, med fritt och säkert
tillträde till hafvet och internationell garanti för
dess politiska och ekonomiska oberoende samt
territoriella integritet; 14) upprättande genom
särskilda fördrag af en allmän association af natio-
ner för att ge ömsesidiga garantier för både stora
och små staters politiska oberoende och territoriella
integritet. Om skadestånd stadgade stillestånds-
fördraget, att Tyskland skulle ge "godtgörelse för
gjoT-d skada", och i fredsprogrammet hade denna
förpliktelse preciserats att omfatta "all skada,
som tillfogats de allierades civila befolkning och
deras egendom genom Tysklands aggressiva åt-
gärder till lands, till sjöss och från luften".
De fredsvillkor, som vid Pariskonferensen af tala-
des mellan segermakterna och därefter genom hot
om invasion i Tyskland omsider påtvingades tyska
regeringen (de underskrefvos 28 juni 1919), inne-
höllo emellertid väsentliga, om än delvis med stor
formuleringsskicklighet beslöjade, afvikelser från
det af Wilson proklamerade och af de allierade
godtagna fredsprogram, hvars iakttagande vid
fredstraktatens detaljutformning varit en grund-
förutsättning för den tyska kapitulationen i nov.
1918. Om dessa villkor se närmare Versailles,
sp. 1293-96. - Stillestånd på villkor, i hufvud-
sak motsvarande de med Tyskland aftalade, hade
ingåtts med Österrike-Ungern 2 nov. 1918. Med
den ur österrikisk-ungerska monarkien på revolu-
tionär väg utbrutna republiken Österrike slöto de
allierade och associerade makterna fred i S:t
Germain-en-Laye 10 sept. 1919; om villkoren i
denna fred se Österrike. Fredsslutet med
Ungern fördröjdes däremot genom de inre orolig-
heter, som 1919 skakade detta land, och kom
först att undertecknas i Grand Trianon 4 juni
1920. Ungern nödgades därvid afträda vidsträckta
områden i n. (Slovakien m. m.) till Tjecho-
Slovakien, i s. ö. till Rumänien (Siebenburgen,
östra delen af Banatet m. m.) och i s. v. till
Jugoslavien (Kroatien, Slavonien, västra delen af
Banatet m. m.). Dess armé reducerades till 35,000
man och fick ej ha tungt artilleri; Ungern för-
pliktades att öfvertaga en del af den gamla öster-
rikisk-ungerska monarkiens statsskuld. Till Öster-
rike skulle det afträda några komitat vid grän-
sen, det s. k. "Burgenland" med ödenburg som
hufvudort, en utfästelse, hvars uppfyllande dock i
det längsta förhalats och omsider hösten 1921
genom förhandlingar i Venezia under italiensk
medling så till vida modifierats, att folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
