- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
319-320

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmland (Vermland) - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och värmer”. Det hade egen lag, nu förkommen, nämnd som handskrift på 1630-talet, eljest föga känd och sannolikt nära överensstämmande med västgötalagen. Det bildade efter lagsagoindelningens genomförande egen lagsaga, ”landet mellan Amn och Edaskog”, landskaps- eller lagmanstingen höllos på lagberget å Tingvallaön, och där förrättades äfven vapensyn med frälset. Häradsindelningen var genomförd på 1300-talet, men häradshöfdingar funnos icke, utan lagmannen dömde i deras ställe på de olika häradstingen. Kristendomen inkom genom mission från Västergötland och möjligen äfven från Norge samt torde ha segrat under 1000-talet, och V. bildade ett prosteri under Skara stift. Något kloster fanns icke, möjligen byggnader för tillfälliga besök af munkar; många kloster egde nämligen gårdar och laxfisken i provinsen. De bevarade kyrkliga medeltidsminnena, i våra dagar noggrant upptecknade och karakteriserade, äro få till följd af kraftig förstörelse under tidernas lopp. En enastående medeltida kulturskatt är dock Södra Råda ödekyrka med sina målningar (se Kyrkmålningar, sp. 475). När den medeltida länsförvaltningen genomfördes, lydde V. först under Axevalls slott. Då Magnus Eriksson fördrefs af Albrekt af Mecklenburg, tillföll V. jämte en del af Västergötland och Dal Magnus och hans son Håkan samt styrdes af Håkans marsk, Erik Kettilsson. Han skall ha byggt Agneholms slott i Gullspångsälfven i Västergötland, alldeles intill värmlandsgränsen, och på 1300-talet tillkom också Edsholms slott. Det nyssnämnda ”hörnet” af Sverige, som torde ha spelat en viss roll vid Margaretas seger och Albrekts fördrifning, var alltså en tid på 1300-talet förenadt med Norge, där Magnus och Håkan fortfarande regerade, och möjligen härrör, som ofvan antyddes, V:s indelning i Öster- och Västersysslan från denna period. Från Margaretas tid bildade V. en förvaltningsenhet under fogden på Edsholm; någon del lydde dock tidtals under fogden på Agneholm. Unionstidens strider lämnade icke V. oberördt trots dess afskilda läge. På Engelbrekts bud grepo värmlänningarna till vapen och förstörde Edsholm och Agneholm. Senare gjorde de uppror mot Karl Knutsson under hans tid som marsk och skiftade vid flera tillfällen under Sturarna hugg med norrmännen, senast 1520. Till Gustaf Vasas befrielsekrig anslöto sig värmlänningarna mycket tidigt, redan i mars 1521, och de bidrogo kraftigt till, att västgötarna vunnos för Gustafs sak. Under Gustaf Vasas regeringstid rådde däremot fredliga förhållanden; intet af de många upproren framkallade oroligheter i V. Genom flera åtgärder sökte konungen reglera de administrativa och ekonomiska förhållandena. V. delades i två fögderier (1551) med de traditionella namnen Öster- och Västersysslet (till det senare lades Nordmarks härad), och jordeböcker upprättades (den äldsta från 1540). Skatterna sökte konungen erhålla i de för hans hushållningssystem lämpliga produkterna, särskildt oxar; han ville ha osmundssmidet ersatt med tackjärnssmide, uppmuntrade nyodlingar på allmänningarna, gaf Lidköpings borgare rätt att tullfritt handla i värmländska hamnplatser, för att allmogen mindre skulle draga till de norska städerna, han hade laxfiske i Klarälfven och stångjärnshammare i bergslagen och sökte energiskt göra handeln med skinnvaror till kungligt monopol. Enligt Gustaf Vasas testamente ingick V. 1560 i sonen Karls hertigdöme, men under Erik XIV:s tid styrdes detta af konungen. Västra V. hemsöktes svårt under Nordiska sjuårskriget. Efter Eriks afsättning (1568) öfvertog Karl själf förvaltningen af sitt hertigdöme, som han så mycket som möjligt sökte spara från riksbördorna och hvars ekonomiska resurser han sträfvade att på alla sätt utveckla. Ett märkligt inslag i V:s historia är särskildt den finska invandringen, som torde ha börjat på 1580-talet. Medan odlingen förut företrädesvis hållit sig till de relativt lättbrukade trakterna under marina gränsen, slogo sig finnarna ned i den karga moränbygden, och stora trakter blefvo genom deras kolonisation befolkade. Bruket att svedja, som äfven finnarna använde, ansågs då som ett godt medel att höja sädesproduktionen, som var knapp i V. Karl var också lifligt intresserad för bergsbruk och järnhandtering, och Karlskoga bergslag har närmast honom att tacka för sin tillkomst. Resultaten motsvarade dock knappast förväntningarna. För bönderna medförde bruksrörelsens utveckling nya bördor i form af dagsverken och körslor, hvilka väckte missnöje och äfven framkallade oroligheter. Efter Karl IX:s död ingick V. (enligt öppet bref 12 dec. 1609 och Gustaf II Adolfs konfirmation 11 juni 1613) i Karl Filips hertigdöme, hvilket förvaltades af änkedrottning Kristina till sonens död, 1622, då det återgick till kronan. Därmed upphörde också i V. den statliga affärsverksamheten. Gustaf II Adolf utarrenderade faderns bruk, och det enskilda initiativet tog ledningen af näringslifvet. Staten ingrep dock på många sätt reglerande, bl. a. genom stadsanläggningar. Karlstad erhöll sina privilegier af Karl IX 1584, Filipstad 1611; 1642 tillkom Kristinehamn. Till städerna skulle varuutbytet koncentreras, och där erlades lilla tullen, en åtgärd, som beredde kronan goda inkomster, men var mycket impopulär och framkallade ett bondeupplopp i V. (1638). En annan besvärlig börda var utskrifningen, som 1682 aflöstes mot roteringen, enligt hvilken V. uppställde 1,200 soldater eller större delen af Närke-Värmlands regemente. Skatterna voro däremot knappast mycket betungande, ehuru de växte, delvis i samband med penningvärdets fall. En betydlig del af den värmländska jorden blef emellertid under 1600-talet genom förläning, köp eller förpantning skattskyldig under adeln, och adelsmännen sökte höja ”räntorna”, så att det hände, att bönderna i sina riksdagsbesvär begärde att få ”blifva vid de utlagor, som af oss fordrades, när vi immediate under kronan vore”. Kyrkan spelade en viktig roll i allmogens lif, och på sockenstämmorna utvecklades under prästernas ledning en ganska rik kommunal verksamhet. 1580 afskilda hertig Karl på eget bevåg V. samt två härad i Västergötland från Skara stift och lade dessa områden under en superintendent i Mariestad, 1647 flyttades superintendenturen till Karlstad, sitt nuvarande område fick stiftet 1693, och 1772 fick stiftschefen biskopsvärdighet. Fögderierna omreglerades 1610; 1682 tillkom ett tredje, Mellansysslet. Två häradsjurisdiktioner inrättades 1668, en tredje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free