- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
401-402

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås kloster - Västerås län - Västerås ordinantia - Västerås recess och Västerås ordinantia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många präster ihågkommo detta kloster i sina testamenten, men det uppnådde aldrig någon större betydenhet, hvarför ock dess bidrag till den af Gustaf I 1523 utkräfda gärden från kyrkor och kloster utmärkte sig genom sin ringhet. Dess byggnad var dock den förnämsta på platsen, hvarför konungen där tog sin bostad vid riksdagen 1525, vid 1527 års riksdag höllo ständerna sina sammanträden i klostrets konventstuga, och på klostergården hyllade ständerna 1544 prins Erik som tronföljare. Vid förstnämnda tillfälle anställde konungen räfst med klostret, enär han förnummit, att åtskilliga norska munkar i klostret begett sig ut i landet, särskildt till Dalarna, för att uppvigla folket. Konungen utvisade ur landet priorn Robertus, som var utlänning, och tillsatte i hans ställe en svensk man vid namn Nikolaus Andreæ, som dock endast några få år förestod klostret. 1528 upplöstes nämligen konventet, och de munkar, till hvilka konungen hyste förtroende, blefvo förordnade till kyrkopräster. Klosterbyggnaderna refvos, och från dem hämtades material till slottets uppförande. C. S--e.* Västerås län. Se Västmanlands län. Västerås ordinantia. Se Västerås recess. Västerås recess och Västerås ordinantia kallas de för den svenska kyrkans ställning afgörande beslut, som fattades vid en riksdag i Västerås midsommartiden 1527. De ständiga upproren i riket, kronans uttömda tillgångar och det rykte, som mångenstädes uppkommit och väckt oro, att Gustaf Vasa ville införa en ny tro, föranledde denne på våren 1527 att sammankalla rikets ständer till ett allmänt möte, en riksdag. Riksdagen hade urspr. utlysts till Söderköping, men mötesplatsen ändrades inom kort till Västerås på grund af oroligheterna i Dalarna. I Västerås samlades vid trefaldighetstid (16 juni 1527) ridderskapet och adeln, 4 biskopar jämte några domkapitelsmedlemmar, köpstadsmän och bergsmän samt ombud för allmogen. För gången af förhandlingarna, hvilka egde rum i dominikanklostret, är man hänvisad till Peder Svarts många år senare gjorda skildring i ”Gustaf I:s krönika”, ur hvilken alla senare författare direkt eller indirekt ha öst. Denna berömda skildring är dock i tidsbestämmelserna förvirrad och i uppgifterna, delvis åtminstone, tydligen opålitlig. Af andra skäl kan det anses otvifvelaktigt, att beslutet, själfva ”recessen”, måste dateras till midsommartiden, d. v. s. till omkr. 24 juni; då måste sålunda allting anses ha varit afgjordt. Under tre af de föregående dagarna skulle enligt Peder Svart de egentliga förhandlingarna ha egt rum. Närmare kan ej tiden bestämmas, då en helgdag och en söndag inföllo under föregående vecka, på hvilka dagar förhandlingarna möjligen hvilade. På första förhandlingsdagen upplästes konungens propositioner utaf kansleren, som möjligen var Laurentius Andreæ. Den framställning Peder Svart ger af dessa öfverensstämmer icke med den officiella redaktionen, som är känd. Den senare innehåller dels ett försvar mot de beskyllningar, som gjordes konungen, dels en framställning af de ”brister”, som förefunnos, nämligen folkets ostadighet och benägenhet till uppror, kronans otillräckliga inkomster, adelns fattigdom och den kyrkliga söndringen, dels slutligen en förklaring af konungen, att han vore beredd att nedlägga regeringen. Efter denna framställning följde oppositionen från biskop Brask och herr Ture Jönsson, konungens vredgade genmäle och afsägelsen af kronan. Då konungen gick sin väg, uppstod förvirring, som varade åtminstone under ett par dagar, tills slutligen det kungliga partiet bland adeln, understödt och framdrifvet af menige man, tvingade biskoparna och deras anhängare bland högadeln till eftergift. Efter upprepade budskickningar lät konungen slutligen förmå sig att återvända till ständerna, och beslutet uppsattes nu efter hans vilja. Härförut hade de världsliga stånden antagligen enat sig om de svar på propositionerna, som ännu finnas bevarade. Det synes ha varit någon dag mellan svarens uppsättande och beslutets slutredigering, som den berömda disputationen mellan Olaus Petri och Peder Galle egde rum (svårligen dagen efter konungens bortgång ur klostersalen, såsom Peder Svart uppger). -- Beslutet, den s. k. recessen, utfärdades af de världsliga riksråden i de världsliga ständernas namn, medan biskoparna i en särskild urkund gåfvo sitt samtycke till känna. Recessen innehåller en framställning af de fyra ”brister”, som konungen påpekat, samt ständernas svar i fråga om sättet att ”bota” dem: 1) de skulle hvar i sin stad hjälpa till att undertrycka och bestraffa uppror; 2) biskoparna skulle ”ej rida med flere karlar”, än konungen bestämde, och följaktligen till honom öfverlämna sina slott och fästen samt efter träffad öfverenskommelse sina öfverflödiga inkomster; det senare skulle gälla äfven domkyrkornas, kanikernas och delvis äfven klostrens öfverflödiga ”räntor”, hvarjämte konungen skulle få uppbära alla sakören af kyrkans landbor; 3) ridderskapet skulle återfå alla gods, som af deras förfäder blifvit gifna, sålda eller pantsatta under kyrkor och kloster alltsedan ”konung Karls räfst” (1454) efter vederbörligen presterad bevisning; skattejord skulle i allmänhet utan vidare gå tillbaka; 4) de skulle hvar i sin stad tillbakavisa det rykte, som uppkommit med afseende på den nya läran, hvarjämte anhålles, att Guds ord allestädes skulle rent predikas. Originalurkunden, numera förlorad, beseglades af rådet, frälset samt några köpstadsmän och bergsmän. -- Med Västerås ordinantia menar man den kungliga förordning, som vid samma tillfälle uppsattes, afseende dels att ge verkställighet åt riksdagens beslut, dels att reglera andra i nära samband därmed stående förhållanden. Ordinantian bestämde angående prästerskapets ställning, dels till konungen, dels till menigheten. Den andliga domsrätten upphörde utom i ett fåtal mål, och prästerna skulle i allt, som ej rörde deras ämbetsutöfning, lyda under världslig domstol. Konungen blef kyrkans verkliga öfverhufvud, och förbindelsen med påfven och den katolska kyrkan upphörde. -- I en öppen skrifvelse af 27 juni utvecklade riksens råd de fattade beslutens rätta innebörd i syfte att lugna allmänheten. I denna skrift berördes äfven några af ordinantians föreskrifter. Längre fram författade Laurentius Petri en utförlig förklaring och motivering utaf recessens och ordinantians innehåll. Reformationen blef visserligen ej genom dessa beslut genomförd i fråga om bekännelsen, men läro- och predikofrihet bereddes åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free