- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
479-480

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtgeografi, Geobotanik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växtsociologisk skola. Af de öfriga centrala personligheterna i den moderna växtsociologien må nämnas blott O. Drude, C. Schröter och E. Warming. De viktigaste af de stora hufvudformationsgrupperna i jordens vegetation äro följande., A. Vedväxtformationer. I. Skogar: 1. regnskogar, ständigt gröna tropiska skogar, rika på lianer och epifyter; 2. lagerbladsskogar, ständigt gröna skogar, med läderartade, ej alltför hårda, ofta rätt stora blad, med föga lianer och epifyter (i subtropiska och tempererade områden med stor fuktighet); 3. hårdbladsskogar, ständigt gröna skogar med hårda och styfva, vanligen relativt små blad, så godt som utan lianer och epifyter (subtropiska, sommartorra trakter); 4. bladfällande skogar, af två hufvudtyper, dels de tropiska torrtidskala skogarna, dels de tempererade områdenas vinterkala skogar; och 5. barrskogar, som förekomma i alla klimatområden, men framför allt i de tempererade spela en ofantlig roll. Såväl de tempererade bladfällande skogarna som barrskogarna bestå af en mängd olika formationer med olika undervegetation. De båda viktigaste äro 1. risskogarna, i hvilka en matta af ris (dvärgbuskar) bildar det s. k. fältskiktet, med eller utan ett bottenskikt af lafvar eller mossor, och 2. ängsskogarna, i hvilka fältskiktet består af mer eller mindre mjuka och saftiga örter och gräs och bottenskikt vanligen saknas. Dessa båda formationstyper spela öfverallt i de tempererade områdena en utomordentligt stor roll såväl inom de bladfällande skogarna som barrskogarna, risskogarna dock företrädesvis i de kallare, ängsskogarna i de något varmare områdena. II. Snår, parallellgrupper till alla de föregående. Särskildt hårdbladssnår spela i sommartorra subtropiska områden vanligen en större roll än motsvarande skogar. III. Ris-(dvärgbusks-)formationer spela framför allt i tempererade och kalla områden en mycket stor roll. De bestå väsentligen af låga mattor af ris (dvärgbuskar), med eller utan ett bottenskikt af lafvar eller mossor. Parallellgrupper till de ofvan anförda skogsformationsgrupperna kunna här ej urskiljas, däremot skiljer man mellan nakna, lafrika och mossrika samt Sphagnum-(hvitmoss-)rika; de sistnämnda bilda väsentligen de stora högmossarnas vegetation. B. Ört-gräs-formationer. I. Landformationer. 1. Ört-gräs-hedar (-stäpper) bestå hufvudsakligen af örter och gräs med torra, styfva och hårda blad, ofta under en stor del af den varma årstiden alldeles förtorkade, med eller utan bottenskikt af lafvar eller mossor. De spela särskildt i regnfattiga tempererade och subtropiska områden en ofantlig roll, men förekomma f. ö. i alla klimatområden. En särskild grupp utgöra de tropiska savannerna, i hvilka gräsen understundom kunna nå ett par meters höjd. -- 2. Ängar bestå hufvudsakligen af örter och gräs med mjuka, saftiga, oftast breda blad, gröna åtminstone under den varma årstiden. De ha vanligen föga utveckladt bottenskikt och spela framför allt i tempererade och kalla, relativt fuktiga områden en viktig roll. -- 3. Ört-gräs-kärr bestå af såväl styf- som mjukbladiga örter och gräs, hvilka emellertid alla lefva så godt som hela sitt lif med basaldelarna i vatten eller vattendränkt mark och därför visa en mängd speciella egendomligheter. Med eller utan bottenskikt af mossor. De förekomma i alla ej alltför torra områden. En särskild typ äro de s. k. rörsamhällena (vassar o. d.). II. Vattenformationer. Äfven dessa äro af olika typer, än helt nedsänkta i vattnet, än med ett på vattenytan flytande ytskikt, än fastsittande, än fritt kringdrifvande. C. Rena laf-, moss- eller algsamhällen. Laf- och mossamhällen spela speciellt i tempererade och kalla områden en stor roll, algsamhällen återkomma i alla haf och sjöar i de mest växlande, fastsittande eller frisväfvande (plankton)formationer. Å den till art. hörande färglagda kartan öfver de viktigaste vegetationstypernas fördelning på jordytan äro vegetationsbeteckningarna af mera geografisk än växtsociologisk beskaffenhet och motsvara därför icke bestämda formationsgrupper. Deras ungefärliga växtsociologiska innebörd må därför här på följande sätt förklaras. Arktisk och fjällvegetation: risformationer, ört-gräs-formationer och rena kryptogamformationer, däremot blott sporadiskt snår- och så godt som aldrig skogsformationer. -- Sten- och sandöknar: så godt som vegetationsfria områden eller områden med ytterst gles och sporadisk vegetation af lafsamhällen, ört-gräs-hedar, risformationer m. m. -- Ökenstäpper: liknande, men något mindre gles vegetation. -- Grässtäpper: hufvudsakligen olika typer af ört-gräs-hedar. -- Tempereradt skogs- och odlingsland: hufvudsakligen olika tempererade skogstyper jämte kulturvegetation. -- Savanner och savannskogar: hufvudsakligen mosaiker (associationskomplexer) af ört-gräs-hedar och torrtidskala skogar eller hårdbladsskogar, hvari än den förra, än den senare vegetationstypen förhärskar. -- Tropisk urskog: hufvudsakligen regnskogar, men äfven torrtidskala skogar, t. ex. Indiens monsunskogar. Litt.: 1. Floristisk växtgeografi. A. Engler, "Ubersicht über die florenreiche und florengebiete der erde" (i Engler-Gilg, "Syllabus der pflanzenfamilien", 1919), O. Drude, "Handbuch der pflanzengeographie" (1890), L. Diels, "Pflanzengeographie" (i "Sammlung Göschen", 1908), M. Rikli, "Die florenreiche" (i "Handwörterbuch der naturwissenschaften", bd IV, 1913), och C. Schröter, "Genetische pflanzengeographie" (ibid.). -- 2. Växtsociologi. E. Rübel, "Ökologische pflanzengeographie" (i "Handwörterbuch der naturwissenschaft", bd IV, 1913), O. Drude, "Ökologie der pflanzen" (1913), Warming-Græbner, "Lehrbuch der ökologischen pflanzengeographie" (1914--18), G. E. Du Rietz, "Zur methodologischen grundlage der modernen pflanzensoziologie" (Uppsala, 1921, med utförlig litteraturöfversikt), Engler och Drude, "Die vegetation der erde" (1896--1921, en serie stora vegetationsmonografier), samt Karsten och Schenck, "Vegetationsbilder" (1904--20). Ett klassiskt, men numera något föråldradt arbete är A. F. W. Schimper, "Pflanzengeographie auf physiologischer grundlage" (1898). G. E. D. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free