Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtgeografi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Växtgift benämnes i allmänhet hvarje ur växtvärlden
erhållet ämne, som, äfven då det i ringa
mängd införts i en lefvande organism, kan åstadkomma
farliga verkningar eller t. o. m. döden.
Sådana växtgifter kunna i kemiskt hänseende vara
af mycket olika natur, såsom alkaloider, organiska
syror, glykosider eller kemiskt indifferenta ämnen.
Åtskilliga af dessa växtgifter, särskildt vissa alkaloider
och glykosider, äro begagnade till s. k.
"pilgifter" (se d. o.). Bland alkaloiderna märkas
kurarinerna i pilgiftet curare (se d. o.)
samt stryknin och brucin, samtliga från
Strychnos-arter i Nya och Gamla världen. Vidare
atropin, hyoscyamin och skopolamin
samt nikotin (i tobak), samtliga från solanacéer.
Härtill komma koniinet i odört och sparteinet
i harris, lobelinet i Lobelia inflata
("indian tobacco"), kokainet i kokabusken,
fysostigminet l. eserinet i kalabarbönorna,
pilokarpinet i bladen af Pilocarpus-arter,
hydrastin (och hydrastinin) i
rhizoma Hydrastis, morfin jämte kodein,
narkotin, papaverin, narcein och
tebain m. fl. i opium, muskarin i flugsvamp,
akonitin i Aconitum Napellus, veratrin
i sabadillfrö, emetin och cephaëlin
i kräkrot, ergotoxinet i mjöldryga,
kinin m. fl. baser i kinabark o. s. v. Härtill
ansluta sig närmast purinkropparna:
kaffein i kaffe och te, teobromin i
kakaobönorna och teofyllin i teblad. - Bland
häftigt giftiga syror ur växtriket må nämnas
cyanvätet l. blåsyran samt (i större dos)
oxalsyran. - Till glykosiderna hör en
mängd hjärtgifter, främst digitoxin och
digitalin m. fl. beståndsdelar i Digitalisblad,
strofantinerna i Strophanthusfrön och scillainet
i sjölök; saponiner och sapotoxiner
i Senegarot, kvillaja-bark, Sarsaparillrot,
såprot (Saponaria), klätt (Agrostemma Githago)
och en mängd andra växter, en alkaloid
med saponinkaraktär är solaninet i potatisväxten.
Hit hör antagligen äfven det ytterst häftigt
retande ämnet toxikodendrol i Rhus
Toxicodendron. - Bland kemiskt indifferenta
växtgifter må framhållas: kamfern hos kamferträdet,
pikrotoxinet i kockelkärnor, cicutoxinet
i sprängört (Cicuta virosa), kannabinol
i indisk hampa (haschisch), de
starkt hudretande ämnena senapsolja (isorodanallyl)
ur senapsfrö, euforbin ur prustkåda
(Euphorbium), kapsaicin och kapsikol ur
spansk peppar (Capsicum), mezereinet ur
tibast (Daphne Mezereum), kardol ur anakardier
(Anacardium occidentale). Synnerligen starkt
retande äro äfven krotonhartset och krotonoljesyra
i krotonolja. Af ej närmare
känd kemisk natur äro de häftiga gifterna ricin
i ricinusfrön, krotin i krotonfrön, abrin i
paternosterbönor (Abrus precatorius) eller "jequirity".
Till växtgifterna kunna äfven räknas de
verksamma beståndsdelarna i vissa afföringsmedel,
såsom jalapa, scammonium, kolokvint;
elaterinet i springgurkan (Ecballium Elaterium),
podofyllinet i rhizoma Podophylli
m. fl. samt de aktiva substanserna i åtskilliga
maskmedel, såsom ormbunkrot (rhizoma Filicis),
kosol, kusso, kamala, granatrotbark,
santoninet i "maskfrö" o. a. Se äfven Förgiftning.
C. G. S.
Växthus, trädg., byggnad, afsedd för odling
af växter, som antingen icke tåla klimatet i
landet eller vid odling på kalljord icke hinna
utbildas vid den årstid, som man i trädgårdarna
önskar. Efter konstruktionen skiljer man mellan
växthus med ogenomskinligt tak (äldre dagars
orangerier), där ljus insläppes endast genom
höga lodräta fönster på södersidan, och sådana
med glastak, den numera nästan uteslutande
använda typen. De senare åter äro dels halftakshus,
ensidiga växthus med längdriktning i ö. och
v. och med glastak endast åt sydsidan, dels
sadeltakshus, hus med dubbelsidigt glastak, de
numera mest vanliga. Sadeltakshusens längdriktning
går oftast i n. och s., men äfven i ö. och v.
De kunna vara liksidiga eller oliksidiga, i senare
fallet vanligen med olika stark lutning på nord-
och sydsidans tak. I större trädgårdar, anlagda i
fransk stil, pryddes vissa afdelningar med stora
apelsin-, mullbärs- och fikonträd, planterade i träbaljor
eller stenkrukor. För öfvervintring af dessa
fruktträd uppfördes höga växthus (fig. 1), som fingo
namnet orangerier (fr. orangeries, af oranger,
Citrus Aurantium, ett träd, af hvars olika underarter
fås pomeranser, apelsiner, citroner. Se
Citrus), en beteckning, som senare användts
äfven för växthus, afsedda för helt andra växter.
Forna dagars orangerier motsvaras närmast af
hvad man nu kallar öfvervintringshus,
d. v. s. jämförelsevis höga hus, som om vintern
uppvärmas blott så mycket, att frost ej intränger till
och skadar däri inflyttade större krukväxter (lager,
myrten, nerium m. fl.). Kallhus (frigidarier;
fig. 2) äro växthus, där vintertemperaturen
hålles vid 5-7° för öfvervintring af kamelior,
akasior, Rhododendron- och Ericaarter, en del
palmer och vidare Cyclamen, Primula-arter, Cineraria
m. m. Tempererade kallas växthus
med en vintertemperatur, ej understigande 8-12°.
Där odlas de flesta palmer, vissa kaktéer och
orkidéer, bromeliacéer, ormbunkar och många
andra växter, hemmahörande i länder med subtropiskt,
i vissa fall äfven tropiskt, klimat. I
varmhus (kalidarier) bör temperaturen
ej understiga 14°, och för en del växter fordras
omkr. 20°. Där odlas i synnerhet växter, hemmahörande
i tropikerna, särskildt i områden med
tropisk regnskogsvegetation, såsom vissa orkidéer,
aracéer, euforbiacéer m. fl., men dessutom äfven
prydnads- och nyttighetsväxter från tempererade
klimat, och då den höga temperaturen drifver dessa
till tidig utveckling, benämnas dylika växthus äfven
drifhus. För att lämpa sig för odling af olika
växter byggas växthusen med växlande konstruktion.
Orkidéhus (se fig. 4 o. Orkidéodling
med fig.) äro måttligt höga, särdeles ljusa, försedda
med bord för uppställande af krukorna och utrustade
med effektiva luftnings- och uppvärmningsanordningar.
Palmhusen äro höga, vanligen försedda
med jordbäddar på golfvet för utplantering
af större palmer. Victoria-regia-husen
(se fig. i art. Victoria regia) äro kupolformade
med en stor rund bassäng i midten, där
vattnet kan uppvärmas. Förökningshus äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
