- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
571-572

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - York

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

York [jå'k]. 1. (Yorkshire) Grefskap i norra England, vid Nordsjön mellan floden Tees, som bildar gräns mot Durham i n., och Humber, som är gräns mot Lincoln i s. Med en areal af 15,713 kvkm. (= Skåne och Halland, nära 1/8 af England) är Y. Englands största grefskap; det är uppdeladt i tre distrikt, East Riding, 3,038 kvkm., North Riding, 5,512 kvkm., och West Riding, 7,163 kvkm. Den icke industrialiserade åker- och hedarealen är mycket stor. 1921 utgjorde folkmängden 4,098,683 pers., däraf 460,717 i East Riding, 456,312 i North Riding och 3,181,654 i West Riding. Grefskapets midt och historiska kärna utgöres af ett slättland, Vale of York, med 96 km. längd (n. v.-- s. ö.) och i medeltal 26 km. bredd, bevattnadt af Ouse och dess tillflöden. Denna sänka omges på ömse håll af högre partier, i ö. af York wolds och York moors, hvilka senare nå sin största höjd i Cleveland hills (Burton head, 454 m.); i v. af Penninska kedjan (se d. o.) med grefsk:s högsta punkter, de båda Whernside (726 och 702 m.), Ingleborough (723 m.) och Penigant (692 m.), samtliga i West Riding. Kusten är brant från Tees' mynning till Flamborough head (72 m.), men s. därom vidtar en flack strand, tillhörande den af Nordsjön och Humbermynningen omslutna halfön Holderness, delvis ett marskland. Grefsk. är ryktbart för sina måleriska flodlandskap och öfverträffas i detta hänseende endast af Skottland. Hufvudfloden är Ouse, som uppstår genom föreningen af Swale och Ure och i sydöstlig riktning genomflyter Vale of York. Dess förnämsta tillflöden komma från Penninska kedjan: Nidd, Wharfe, Aire och Don; från York moors kommer Derwent, som i sitt mellersta lopp bildar gräns mellan East och North Riding. Eftersom Y:s västgräns skjuter öfver Penninska kedjans höjdkam, komma äfven några af de mot Irländska sjön rinnande vattendragen att falla inom området. I n. afbördas en helt liten sträcka land till Tees, medan i n. ö. några smärre kustfloder strömma direkt till Nordsjön; den största är den vid Whitley utfallande Esk. Af insjöar eger Y. endast några små, för sin naturskönhet berömda tjärnar, såsom Semmer water i n. v. och Malham tarn i kalkrik omgifning nära Aires källa. -- Den bäst odlade delen af grefsk. är East Riding, till närmare 90 proc. under kultur; af North Riding äro omkr. 60 proc., af West Riding omkr. 70 proc. odlade. Dock används endast en mindre del af marken till sädesodling; mest är detta fallet i slättlandet kring Ouse och dess bifloder, där hufvudsakligen hafre, i mindre grad korn och hvete odlas. Kreatursstocken är ansenlig; i detta hänseende står Y. allra främst bland Englands grefskap. 1912 funnos 149,344 hästar, 549,070 nötkreatur, 1,862,330 får och 228,622 svin. Skinkorna från Y. äro allbekanta. Grufdriften är betydande och omfattar främst utvinnande af kol i West Riding, där hufvudparten af det ö. om Penninska kedjan befintliga stenkolsfältet är belägen. I Cleveland hills brytas sedan midten af 1800-talet ansenliga mängder järn. Middlesbrough vid mynningen af Tees är Englands viktigaste järnstad. Något bly hämtas från Penninska kedjans östsluttning, där också skiffer och byggnadssten brytas. West Riding är hufvudsäte för Englands ylleindustri och har nästan monopol på tillverkningen af kamgarnstyg. Leeds, Huddersfield, Halifax, Bradford och Wakefield äro de förnämsta medelpunkterna för denna industri. Tillverkningen af bomullstyger har tagit fart i trakten af Halifax. Näst efter ylleindustrien kommer ståltillverkningen, främst i Sheffield och Leeds. Järnindustrien är utvecklad i Cleveland-distriktet, där äfven skeppsbyggeri idkas. Bland andra på mindre framskjuten plats stående industrier märkes tillverkning af läder, papper och kemikalier. Grefsk:s förnämsta hamn är Hull, vid Humber; som fiskehamnar äro dessutom anmärkningsvärda Whitby och Scarborough, den senare staden äfven som badort. En af Englands mest besökta kurorter (svafvelkällor) är Harrogate i West Riding, n. om Leeds. -- Under romartiden utgjorde grefsk. en del af Maxima Cæsariensis, hvars hufvudstad var Eboracum (York). Sedan landet genomlefvat oroliga öfvergångstider, hvarunder det härjades af pikterna, kom det att bilda det angelsaxiska riket Deira (se England, sp. 603), hvilket först omnämnes på 500-talet. Efter normandiska eröfringen (1066) delades Y. mellan flera normandiska grefvar, och det oroades ofta af skottarnas infall. Flera drabbningar utkämpades där under "Rosornas krig", bl. a. de vid Wakefield och Towton. Under inbördeskriget på 1600-talet var grefsk. i allmänhet rojalistiskt, ehuru några af de mest framstående anförarna i parlamentshären, bl. a. Fairfax och Lambert, voro därifrån. -- Litt.: Allén, "History of the county of Y." (3 bd, 1828--31), och Baines, "Yorkshire, past and present" (1--2, 1871--77). 2. Hufvudstad och eget grefskap i Y. 1, ärkebiskopssäte, beläget vid sammanflödet mellan Ouse och dess biflod Foss, med 84,052 inv. (1921). 15 kvkm. areal. Det är en vacker, ålderdomlig, jämförelsevis tyst stad med smala måleriska gator, där stadsmuren, många kyrkor och andra byggnader af märklig arkitektur väcka intresse. Stadsmuren, som till större delen härstammar från 1300-talet och är väl bibehållen, omger staden i form af en oregelbunden fyrkant och har fyra större och många mindre portar. Af den af Vilhelm Eröfraren 1068 byggda fästningen införlifvades sannolikt några delar i Cliffords tower, hvilket byggdes under Rikard III och delvis förstördes af eldsvåda 1684. Detta bildade "donjonen" i den senare fästningen, som förstördes under inbördeskriget. Det nuv. slottet ombyggdes 1826--36 och innehåller fängelse och domstolslokaler. Stadens största sevärdhet är katedralen, S:t Peter (se fig.), som helhet betraktad den formskönaste kyrkobyggnad i England. På dess plats låg först en träkyrka, som på konung Edvins tid (600-talet) ersattes af en stenkyrka. Denna förstördes och ombyggdes flera gånger, men dess krypta och tvärskepp ingå i den nuv. byggnaden. Denna har formen af ett latinskt kors och består af långskepp med sidoskepp, tvärskepp, kor med omgång, ett centraltorn och två torn i v. Yttre längden är 159,8 m., bredden öfver tvärskeppet 76 m.; det centrala tornet är 65 och de båda västra tornen 61,5 m. höga. Grundstenen lades i slutet af 1200-talet; långskeppet var färdigt 1345, och västfasaden, ett af de vackraste partierna af byggnaden, fullbordades 1402. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free