579 Young 580 sällskapsman eftersökt för sin kvickhet och flödande konversationsgåfva, var han i ensamheten fallen för svårmodiga betraktelser, som han klädde i en form af upphöjd poetisk vältalighet. Så skref han en rimmad parafras af Jobs bok. Hans tre skåde- spel, Busiris, The revenge och The brothers (1719 ff.), äro icke originella, men tillhöra de bättre engelska under 1700- talet. Y:s 1725-28 utgifna följd satirer (samlade under titeln Love of fame, the uni- versal passion) vardt hans första större fram- gång. De gissla fram- för allt ärelystnaden och ha sitt mönster i Popes satirer. Y:s be- tydelse grundar sig emellertid uteslutande på hans utomordentligt spridda The complaint, or Night-thoughts (8 sån- ger, 1742-43; en nionde sång, The consolation, 1745; många uppl.), i hvars affattande han sökte tröst, sedan hans närmaste på kort tid blifvit bort- ryckta af döden. På högtidlig blankvers utgöt han sig där i patetiskt svårmodiga betraktelser öfver lifvet, döden och evigheten, det jordiskas intighet inför odödlighetsutsikterna och st järnrym- dens majestät, det förkastliga i synd och otro o. s. v. Den enskildes sorg växte i hans dikt till världssmärta. I detta diktverk finnes storhet, men det är ojämnt och utdraget; Y. drifver en kult med smärtan, men han ryckte med sig genom den person- liga gripenheten och uttryckets suggestiva styrka. Dessa "natt-tankar" blefvo en af de allra viktigaste källorna för den förromantiska strömningen i 1700- talets europeiska vitterhet. I Sverige märkes hans inflytande alltifrån 1770-talet: Skjöldebrand, P. A. Granberg, K. Fr. Horn, Kellgren ("Till Kristina", "Ode öfver förtviflan"), Lidner, J. G. Oxenstierna m. fl. ha tagit starkt intryck af honom, och hans påverkan sträckte sig, liksom senare "Werthers", långt vidare än till litteraturen; G. A. Reuter- holm var exempelvis en af hans imitatörer. - 1 Frankrike nådde verket ännu större popularitet än i England; Letourneurs öfversättning (1769) upplefde omkr. 50 uppl. Svenska of v. äro "Sömn- lösa nätter" (d. l, 1770), "Nätter" (på prosa, 2 dir, 1787-90; 3:e uppl. 1798-99) och "Natt- tankar" (1850; de 4 första sångerna, öfv. på vers af L. M. Enberg). Y:s prosasatir The centaur not fabulous (1755) var riktad mot lättsinne och otro. Märkligt är hans 1759 utg. bref On original com- position, i hvilket han tecknade ett nytt skalde- ideal och, liksom tidigare Shaftesbury, gaf en lära om snillet som skapande makt, ur hvilken geni- kulten härleddes och som i högsta grad bidrog att undergräfva den fransk-klassiska åskådningen, re- geltvånget; Y. häfdade geniets och fantasiens fri- het. Y. redigerade själf sina Works, i 4 bd, 1762. Goda uppl. af dem äro Dorans (Complete works, 2 bd, 1854, med biografi) och Tauchnitz'. Se Thomas, "Le poète E. Y." (Paris, 1901), och M. Lamm, "Upplysningstidens romantik" (2 bd, 1918-20). (ft-n B.) Young [ja¾, Arthur, engelsk agronom och skriftställare, f. 1741 i grefsk. Suffolk, d. 1820, egnade sig åt landtbruk och företog färder genom hela England för att göra iakttagelser öfver landt- hushållningen samt delgaf dessa i lifligt skrifna böcker, som utgåfvos 1768-70 och öfversattes till flera språk. Hans Farmer's letters to the people of England (1768) och Farmer's calendar (1771, många uppl.) bidrogo i hög grad till spridande af insikter i ämnet. I Tour in Ireland (1780) skildrade han tillståndet på Irland från olika synpunkter, och 1787-89 färdades han genom Frankrike, mestadels på hästryggen, samt bedömde skarpsynt såväl åkerbrukets läge som de politiska och sociala tillstånden där vid tiden för revolu- tionens utbrott (Travels in France, 2 bd, 1792). Y. utgaf från 1784 "Annals of agriculture" (45 bd). Han verkade särskildt för införande af odling af klöfver och rotfrukter samt för skifte af ego- samfälligheterna med sammanförande af de strödda egolotterna. Han framhöll ock med skärpa den nationalekonomiska fördelen af större jordegendomar såsom mer än de små jordbruken i stånd att vid- taga förbättringar. (H. J. Dft.) Young [ja¾, Thomas, engelsk läkare, f. 13 juni 1773 i Milverton, Somersetshire, d. 10 maj 1829 i London, inlämnade vid 20 års ålder till Royal society i London af h. Observa- tions on vision (tr. i "Philosophical transac- tions''), hvarefter Y. 1794 invaldes till led. af nämnda samfund. Sedan han utgett dis- putationen De corporis humani viribus con- servatricibus promove- rades han 1796 till med. doktor i Göttin- gen. Han praktisera- de därefter som läkare i London, ehuru han aldrig lär ha haft någon, stor praktik. Y. blef 1801 professor i fysik vid Royal institution och 1802 Royal societys utländske sekreterare samt var från 1811 därjämte läkare vid S:t Georges hospi- tal. 1818 utnämndes han till sekreterare vid Board of longitude, hvarefter han nästan h. o. h. öfver- gaf den med. praktiken. Han var led. af sv. Vet. akad. (1828). - Inom vidt åtskilda områden af det mänskliga vetandet utförde Y. storartade arbeten. Hans afh. On the mechanisme of the eye (i "Philosophical transactions", 1801) är, såsom Helmholtz säger, ett verk af beundransvärdt skarp- sinne och uppfinningsförmåga, som fullkomligt var egnadt att redan på den tiden afgöra striden om ögats ackommodation, men genom sin kortfattade framställning ofta är svårt att förstå och dessutom förutsätter en fullständig kunskap i den matema- tiska optiken. Hans i Lectures on natural philo- sophy (1807) framlagda färgteori, enligt hvilken alla färgförnimmelser förklaras under antagande af tre slag af nervtrådar, sådana som framkalla förnimmelse af rödt, af grönt och af blått, har, långt senare upptagen af Helmholtz och Maxwell, inom den fysiologiska optiken varit af fundamental