- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
725-726

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zenker, Friedrich Albert von - Zeno. 1. Renier (Ranieri) - Zeno. 2 och 3. Nicolò och Antonio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

725 Zeno 726 är den egentlige upptäckaren af trikinförgiftningen (se T r i k i n e r). Utom den uppseendeväckande afh. Uber die trichinenkrankheit des menschen (i Yirchows "Archiv", 1860) publicerade han bl. a. Beiträge zur normalen und pathologischen anatomie der lunge (1862), Krankheiten des oesophagus (i Ziemssens "Handbuch", 1877) samt Vber den cysticercus racemosus des gehirns (1882). Sedan 1865 utgaf han, tills, med Ziemssen, "Deutsches archiv fur klinische medizin". Zeno, grekiska filosofer och en östromersk kej- sare. Se Z e n o n. Zeno [tsenå; plur. Zeni], veneziansk gammal högadlig ätt. 1. Renier (Ranieri) Z., d. 1268, valdes 1252 till doge efter att ha utmärkt sig som podestà af Fermo genom vackra krigs- bedrifter, bl. a. eröfringen af Zara. Kort därpå afslutade han med Manfred, Neapels konung, ett för Venezia förmånligt handels- och alliansfördrag samt vann åtskilliga framgångar i ett krig mot Padua. På grund af stridiga handels- och poli- tiska intressen i Orienten råkade Venezia därefter i krig med bysantiner och genueser; det segrade i 4 stora sjöslag: vid Tyrus och vid Ptolemais under Lorenzo Tiepolo, vid Morea under Gilberto Dandolo och vid Val di Mazaro (Trapani) under Marco Gradenigo och Jacopo Dandolo. Fred slöts därpå med bysantinerna, hvarvid stora handelsför- måner utverkades åt Yenezia. Z. var en af Yene- zias mest framstående doger; han främjade han- deln, befäste ordningen och förskönade staden, bl. a. genom en ombyggnad af Rialtobron. 2 och 3. Ni c öl ò och Antonio Z., två bröder, hvilkas verkliga eller förmenta resor i norra Atlantiska hafvet mot slutet af 1300-talet gett anledning till en vidlyftig litteratur och spelat en betydande roll i geografiens och kartografiens hi- storia. 1558 utkom hos Fr. Marcolini i Yenezia en liten bok, hvars första af delning handlar om en resa i Persien företagen af en annan medlem af samma familj, Caterino Z.; den andra afdel- ningen bär titeln "Dello scoprimento dell' Isole Frislanda, Eslanda, Engroueland, Estotilanda & Icaria, fatto per due fratelli Zeni M. Nicolò il Caualiere, & M. Antonio". En därtill hörande karta har öfverskriften "Carta da navegar de Nicolò et Antonio Zeni furono in Tramontana lano M-CCC-LXXX" (se fig.). Texten säges grunda sig på bref, som utgifvaren, Nicolò Z. d. y., en ätt- ling till Antonio, funnit i familjearkivet, men som han af barnsligt oförstånd förstört, innehållet meddelade han därför ur minnet; originalet till kartan åter skall ha varit ett gammalt sjökort, som samme Nicolò likaledes anträffat bland famil- jens papper och som han, oaktadt det varit illa mediaret, dock lyckats ganska väl af bilda. Bese- brefvens innehåll är i hufvudsak följande. Nicolò d. ä. hade för att tillfredsställa sin lust att bese främmande länder 1380 utrustat ett far- tyg, med hvilket han, efter att ha passerat Gi- braltar sund, seglat mot n. i af sikt att uppnå England och Flandern. Genom storm drifven ur sin kosa, strandade han slutligen på ön Frislanda, en ö "större än Irland". De skeppsbrutne räd- dades där af en furste vid namn Zichmni, här- skare öfver den närbelägna ön Porlanda. Han tog Nicolò och hans folk i sin tjänst, och med deras hjälp lyckades han eröf ra hela Frislanda från konungen af Norge. Sedan Nicolò därigenom kommit i stor gunst hos fursten, kallade han till sig sin broder Antonio, hvilken stannade på Fris- landa först i fyra år tillsammans med Nicolò och efter dennes död ytterligare i tio år. Den förre hade emellertid blifvit gjord till amiral öfver Zich- mnis flotta och med den fått deltaga i ett eröf- ringståg till Estlanda, en annan ö, belägen mellan Frislanda och Norge. Detta företag misslyckades likväl: då norske konungen nalkades med en öf- verlägsen flotta, drog sig Zichmni tillbaka från ön, men öfverfölls därvid af svår storm, hvar- under den norska flottan h. o. h. förliste, under det att Zichmni och Nicolò med några få skepp lyckades uppnå en stor obebodd ö, Grislanda, där han vistades någon tid och hvarifrån han företog ett angrepp på ännu en af den norske konungens besittningar, nämligen ön Islanda. Därifrån nöd- gades han dock afstå, då ön kraftigt försvarades af invånarna; i stället eröfrade han några när- belägna öar, sju till antalet, hvilka alla nämnas vid namn. På en af dem, Bres, kvarlämnades Nicolò, som där byggde ett fäste, under det att fursten återvände till Frislanda. Följande år be- slöt Nicolò att bege sig ut på upptäcktsfärd: med tre skepp seglade han från Bres norrut och kom till Engroneland, där han fann ett dominikan- kloster. helgadt åt S:t Tomas, hvaraf lämnas en högst märklig beskrifning. Klostret var beläget vid foten af en vulkan, hvarifrån hett vatten dit- fördes i rörledningar för bostädernas uppvärmning, matlagning m. m.; därigenom kunde munkarna, trots det arktiska klimatet, t. o. m. underhålla trädgårdar, i hvilka tempererade trakters blommor och frukter odlades. I den närbelägna hamnen, som till följd af det varma vattnet aldrig tillfrös, fångades en mängd fisk, som af hämtades af fartyg från Norge; af fiskarbåtarna ges i sammanhang härmed en beskrifning, i mycket erinrande om eskimåernas ka j åker. Klostret stod i liflig förbin- delse med de andra nordiska länderna, och mun- karna, af hvilka de fleste kunde tala latin, voro högt ansedda. Nicolò kunde emellertid icke ut- härda det stränga klimatet, utan insjuknade och dog, kort efter det han återkommit till Frislanda. Hans broder Antonio ärfde hans egodelar och äre- ställen. Zichmni, som fortfarande umgicks med eröfringsplaner, beslöt att sända honom till några öar långt i v., hvarom man fått kunskap genom några fiskare, som 26 år tidigare blifvit vinddrifna dit och af hvilka en slutligen lyckats återkomma till Frislanda. Han hade först kommit till ön Estotilanda, hvars invånare beskrifvas som ganska civiliserade: de hade en stor och välbyggd stad, begagnade egna skriftecken och hade öfverflöd på guld. Härifrån hade den skeppsbrutne fiskaren kommit till en annan ö, Drogeo, hvars invånare voro vilda och nakna kannibaler. Hans lif hade de dock sparat, emedan han lärde dem fånga fisk med nät, och denna konstfärdighet hade blif- vit så högt uppskattad, att för hans skull den ene höf dingen bekrigat den andre; därigenom hade han mer än 25 gånger fått byta herre och lärt känna stora delar af landet, som längst mot s. v. hade ett mildare klimat och där det fanns städer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free