795 Zinksalfva -Zinovjev zinkhvitt (oxidum zincicum crudum), ett hvitt pulver, i form af ströpulver eller puder l d., tills, med 4 eller 9 dir stärkelse, talk eller annat pulvermaterial; vidare i form af z i n k- salfva (se d. o.), zinkoxidpasta (se Pasta), zink lim (glycerogelatina oxidi zin- cici), som beredes af rå zinkoxid, lim, glycerin och vatten, hvita, mjukt elastiska kakor, som vid användningen smältas i lindrig värme. Prepa- ratet påstrykes med pensel på huden och stelnar snart till en hvit hinna; skyddas med ett lätt för- band. Vidare ingår rå zinkoxid i z i n k l i n i- ment (linimentum zincicum compositum), som beredes af rå zinkoxid, olivolja, kalkvatten och något salicylsyra och används vid akuta eksem och brännskador. Ren zinkoxid (oxidum zincicum) har försökts invärtes i små doser vid nervsjukdomar, särskildt epilepsi. - Zink- sulfat (Sulfas zincicus), hvita lättlösliga kri- staller, används mest i utspädd lösning såsom adstringerande och antiseptiskt medel till indryp- ning i ögonen vid konjunktivit (inflammation i ögats bindehinna) samt till insprutningar mot dröppel. - Klorzink (chloretum zincicum), hvita stänger eller ett hvitt, hygrcskopiskt pulver, används ibland till etsning i form af pasta med lika eller dubbla mängden mjöl, såsom etsstift, sammangjutet med l-5 dir salpeter, eller såsom stark lösning (50 proc.) - äfven såsom antiseptisk skölj- och förbandsvätska (l/2 à l till 10 proc.) på sjuka slemhinnor. - Zinkföreningar, som i små eller måttliga mängder och icke etsande form, t. ex. med föda eller dryck, nedsväljas, ha äfven under långa tider ej visat skadliga verkningar. Den etsande klorzinken åter framkallar vid intag- ning synnerligen svår förgiftning med starka ets- verkningar i mun, svalg, matstrupe och mage. - Arbetare, som i metallgjuterier utsättas för att inandas zinkångor, angripas ej sällan af s. k. "gjutfeber" 1. "zinkfeber". De förete långvariga frosskakningar, häftig hosta, hufvudvärk, rygg- smärtor och svaghet; efter några timmar inställer sig riklig svettning, hvarefter de insomna och vakna friska igen. Följa bestående nervsymtom, förlamning e. d., föreligger antagligen medverkan af bly eller arsenik. -. Vid insprutning i blodet på försöksdjur af lösliga organiska zinkdubbel- salter visar sig zink mycket giftig och framkallar förlamning såväl af ryggmärgen som af skelett- musklerna samt död genom andnings- och hjärt- stillestånd. C. G. S. Zinksalfva, Zinkoxidsalfva, Unguentum oxidi zincici, /arm., med., en i Sv. farmakopén upptagen salfva, beredd af rå zinkoxid (oxidum zincicum crudum), l d., lanolin, l d., och vaselin, 8 dir. Denna till färgen hvita salfva verkar sam- mandragande och torkande samt nyttjas på hud- lösheter, liggsår, ytliga sårnader, ymnigt vät- skande utslag o. d. O. T. S. (C. G. S.) Zinkskum. Se Silfver, sp. 481. Zinksmör, hand., benämning på vattenfri klor- zink. Zinkspat, miner. Se G a l m e j a. Zinkspine'11, miner. Se G a h n i t. Zinksulfat, kem. Se Zink. Zjnkvitriöl, kem. Se Zink. Zinn [tsinn], Johann Gottfried, tysk ana- tom, f. 1727, d. 1759, blef med. doktor i Göttingen 1749 och kallades 1753 till e. o, med. professor där. Hans arbete Descriptio anatomica oculi humani iconibus illustrata (1755) tillhör anatomiens klas- siska arbeten. Han sysselsätter sig där mycket omsorgsfullt med ögonhålans och ögats kärl och nerver, beskrifver den starkare linskrökningen hos barn och lämnar den första någorlunda riktiga framställningen af ögonglobens och ciliarkroppens form. Efter honom har zonula Zinnii fått sitt namn, ehuru han icke är dess upptäckare, utan endast lämnat en från de tidigare afvikande beskrifning öfver densamma. Dessutom utgaf Z. flera andra skrifter af anatomiskt och botaniskt innehåll. R. T-dt. Zinn, Emma. Se H a rt m a n n l, sp. 18. Zinna [tsin-], köping i preussiska reg.-omr. Pots- dam, Brandenburg, vid norra foten af Fläming, 5 km. n. ö. om Jiiterbogk. Orten, som räknar omkr. 1,500 inv., hvilka idka plysch- och ylle- väfveri, anlades som väfvarkoloni af Fredrik II i närheten af det rika klostret Z. Detta an- lades 1170, sekulariserades 1547 och kom 1680 till Brandenburg. A. N-d. Zi'nnia L., bot., ett till fam. Compositæ, afd. Tulifloro, hörande örtsläkte med fjälligt blomfäste och frukten försedd med l-3 uppräta borst. Holken är äggrundt cylindrisk af tegellagda fjäll. Korgskaftet är ofta klubblikt förtjockadt. Bladen äro motsatta eller kretsställda. De 12 arterna växa i södra Nord-Amerika och i Mexico. Af dem, som i trädgårdarna odlas för de vackra blommornas skull, är Z. elegans Jacq. från Mexico den pryd- ligaste genom sina ofta stora, lysande blommor i många färgskiftningar, såsom scharlakans-, karmo- sin-, koppar- och purpurrödt, violett, brandgult, gult till hvitt. Ett närstående släkte är San- vitalia, af hvilket en art, den mexikanska S. procumbens, med nedliggande grenar och bruna och gula blommor odlas som infattningsväxt i träd- gårdarna. O. T. S. (G.L-m.) Zinnöber. Se C i n n o b e r. Zinnowitz [tsi½n-], by och badort på nordöstra stranden af ön Usedom (Pommern), 8 km. n. ö. om Wolgast. Omkr. 1,300 inv. Villorna äro byggda framför allt på det is. ö. belägna, med vacker bokskog bevuxna Glienberg. A. N-d. Zinnwaldit Haidinger (L i t h i o n i t Kobell), miner., en grå, gulaktig, brun eller grön lithion- glimmer (se Glimmergruppen), med eg. v. 2,9-3,i. Den står mycket nära lepidoliten och skiljer sig från denna genom sin järnhalt, 10-12 proc. Fe O. Zinnwaldit förekommer i gångar i granit tillsammans med tennsten, bildad genom pneumatolytiska omvandlingar, t. ex. vid Zinnwald i Böhmen och i Cornwall. K. A. G. Zino^jev, Ivan Aleksejevitj, rysk di- plomat, f. 1835 i Moskva, d. troligen 1919, studerade vid Lazarevski j-institutet, där hans fa- der, Aleksej Z. (f. 1804, d. 1884), känd ge- nom sin ryska öfv. af Miltons "Paradise löst", var lärare i orientaliska språk. Z. ingick i ryska utrikesministeriet, blef legationssekreterare i Kon- stantinopel, diplomatisk agent i Bukarest, minister i Persien (1870) och direktör för asiatiska departe- mentet i utrikesministeriet (1882). Han utnämndes